Bernhard Elis Malmström (1816–1865) av Erik Lindberg - Den melankoliske elegikern

Bernhard Elis Malmström (1816–1865) av Erik Lindberg

Slagen för Svenska Akademien 1940. Silver, 45.19g, 45mm. Kvalitet 01. Präglad i en upplaga av endast 125 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Randprägling: "SILVER 1940". Referenser: Bo Svensén sid 310, Ehrensvärd 392.

Åtsida

Motivet utgörs av en vänstervänd bröstbild i profil. Längs kanten löper omskriften "BERNHARD • ELIS • MALMSTRÖM • N • MDCCCXVI • OB • MDCCCLXV", vilket anger hans namn samt födelseår (1816) och dödsår (1865) i romerska siffror. Längst ner under porträttet återfinns gravörens signatur "E LINDBERG 1940".

Frånsida
I fältet avbildas en antik lyra som lutar mot stammen av en tårpil, ackompanjerad av en avbruten kungslilja. Nedanför motivet står den latinska inskriften fördelad över fyra rader: "VESTE / ELEGIAE ANTIQVAE / ANIMAM AETATIS SUAE / INDUIT". I det nedre högra hörnet syns gravörens initialer "E L".

Den melankoliske elegikern

Bernhard Elis Malmström föddes 1816 och kom att präglas av ett djupt tungsinne redan i ungdomen, mycket på grund av sorgen över en yngre brors död genom drunkning. Trots sin slutenhet och ensamhetskänsla gjorde han en lysande akademisk karriär och utnämndes slutligen till ordinarie professor i estetik och litteraturhistoria vid Uppsala universitet år 1859. Sin absolut största lyriska framgång rönte han 1840 då Svenska Akademien tilldelade honom sitt stora pris för diktcykeln Angelika. Denna elegi, författad på mästerligt välljudande distika, etablerade honom som en stor skald i den svenska vitterheten.

En utmanande skapandeprocess

Hundra år efter genombrottet med Angelika, den 23 april 1940, beställde Dr Per Hallström denna minnespenning av myntgravören Erik Lindberg. För att forma åtsidans porträtt utgick Lindberg från en gipsmedaljong av J. F. Kjellberg samt en oljemålning av G. U. Troili. Arbetet med frånsidan blev dock betydligt mer komplicerat. Lindbergs första skiss föreställde en sörjande ynglingestalt vid en grav, i ett försök att fånga den elegiska stämningen från just Angelika-dikterna. Svenska Akademien refuserade dock idén, eftersom de redan hade fastställt en latinsk text som inte alls passade till den bilden.

Den beslutade texten, som i översättning lyder "I den antika elegiens dräkt klädde han sin samtids själ", tvingade Lindberg att tänka om. Efter ett refuserat skissförslag med ett antikt tempel, landade han slutligen i det nuvarande motivet med en antik lyra, en avbruten kungslilja och en tårpil. För att få tårpilen naturtrogen begav sig gravören till Norra kyrkogården för att fotografera levande träd som studieobjekt.

Ett krigstida silverpussel

När stamparna slutligen levererades till Myntet den 30 november 1940 uppstod ett oväntat och tidstypiskt problem. Andra världskriget rasade, och myntdirektör Grabe tvekade inför att lämna ut silver till medaljprägling, då ädelmetallen behövde sparas för landets reguljära myntprägling och för guldsmedernas tillverkning. Lösningen blev att Svenska Akademien fick gå igenom sitt eget lager av äldre silvermedaljer och samla ihop 125 stycken. Dessa smältes därefter ned för att frigöra tillräckligt med metall till den nya minnespenningen över Malmström.