Bror Hjorth - Förgylld gjuten bronsmedalj, ca 2500g, 173mm, gjuten i ca fem exemplar efter originalgipsmodellen - RRR

Gås-Andersmedaljen av Bror Hjorth
Brons, förgylld, 2500g,173mm, gjuten i ca fem exemplar efter originalgipsmodellen - RRR
Några få exemplar göts i förgyllt brons efter originalgipsmodellen hos Herman Bergmans Konstgjuteri i Stockholm med en diameter om 173mm. På randen är gjuteriets namn instämplat med "Herman Bergman Fud" (Fud är förkortning av latinets Fudit som betyder "han göt"). Ett exemplar av medaljen överlämnades till Hjort-Anders på 80 årsdagen den 27 oktober 1945.

Åtsida
Gås-Anders stående med fiol och stråke framför forsen, en månljus natt, för att lära sig spela av Näcken. I omskriften texten: "ANDERS LJUNGKVIST - GÅS ANDERS 1815 - 1896". 

Frånsida
Hjort-Anders Olsson iklädd Rättviksdräkt med tofsstrumpor och hatt, spelande fiol. I omskriften: "TILL UPLANDS SPELMÄN - HJORT ANDERS", och i fälten i nedsänkt relief till vänster: "SOMMAREN 1944 Björklinge"  och till höger konstnärens signatur "Bror Hjorth". 

Anders Jansson Ljungqvist, mest känd under sitt smeknamn Gås-Anders,var en känd spelman i Uppland. Hanföddes den29 maj 1815 i Jumkiloch avled den24 december 1896 i Björklinge.1832tog handrängtjänst i Bärby, Gamla Uppsaladär hanvaktade gäss vid en av socknens herrgårdar, vilket gav honomsmeknamnet Gås-Anders.Hanvar en skicklig spelman och ryktet saatt hanlärt sig spela av Näcken. Historien säger att han tillbringade tre torsdagsnätter i rad vid en fors i skogen och lyssnade på forsens brus, på den tredje natten kommer Näcken fram och lär ut alla sina låtar till Anders. Enligt folktron, kunde en speleman som lärt sig av Näcken, vid spelandet av dansmusik bli så trollbunden av en mystisk kraft, att han fortsatte att spela tills han miste förståndet. Det var lika förtrollande för de som dansade, som inte heller kunde sluta. Mot den bakgrunden kan man lättare förstå den status som Gås-Anders åtnjöt och när han spelade kunde ingen sitta stilla. 

Bror Hjorth (1894–1968) menade att musiken var alla konsters moder och han kom tidigt att intressera sig för folkmusiken, vilketde många porträtten av folkmusiker vittnar om. Musiken, och då i synnerhetfolkmusiken, tog en stor plats i hansliv och konstnärskap. Spelmän och till folkmusiken hörande berättelserär återkommande motivi hans konst.Hansengagemang för folkmusiken var stort och bekantskapskretsen fylldes med tiden av allt fler spelmänsom Gås-Anders, Hjort-Anders, Viksta Lassemfl.Isin konsthar Bror Hjorth oftaavbildat dem spelandes eller med en fiol i handen.Hanspelade själv fiol och sonen Oleärvde intressetför folkmusikensom med mästerspelmannen Hjort-Anders som lärare, växteupptill en av landets främsta spelmän.

På kyrkbacken i Björklinge står spelmannen Gås-Andersmed fiol i ena handen och stråken i den andraoch höjer enafoten för att visa takten. Konstverket ärutfört avBror Hjorthsom avtäcktes och invigdes 30 juli1944.Inför invigningen framställde även Bror Hjorthen medalj i förgyllt brons, den så kallade Gås-Andersmedaljenvilken utdeladestill de uppländska spelmän, som tillsammans med Hjort-Anders uppträdde efter avtäckandet. Varje spelman fick sitt namn ingraverat på randen, följande spelmän erhöll medaljen: Hjort Anders Olsson, Anders Pettersson, Johan Olsson, Oscar Larsson, Gustaf Jernberg, Anton Jernberg, Herbert Jernberg, Viksta-Lasse, Ivar Tallroth, Sven Tallroth, Abel Eriksson och Eric Sahlström. Totalt utdelades sålunda tolv medaljer där alla har mottagarens namn ingraverat på randen. (Källa "Boken om Gås-Anders" av John Olsson).