Bernard Karlgren (1889-1978) - Språkman, sinolog av Åke Röjgård, Svenska akademien 1994

Bernard Karlgren (1889-1978) - Språkman, sinolog av Åke Röjgård, Svenska akademien 1994
Silver, 35.48g, 45mm, kvalitet 01/0, Bo Svensén, sid 418

Åtsida
Karlgrens framvända porträtt. Inskrift vid sidorna: "BERNHARD KARLGREN"

Frånsida
Överst återfinns hans kinesiska namn med tre tecken: 高本漢 (Gao Benhan). Därunder löper den latinska inskriptionen "PROXIMITATEM LINGUAE LONGINQUAE MANIFESTAM FECIT" över fem rader. Texten syftar på Karlgrens banbrytande arbete med att rekonstruera det fornkinesiska uttalet, vilket gjorde ett historiskt avlägset språk begripligt och "närvarande" för samtiden. Översättning av latinet: "Han gjorde det avlägsna språkets närhet uppenbar." (Alternativt: "Han åskådliggjorde det fjärran språkets närhet.")

Längst ner till höger på frånsidan syns stämplar som identifierar medaljens material och ursprung: "SPORR" (tillverkaren Sporrong), tre kronor (kattfoten), "S" (silver), "925" (sterling silver) samt årsstämpeln "U10" vilket daterar medaljens prägling till år 1994.


Ljudets arkeolog: Hur Bernhard Karlgren återupptäckte det antika Kina
Föreställ dig att du hittar en bok skriven för 2 500 år sedan. Du kan läsa orden och förstå innebörden, men du har ingen aning om hur författaren lät. Var det poesi? Rimmade det? För västvärlden, och i stor utsträckning även för Kina självt, var det forntida kinesiska språket länge en tyst värld. Tecknen bestod, men rösterna hade tystnat. Det krävdes en språkbegåvning från Jönköping för att bryta tystnaden. Bernhard Karlgren nöjde sig inte med att läsa kinesisk historia – han bestämde sig för att lyssna på den. Genom sitt banbrytande arbete lyckades han rekonstruera hur kinesiska uttalades för tusentals år sedan, en bedrift som gjorde honom till en av 1900-talets främsta sinologer.

Från Jönköping till Mittens rike
Bernhard Karlgren föddes in i en värld av ord. Hans far, Johannes Karlgren, var adjunkt i klassiska språk som latin och grekiska vid läroverket i Jönköping. Det språkliga arvet var påtagligt i familjen; Bernhards bror Anton skulle senare bli professor i slaviska språk. Men Bernhard blickade längre bort än Europa. Redan som ung visade han en exceptionell talang för att höra nyanser i dialekter. Denna talang tog han med sig till Kina i början av 1910-talet. Beväpnad med en omättlig nyfikenhet reste han runt och samlade in tusentals uttal från olika kinesiska dialekter. Han insåg att nyckeln till det förflutna fanns gömd i nutiden. Genom att jämföra hur samma tecken uttalades i moderna dialekter – samt hur de lånats in i japanska, koreanska och vietnamesiska – kunde han räkna bakåt.

Detektivarbete i tid och rum
Karlgrens metod var ett vetenskapligt detektivarbete. Han pusslade ihop fragmenten till en helhet och publicerade sina resultat i det monumentala verket Études sur la phonologie chinoise (1915–1926). Plötsligt visade det sig att den äldsta kinesiska poesin, Shi Jing (Sångernas bok), faktiskt rimmade. Han hade gett historien dess röst åter. Hans arbete handlade dock inte bara om tungvrickande ljudövningar. I böcker som Ordet och pennan i Mittens rike (1918) och Maktkampen i Fjärran Östern (1939) delade han med sig av sin kunskap till en bredare allmänhet. Han visade att förståelsen för Kinas språk var en nyckel till att förstå dess kultur och folk.

Museimannen och Rektorn
Hemma i Sverige gjorde Karlgren en kometkarriär. Han var rektor för Göteborgs högskola mellan 1931 och 1936, innan han kallades till Stockholm. Där blev han en centralfigur inom svensk humaniora, invald i Kungliga Vetenskapsakademien 1934 och senare chef för Östasiatiska museet. Hans akademiska stränghet var legendarisk. Verket Grammata Serica Recensa (1957) är än idag en bibel för sinologer världen över som vill förstå kinesiskans historiska utveckling. För sina insatser belönades han rikligt, bland annat med Nordstjärneorden där han slutligen erhöll den högsta graden, kommendör med stora korset, 1961.

Den dolda sidan: Clas Gullman
Men det fanns en annan sida av den stränge professorn. Under 1940-talet, mitt under brinnande världskrig och intensiv forskning, tog sig Karlgren tiden att skriva skönlitteratur. Under pseudonymen Clas Gullman gav han ut tre romaner. Det var kanske här, skyddad av ett annat namn, som han fick utlopp för den fantasi som krävdes för att, likt en arkeolog, återskapa en förlorad värld.

"Han gjorde det avlägsna nära"
Bernhard Karlgren avled 1978, men hans arv lever vidare i varje försök att förstå det antika Kina. På den minnesmedalj som Svenska Akademien lät prägla över honom 1994, finns en latinsk inskription som kanske bäst sammanfattar hans livsgärning: Proximitatem linguae longinquae manifestam fecit. "Han gjorde det avlägsna språkets närhet uppenbar." Det är en passande epitaf över pojken från Jönköping som reste till andra sidan jorden och lärde oss att historien aldrig är helt tyst – om man bara vet hur man ska lyssna.