Johan Adam Tingstadius (1748-1827) av Erik Lindberg 1951 - Professor i österländska språk 1786

Johan Adam Tingstadius (1748-1827) -  Professor i österländska språk 1786
En härlig silvermedalj präglad i en upplaga om 127 exemplar + ett extra arkivexemplar avsett för Kungliga myntkabinettet. Slagen för Svenska akademien 1951. Graverad av Lindberg. Silver. 45 mm. 43.41 g. Svensén 332. Ehrensvärd 458. Kvalitet 01/0

Åtsida
Tingstadius nästan helt framvända bröstbild, vänd åt höger. I fälten födelse- och dödsår: "N• / MDCC / XLVIII" och "OB• / MDCCCXXVII". I omskriften: "* JOHAN ADAM * * TINGSTADIUS✶. I högra fältet gravörens monogram och årtalet 1951.

Frånsida
Ett österländskt strängaspel (Harpa) ovanför en uppslagen bibel med palmer i bakgrunden. I omskriften: "SACROS JUSSIT LIBROS NOSTRATI LOQUI SERMONE" (Han befallde våra heliga böcker att tala på vårt språk).

Mer om Tingstadius
Johan Adam Tingstadius föddes den 8 juli 1748 i Lunda socken i Södermanlands län och avled den 10 december 1827 i Strängnäs. Han var en svensk biskop, orientalist och ledamot av Svenska Akademien från 1794 till 1827 (stol nr 3). Den 21 maj 1805 blev Tingstadius hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.

Tingstadius var son till kyrkoherden Johan Tingstadius och Maria Elisabet Carlsten, och han var bror till läkaren Lars Christian Tingstadius. Redan som barn visade han enastående begåvning och började vid Uppsala universitet vid endast tio års ålder. Hans första lärare var Jakob Jonas Björnståhl. År 1763 försvarade han en avhandling om hebreiska språket och tog magisterexamen i Greifswald 1768 tillsammans med sina bröder. Efter återkomsten till Uppsala gjorde han snabb karriär vid universitetet, och han blev professor i österländska språk 1786. Han tjänstgjorde också som universitetets rektor år 1791 och 1800 samt som biskop i Strängnäs från 1803.

Tingstadius var känd inte bara för sitt skarpa intellekt utan också för sin personlighet. Hans installationsföreläsning 1786, om egenskaperna hos den österländska poesin, lockade Gustav III som åhörare. Han hävdade att de humanistiska idealen härstammade från den österländska poesin och förutspådde till och med nyromantikens ankomst. Samma år översatte han hebreisk poesi till svenska och fick kungens uppdrag att ingå i Bibelkommissionen.

Tingstadius fick beröm för sin poetiska läsning av Bibeln, men även kritik från personer som Johan Olof Wallin och Samuel Ödmann. Han ansågs vara en ledande företrädare för neologin och var starkt påverkad av tyska intellektuella strömningar. En av hans mest betydelsefulla insatser var revideringen av kyrkans vigselritual. Han omnämns ibland som tecknare i biografier, men ingen konstnärlig arv är känd efter honom.