Carl August Gosselman (1799–1843) av Erik Lindberg - Vackert motiv med ett storslaget örlogsfartyg
Carl August Gosselman (1799–1843) av Erik Lindberg
Vackert motiv med ett storslaget örlogsfartyg. Slagen för Svenska Akademien 1952. Silver, 43.41g, 45mm. Kvalitet 01. Präglad i en upplaga av endast 122 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Randprägling: "MJV SILVER 1952". Referenser: Bo Svensén 334, Ulla Ehrensvärd 461.
Åtsida
Motivet utgörs av en vänstervänd bröstbild i profil. Porträttet visar mannen iklädd en distinkt skärmmössa och en tidstypisk rock med knuten halsduk. Runt porträttet löper den latinska omskriften "CARL AUGUST GOSSELMAN NAT MDCCXCIX OB MDCCCXLIII", vilket anger hans namn samt födelseåret 1799 och dödsåret 1843 i romerska siffror. I den allra nedersta kanten återfinns gravörens initialer och årtalet integrerat som "19 E.L 52".
Frånsida
I fältets centrum avbildas ett storslaget örlogsfartyg från epoken, vilket med fulla segel plöjer fram genom vågorna. Fartyget omgärdas av sex flygande sjöfåglar. Ovanför fartyget står den latinska inskriften stolt fördelad över fyra rader: "PER PERICULA / PENETRANDO / AD COGNITIONEM TERRAE / ASCENDIT". Nere till höger, halvt dold i vågornas svall, syns gravörens initialer "E.L".
Från Karlberg till Colombia
Fadern hyste en djupt rotad förhoppning om att sonen skulle ägna sig åt de lärda studierna, men den unge mannens håg stod istället oundvikligen till sjömanslivet. Efter ett inledande, misslyckat försök blev han till slut antagen vid Karlberg, varefter hans allra första sjökommenderingar kom att äga rum på Östersjön och Nordsjön. Det stora äventyret, som skulle komma att forma hela hans livsgärning, tog sin början när han erhöll tjänstledighet från flottan för att ta anställning som superkarg ombord på handelsfartyget Christoval Colon. Fartyget ägdes av hans vän greve A. E. von Rosen, och expeditionen hade initierats av Colombiasvensken C. U. von Hauswolff med det uttryckliga syftet att öppna handelsförbindelser med den colombianska republiken. Lasten utgjordes av stångjärn, tjära och allehanda redskap. Fartyget kastade loss i oktober 1824 och nådde slutligen Colombia i januari 1825.
Det ekonomiska utbytet av denna första handelsexpedition blev tyvärr mycket magert, ett misslyckande som möjligen delvis kan tillskrivas hans utpräglade ovana i rollen som superkarg. Istället för att vända åter till Sverige med Christoval Colon, valde han att stanna kvar på den sydamerikanska kontinenten. Från november 1825 till oktober 1826 reste han djupt in i Colombias inre delar. Hemresan inleddes därefter ombord på ett engelskt fartyg, varpå han passade på att under årets sista månader besöka Förenta staterna. Där gästade han bland annat Washington och företog en resa från New York till Ontario, innan han i maj 1827 kunde återinträda i tjänst i Sverige.
Sjöofficer och bästsäljande författare
Åren som följde innebar täta tjänstledigheter, periodvis bosättning i Nyköping, samt ett tekniskt uppdrag där han 1830 övervakade bygget av ångfartyget Rosen i Motala. Det var nu hans rika författarskap började blomstra. År 1828 publicerade han "Resa i Colombia åren 1825 och 1826", en oerhört livfull och välskriven skildring som snabbt vann läsarnas hjärtan och resulterade i både en andra upplaga och en tysk översättning år 1830. Uppmuntriad av denna framgång utgav han sedermera "Resa mellan Södra och Norra Amerika" (1833) samt det stora tvåbandsverket "Resa i Norra Amerika" (1835).
Samtidigt kantades den sjömilitära karriären av djupa konflikter. Som chef för ångfartyget Gylfe blev han 1830 en av huvudaktörerna i den beryktade "von Schantzka saken". Tillsammans med andra sjöofficerare försökte han tvinga löjtnant J. C. von Schantz att ta avsked på grund av dennes påstådda vanhederlighet. Eftersom von Schantz åtnjöt konungens gunst utlöste konflikten en uppmärksammad och bitter rättegång. Denna rättegång ledde till att han år 1839 tvingades avtjäna ett kortare fängelsestraff. Levnadstecknaren A. Krook har till och med gjort gällande att regeringens beslut att skicka honom på en andra resa till Sydamerika 1836 i själva verket var ett cyniskt sätt att "bli av med ett besvärligt vittne".
I statens tjänst
Denna andra resa var emellertid officiellt ett betydelsefullt diplomatiskt och ekonomiskt regeringsuppdrag. Under tidigt 1830-tal hade det svenska intresset för Sydamerika återuppväckts, mycket tack vare hoppet om ökad fraktfart och lukrativ export av svenskt stångjärn. Efter rekommendationer från den i Colombia bosatte svensken Pedro Nisser, sändes han ut med ett anslag om 7 000 riksdaler för att under två års tid rekognoscera de sydamerikanska marknadsförhållandena. Han avreste 1836, ankom till Buenos Aires i oktober, och korsade vid nyåret 1837 Anderna över till Chile. Resan fortsatte sedan genom den Peru-bolivianska federationen, Ecuador, Nya Granada och Venezuela, under vilken han även sände hem värdefulla böcker, naturalier och kuriositeter till akademierna i Sverige.
Hans depescher hem till Sverige utgjorde mönster av överskådlig saklighet och publicerades 1840 under titeln "Rapporter om syd-amerikanska staterna...". Trots sitt gedigna arbete nekades han förlängd restid och utfick inledningsvis inte ett öre i ersättning för de nio månader resan dragit över tiden. Inte heller erhöll han något officiellt erkännande i form av ordensförläningar, och regeringen valde istället att placera greve F. T. Adlercreutz som agent i Venezuela, vilket sårade honom djupt.
Ett litterärt arv
Det var i rollen som reseskildrare hans verkliga storhet kom att bestå, och han räknas som en av de absolut främsta tidiga företrädarna för genren i svensk litteratur. På kronprins Oskars personliga initiativ författade han en rad resekåserier till Statstidningen, vilka sedermera utgavs i bokform under titeln "Bref från en vandrande sjöman" (1839). I hans rika texter smälte sjömannens skarpsynta professionalism samman med den litterära romantikerns djupa känslighet, allra vackrast manifesterat i naturskildringen av det majestätiska Tequendamafallet. Han skildrade människor och miljöer med stor humor, förståelse och skarp iakttagelseförmåga, ständigt filtrerat genom en moderat svensk liberal världsbild. Han fann i litteraturen det sanna utloppet för sin mångfacetterade begåvning – en intellektuell skärpa som för övrigt gick i arv till sonen, som kom att bli en framstående botaniker.
År 1952 valde Svenska Akademien att odödliggöra denna märkvärdiga livsgärning genom att låta prägla denna minnespenning. Inskriptionen på frånsidan – vilken fritt kan översättas till "Genom att bana sig väg genom faror uppnådde han kunskap om världen" – fångar den ultimata essensen av en man som valde bort akademins trygga bänkar för att istället förädla världshavens äventyr till bestående bildning.
Vackert motiv med ett storslaget örlogsfartyg. Slagen för Svenska Akademien 1952. Silver, 43.41g, 45mm. Kvalitet 01. Präglad i en upplaga av endast 122 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Randprägling: "MJV SILVER 1952". Referenser: Bo Svensén 334, Ulla Ehrensvärd 461.
Åtsida
Motivet utgörs av en vänstervänd bröstbild i profil. Porträttet visar mannen iklädd en distinkt skärmmössa och en tidstypisk rock med knuten halsduk. Runt porträttet löper den latinska omskriften "CARL AUGUST GOSSELMAN NAT MDCCXCIX OB MDCCCXLIII", vilket anger hans namn samt födelseåret 1799 och dödsåret 1843 i romerska siffror. I den allra nedersta kanten återfinns gravörens initialer och årtalet integrerat som "19 E.L 52".
Frånsida
I fältets centrum avbildas ett storslaget örlogsfartyg från epoken, vilket med fulla segel plöjer fram genom vågorna. Fartyget omgärdas av sex flygande sjöfåglar. Ovanför fartyget står den latinska inskriften stolt fördelad över fyra rader: "PER PERICULA / PENETRANDO / AD COGNITIONEM TERRAE / ASCENDIT". Nere till höger, halvt dold i vågornas svall, syns gravörens initialer "E.L".
Från Karlberg till Colombia
Fadern hyste en djupt rotad förhoppning om att sonen skulle ägna sig åt de lärda studierna, men den unge mannens håg stod istället oundvikligen till sjömanslivet. Efter ett inledande, misslyckat försök blev han till slut antagen vid Karlberg, varefter hans allra första sjökommenderingar kom att äga rum på Östersjön och Nordsjön. Det stora äventyret, som skulle komma att forma hela hans livsgärning, tog sin början när han erhöll tjänstledighet från flottan för att ta anställning som superkarg ombord på handelsfartyget Christoval Colon. Fartyget ägdes av hans vän greve A. E. von Rosen, och expeditionen hade initierats av Colombiasvensken C. U. von Hauswolff med det uttryckliga syftet att öppna handelsförbindelser med den colombianska republiken. Lasten utgjordes av stångjärn, tjära och allehanda redskap. Fartyget kastade loss i oktober 1824 och nådde slutligen Colombia i januari 1825.
Det ekonomiska utbytet av denna första handelsexpedition blev tyvärr mycket magert, ett misslyckande som möjligen delvis kan tillskrivas hans utpräglade ovana i rollen som superkarg. Istället för att vända åter till Sverige med Christoval Colon, valde han att stanna kvar på den sydamerikanska kontinenten. Från november 1825 till oktober 1826 reste han djupt in i Colombias inre delar. Hemresan inleddes därefter ombord på ett engelskt fartyg, varpå han passade på att under årets sista månader besöka Förenta staterna. Där gästade han bland annat Washington och företog en resa från New York till Ontario, innan han i maj 1827 kunde återinträda i tjänst i Sverige.
Sjöofficer och bästsäljande författare
Åren som följde innebar täta tjänstledigheter, periodvis bosättning i Nyköping, samt ett tekniskt uppdrag där han 1830 övervakade bygget av ångfartyget Rosen i Motala. Det var nu hans rika författarskap började blomstra. År 1828 publicerade han "Resa i Colombia åren 1825 och 1826", en oerhört livfull och välskriven skildring som snabbt vann läsarnas hjärtan och resulterade i både en andra upplaga och en tysk översättning år 1830. Uppmuntriad av denna framgång utgav han sedermera "Resa mellan Södra och Norra Amerika" (1833) samt det stora tvåbandsverket "Resa i Norra Amerika" (1835).
Samtidigt kantades den sjömilitära karriären av djupa konflikter. Som chef för ångfartyget Gylfe blev han 1830 en av huvudaktörerna i den beryktade "von Schantzka saken". Tillsammans med andra sjöofficerare försökte han tvinga löjtnant J. C. von Schantz att ta avsked på grund av dennes påstådda vanhederlighet. Eftersom von Schantz åtnjöt konungens gunst utlöste konflikten en uppmärksammad och bitter rättegång. Denna rättegång ledde till att han år 1839 tvingades avtjäna ett kortare fängelsestraff. Levnadstecknaren A. Krook har till och med gjort gällande att regeringens beslut att skicka honom på en andra resa till Sydamerika 1836 i själva verket var ett cyniskt sätt att "bli av med ett besvärligt vittne".
I statens tjänst
Denna andra resa var emellertid officiellt ett betydelsefullt diplomatiskt och ekonomiskt regeringsuppdrag. Under tidigt 1830-tal hade det svenska intresset för Sydamerika återuppväckts, mycket tack vare hoppet om ökad fraktfart och lukrativ export av svenskt stångjärn. Efter rekommendationer från den i Colombia bosatte svensken Pedro Nisser, sändes han ut med ett anslag om 7 000 riksdaler för att under två års tid rekognoscera de sydamerikanska marknadsförhållandena. Han avreste 1836, ankom till Buenos Aires i oktober, och korsade vid nyåret 1837 Anderna över till Chile. Resan fortsatte sedan genom den Peru-bolivianska federationen, Ecuador, Nya Granada och Venezuela, under vilken han även sände hem värdefulla böcker, naturalier och kuriositeter till akademierna i Sverige.
Hans depescher hem till Sverige utgjorde mönster av överskådlig saklighet och publicerades 1840 under titeln "Rapporter om syd-amerikanska staterna...". Trots sitt gedigna arbete nekades han förlängd restid och utfick inledningsvis inte ett öre i ersättning för de nio månader resan dragit över tiden. Inte heller erhöll han något officiellt erkännande i form av ordensförläningar, och regeringen valde istället att placera greve F. T. Adlercreutz som agent i Venezuela, vilket sårade honom djupt.
Ett litterärt arv
Det var i rollen som reseskildrare hans verkliga storhet kom att bestå, och han räknas som en av de absolut främsta tidiga företrädarna för genren i svensk litteratur. På kronprins Oskars personliga initiativ författade han en rad resekåserier till Statstidningen, vilka sedermera utgavs i bokform under titeln "Bref från en vandrande sjöman" (1839). I hans rika texter smälte sjömannens skarpsynta professionalism samman med den litterära romantikerns djupa känslighet, allra vackrast manifesterat i naturskildringen av det majestätiska Tequendamafallet. Han skildrade människor och miljöer med stor humor, förståelse och skarp iakttagelseförmåga, ständigt filtrerat genom en moderat svensk liberal världsbild. Han fann i litteraturen det sanna utloppet för sin mångfacetterade begåvning – en intellektuell skärpa som för övrigt gick i arv till sonen, som kom att bli en framstående botaniker.
År 1952 valde Svenska Akademien att odödliggöra denna märkvärdiga livsgärning genom att låta prägla denna minnespenning. Inskriptionen på frånsidan – vilken fritt kan översättas till "Genom att bana sig väg genom faror uppnådde han kunskap om världen" – fångar den ultimata essensen av en man som valde bort akademins trygga bänkar för att istället förädla världshavens äventyr till bestående bildning.