Bror Emil Hildebrand (1806–1884) av Adolf Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1911 - Treperiodssystemet och den moderna arkeologin
Bror Emil Hildebrand (1806–1884) av Adolf Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1911
Ett exemplar med underbart guldskimrande originallyster. Silver, 17.01 g, 31 mm. Kvalitet 1+/01. Utan randprägling. Referenser: KVA 172.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av riksantikvarien och numismatikern Bror Emil Hildebrand. Han är avbildad i profil, iklädd rock och bärande ett kraftigt, välansat helskägg. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "B· E· HILDEBRAND· ANTIQUARIUS· REGNI· N· 1806· O· 1884·". Till höger, i fältet bakom porträttets nacke, återfinns gravören Adolf Lindbergs karakteristiska, sammanslingrade monogram "AL". Det latinska originalets förkortningar utläses: Bror Emil Hildebrand Antiquarius Regni Natus 1806 Obiit 1884. På svenska översätts detta till: Bror Emil Hildebrand, Riksantikvarie, född 1806, död 1884.
Frånsida
Ett kraftfullt och stämningsfullt motiv som föreställer en massiv forntida dös (en megalitgrav) uppbyggd av grova stenblock, stående på en ojämn, gräsbevuxen kulle. Längs den övre kanten löper omskriften: "ANTIQUA· MONUMENTA· SOLLERTER· INDAGAVIT· EXPLICAVIT". I den nedre avskärningen står dedikationen fördelad på tre rader: "SOCIO· MERITISSIMO / REG· ACAD· SCIENT· SVEC· / MCMXI". Det latinska originalet översätts till: Han uppspårade skickligt gamla minnesmärken och förklarade dem. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1911.
Treperiodssystemet och den moderna arkeologin
Bror Emil Hildebrand var en centralgestalt i det svenska 1800-talets kulturarvsbevarande och betraktas som en av grundarna till den moderna svenska arkeologin. Hans bana tog en avgörande vändning under hans tid vid Lunds universitet (där han var docent i numismatik), när han skickade sin doktorsavhandling om äldre nordiska mynt till den banbrytande danske arkeologen Christian Jürgensen Thomsen. Thomsen, som hade skapat det revolutionerande "treperiodssystemet" (indelningen av forntiden i sten-, brons- och järnålder), bjöd in Hildebrand till Köpenhamn 1830. Mötet resulterade i en livslång vänskap.
Vid sin återkomst införde Hildebrand treperiodssystemet i ordnandet av samlingarna i Lund, och när han senare flyttade till Stockholm – med Thomsens goda rekommendationer i ryggen – införde han systemet även vid ordnandet av Kungliga Myntkabinettets samlingar. Denna strikta, vetenskapliga typologisering var ett epokgörande kliv bort från äldre tiders osorterade "kuriosakabinett".
Riksantikvarien som byggde ett centralmuseum
År 1837 efterträdde Hildebrand J. G. Liljegren som Riksantikvarie och Garde des médailles (chef för Myntkabinettet). Under hans drygt fyrtio år långa ämbetstid (fram till 1879) förvandlade han Statens Historiska Museum till ett fullskaligt, modernt centralmuseum. Samlingarna exploderade i omfång under hans ledning; från att ha omfattat ett par hundra föremål växte bara stensamlingen till över 20 000 objekt. Han var också en drivande kraft bakom 1867 års fornminnesförordning, som lade en starkare juridisk grund för bevarandet av Sveriges fasta fornlämningar.
Numismatikern och runforskaren
Trots sin enorma administrativa börda hann Hildebrand med ett osedvanligt rikt vetenskapligt författarskap. Hans numismatiska magnum opus, Anglosachsiska mynt i svenska Kongl. Myntkabinettet, funna i Sveriges jord (1846, reviderad 1881), samt Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar (1874–1875) utgör standardverk som används av mynt- och medaljsamlare än idag.
Han gjorde också viktiga fältarkeologiska insatser, bland annat genom utgrävningar i Gamla Uppsala och undersökningar av just sådana megalitgravar (dösar och gånggrifter) i Västergötland som så vackert pryder medaljens frånsida. I en uppmärksammad skrift 1869 kunde han, genom knivskarp analys, påvisa att de svenska hällristningarna härrörde från bronsåldern. Adolf Lindbergs medalj är en hyllning till en man som rent bokstavligt grävde fram Sveriges förhistoria ur jorden och gav den en vetenskaplig röst.
Ett exemplar med underbart guldskimrande originallyster. Silver, 17.01 g, 31 mm. Kvalitet 1+/01. Utan randprägling. Referenser: KVA 172.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av riksantikvarien och numismatikern Bror Emil Hildebrand. Han är avbildad i profil, iklädd rock och bärande ett kraftigt, välansat helskägg. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "B· E· HILDEBRAND· ANTIQUARIUS· REGNI· N· 1806· O· 1884·". Till höger, i fältet bakom porträttets nacke, återfinns gravören Adolf Lindbergs karakteristiska, sammanslingrade monogram "AL". Det latinska originalets förkortningar utläses: Bror Emil Hildebrand Antiquarius Regni Natus 1806 Obiit 1884. På svenska översätts detta till: Bror Emil Hildebrand, Riksantikvarie, född 1806, död 1884.
Frånsida
Ett kraftfullt och stämningsfullt motiv som föreställer en massiv forntida dös (en megalitgrav) uppbyggd av grova stenblock, stående på en ojämn, gräsbevuxen kulle. Längs den övre kanten löper omskriften: "ANTIQUA· MONUMENTA· SOLLERTER· INDAGAVIT· EXPLICAVIT". I den nedre avskärningen står dedikationen fördelad på tre rader: "SOCIO· MERITISSIMO / REG· ACAD· SCIENT· SVEC· / MCMXI". Det latinska originalet översätts till: Han uppspårade skickligt gamla minnesmärken och förklarade dem. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1911.
Treperiodssystemet och den moderna arkeologin
Bror Emil Hildebrand var en centralgestalt i det svenska 1800-talets kulturarvsbevarande och betraktas som en av grundarna till den moderna svenska arkeologin. Hans bana tog en avgörande vändning under hans tid vid Lunds universitet (där han var docent i numismatik), när han skickade sin doktorsavhandling om äldre nordiska mynt till den banbrytande danske arkeologen Christian Jürgensen Thomsen. Thomsen, som hade skapat det revolutionerande "treperiodssystemet" (indelningen av forntiden i sten-, brons- och järnålder), bjöd in Hildebrand till Köpenhamn 1830. Mötet resulterade i en livslång vänskap.
Vid sin återkomst införde Hildebrand treperiodssystemet i ordnandet av samlingarna i Lund, och när han senare flyttade till Stockholm – med Thomsens goda rekommendationer i ryggen – införde han systemet även vid ordnandet av Kungliga Myntkabinettets samlingar. Denna strikta, vetenskapliga typologisering var ett epokgörande kliv bort från äldre tiders osorterade "kuriosakabinett".
Riksantikvarien som byggde ett centralmuseum
År 1837 efterträdde Hildebrand J. G. Liljegren som Riksantikvarie och Garde des médailles (chef för Myntkabinettet). Under hans drygt fyrtio år långa ämbetstid (fram till 1879) förvandlade han Statens Historiska Museum till ett fullskaligt, modernt centralmuseum. Samlingarna exploderade i omfång under hans ledning; från att ha omfattat ett par hundra föremål växte bara stensamlingen till över 20 000 objekt. Han var också en drivande kraft bakom 1867 års fornminnesförordning, som lade en starkare juridisk grund för bevarandet av Sveriges fasta fornlämningar.
Numismatikern och runforskaren
Trots sin enorma administrativa börda hann Hildebrand med ett osedvanligt rikt vetenskapligt författarskap. Hans numismatiska magnum opus, Anglosachsiska mynt i svenska Kongl. Myntkabinettet, funna i Sveriges jord (1846, reviderad 1881), samt Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar (1874–1875) utgör standardverk som används av mynt- och medaljsamlare än idag.
Han gjorde också viktiga fältarkeologiska insatser, bland annat genom utgrävningar i Gamla Uppsala och undersökningar av just sådana megalitgravar (dösar och gånggrifter) i Västergötland som så vackert pryder medaljens frånsida. I en uppmärksammad skrift 1869 kunde han, genom knivskarp analys, påvisa att de svenska hällristningarna härrörde från bronsåldern. Adolf Lindbergs medalj är en hyllning till en man som rent bokstavligt grävde fram Sveriges förhistoria ur jorden och gav den en vetenskaplig röst.