Carl Axel Nordman (1892-1972) av Eila Hiltunen 1962 - Sverigebanden och räddningsaktionen till Stockholm
Carl Axel Nordman (1892-1972)
Bronsmedalj av den finländska konstnären Eila Hiltunen 1962. Vikt: 172.2g, diameter: 60mm. Kvalitet 01.
Åtsida
Motivet utgörs av Carl Axel Nordmans högervända profil i hög relief, framställd med en levande och strukturerad yta. Längs medaljens högra kant löper inskriften "CARL AXEL NORDMAN" i distinkta versaler.
Frånsida
I centrum avbildas ett ålderdomligt, skulpturalt manshuvud ifört en spetsig hjälm eller huvudbonad, vilket troligen är en referens till de förhistoriska och medeltida konstföremål Nordman studerade under sin karriär. Huvudet omges av dynamiska, svepande linjer. I medaljens underkant står den latinska inskriften "VETERVM VOLVENS MONVMENTA VIRORVM", vilket fritt översatt betyder "Granskande de forna männens monument". Till höger om denna text återfinns konstnärens signatur "Eila Hiltunen" samt årtalet "1962".
Rand
Randen bär inskriften "KULTATEOLLISUUS", vilket är finska och direkt översätts till "Guldindustri". Det syftar på det finländska ädelmetall- och myntningsföretaget Kultateollisuus Ky som tillverkade medaljen.
Sverigebanden och räddningsaktionen till Stockholm
Carl Axel Nordman var en framstående finländsk arkeolog, konsthistoriker och museiman som tjänstgjorde som statsarkeolog i Finland mellan 1936 och 1959. Trots att han var verksam i Finland och under en period i Köpenhamn, präglades hans livsgärning av mycket starka band till Sverige och den skandinaviska kultursfären. Detta kulminerade under andra världskriget då Nordman ledde Arkeologiska kommissionen under synnerligen svåra förhållanden. För att skydda det finska kulturarvet från krigets förstörelse tog han beslutet att personligen transportera Nationalmuseets absolut dyrbaraste skatter över Östersjön, i säkerhet till Stockholm.
En ideolog för det svenska i Finland
Nordman var inte bara en framstående vetenskapsman, utan även en uttalad svenskhetsideolog i Finland. Hans värnande om det svenska arvet tog sig konkreta uttryck när han tog initiativet till att grunda Folkkultursarkivet vid Svenska litteratursällskapet i Finland. Syftet med detta arkiv var specifikt att undersöka och bevara landets svenskspråkiga folkkultur. I sin egen forskning riktade han också blicken västerut och studerade bland annat ingående stenåldern på det svenskspråkiga Åland.
I skriften Svenskt i Finland, utgiven våren 1914, sammanfattade Nordman tydligt sin svenskpolitiska historiesyn. Han argumenterade kraftfullt för att den finska förhistorien – sten-, brons- och den tidiga järnåldern i sydvästra Finland – i grunden var skandinavisk, och att de inflyttade finnarna först därefter ersatte denna kultur. I sitt bidrag "Förfäder och fornfinnar" ställde han frågan om det var svenskar eller finnar som först jagade i skogarna och drog nät i havsvikarna. Nordman såg den svenska närvaron som den fundamentala civilisatoriska kraften i regionen och avslutade med orden: "En våg vid en strand tyckes den svenska stammen i Finland. Med brus går den långt över kusten i gammal förhistorisk tid, så svallar den tillbaka under järnåldern, segrar åter, då korsfararnes sköldar och hjälmar skina över landet, och blir under sekler bärare av västerländsk odling i Österland."
Bronsmedalj av den finländska konstnären Eila Hiltunen 1962. Vikt: 172.2g, diameter: 60mm. Kvalitet 01.
Åtsida
Motivet utgörs av Carl Axel Nordmans högervända profil i hög relief, framställd med en levande och strukturerad yta. Längs medaljens högra kant löper inskriften "CARL AXEL NORDMAN" i distinkta versaler.
Frånsida
I centrum avbildas ett ålderdomligt, skulpturalt manshuvud ifört en spetsig hjälm eller huvudbonad, vilket troligen är en referens till de förhistoriska och medeltida konstföremål Nordman studerade under sin karriär. Huvudet omges av dynamiska, svepande linjer. I medaljens underkant står den latinska inskriften "VETERVM VOLVENS MONVMENTA VIRORVM", vilket fritt översatt betyder "Granskande de forna männens monument". Till höger om denna text återfinns konstnärens signatur "Eila Hiltunen" samt årtalet "1962".
Rand
Randen bär inskriften "KULTATEOLLISUUS", vilket är finska och direkt översätts till "Guldindustri". Det syftar på det finländska ädelmetall- och myntningsföretaget Kultateollisuus Ky som tillverkade medaljen.
Sverigebanden och räddningsaktionen till Stockholm
Carl Axel Nordman var en framstående finländsk arkeolog, konsthistoriker och museiman som tjänstgjorde som statsarkeolog i Finland mellan 1936 och 1959. Trots att han var verksam i Finland och under en period i Köpenhamn, präglades hans livsgärning av mycket starka band till Sverige och den skandinaviska kultursfären. Detta kulminerade under andra världskriget då Nordman ledde Arkeologiska kommissionen under synnerligen svåra förhållanden. För att skydda det finska kulturarvet från krigets förstörelse tog han beslutet att personligen transportera Nationalmuseets absolut dyrbaraste skatter över Östersjön, i säkerhet till Stockholm.
En ideolog för det svenska i Finland
Nordman var inte bara en framstående vetenskapsman, utan även en uttalad svenskhetsideolog i Finland. Hans värnande om det svenska arvet tog sig konkreta uttryck när han tog initiativet till att grunda Folkkultursarkivet vid Svenska litteratursällskapet i Finland. Syftet med detta arkiv var specifikt att undersöka och bevara landets svenskspråkiga folkkultur. I sin egen forskning riktade han också blicken västerut och studerade bland annat ingående stenåldern på det svenskspråkiga Åland.
I skriften Svenskt i Finland, utgiven våren 1914, sammanfattade Nordman tydligt sin svenskpolitiska historiesyn. Han argumenterade kraftfullt för att den finska förhistorien – sten-, brons- och den tidiga järnåldern i sydvästra Finland – i grunden var skandinavisk, och att de inflyttade finnarna först därefter ersatte denna kultur. I sitt bidrag "Förfäder och fornfinnar" ställde han frågan om det var svenskar eller finnar som först jagade i skogarna och drog nät i havsvikarna. Nordman såg den svenska närvaron som den fundamentala civilisatoriska kraften i regionen och avslutade med orden: "En våg vid en strand tyckes den svenska stammen i Finland. Med brus går den långt över kusten i gammal förhistorisk tid, så svallar den tillbaka under järnåldern, segrar åter, då korsfararnes sköldar och hjälmar skina över landet, och blir under sekler bärare av västerländsk odling i Österland."