Carl David Skogman (1786–1856) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1895 - Lejonet som vaktade rikets kassa

Carl David Skogman (1786–1856) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1895 

Silver, 15,55 g, 31 mm, KVA 156, märken, kvalitet 1+

På åtsidan möter vi en profilbild av Carl David Skogman, vänd åt höger. Han avbildas med en kraftfull nacke, polisonger och en frisyr som är tidstypisk för empiren och det tidiga 1800-talet. Ansiktsuttrycket är stramt och beslutsamt. Omskriften lyder: "CAROLUS DAV. SKOGMAN L. B. COLL. COMM. PRAESES", vilket utläses Carolus David Skogman Liber Baro Collegii Commerciorum Praeses. Detta översätts till "Carl David Skogman, friherre, president i Kommerskollegium". Nederst står levnadsåren: "N. 1786 O. 1856" (Född 1786, Död 1856). Signaturen "L.A." återfinns vid halsens avskärning.

Frånsidan visar en allegorisk scen där Moder Svea står till höger, draperad i klassisk dräkt. Hon sträcker ut en lagerkrans i sin högra hand. Vid hennes fötter ligger ett lejon, symbolen för svensk kraft och statsmakt, som vilar sin ena tass beskyddande på riksgloben (riksäpplet). Ovanför motivet löper den latinska texten: "CONSILIO ET SAPIENTIA CORONAM MERUIT", som i översättning betyder: "Genom klokhet och vishet förtjänade han kransen". I avskärningen står dedikationen: "SOCIO MERITISSIMO R. ACAD. SCIENT. SUEC. MDCCCXCV.", vilket uttyds: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien åt sin synnerligen förtjänte ledamot, år 1895".

Lejonet som vaktade rikets kassa

Det finns en tung symbolik på frånsidan av denna silvermedalj. Det svenska lejonet ligger vaksamt med sin tass på riksäpplet, maktens och suveränitetens främsta symbol. Bredvid står Svea och delar ut en lagerkrans för "klokhet och vishet". Det är en passande bild för Carl David Skogman, en man vars livsgärning handlade om att skydda och stabilisera den svenska statens finanser under en tid då både valutor och gatstenar flög genom luften.

Från Lovisa till London

Vänder vi på medaljen ser vi profilen av en man som gjorde en remarkabel klassresa. Född i finska Lovisa 1786, kom han till Stockholm och arbetade sig upp genom ämbetsverken. Men det var en resa västerut som skulle forma hans tänkande. År 1811 sändes han som regeringens rapportör till England, Västindien och Nordamerika. Medan Napoleonkrigens Europa slöt sig inåt, andades Skogman in den anglosaxiska liberalismens luft. Han kom hem med en övertygelse som då var radikal: handelshinder hämmar välstånd. Han blev en ivrig, om än ofta motarbetad, förespråkare för frihandel och avregleringar.

Valutans väktare

När Skogman återvände hem var Sveriges ekonomi i gungning. 1820-talet präglades av en instabil valuta och osäkra växelkurser. Det var nu lejonet behövde visa klorna – eller åtminstone list. Skogman fick uppdraget att genomföra hemliga "växeloperationer" för att stödköpa den svenska valutan. Det var ett högt spel med statens medel. Till en början lyckades strategin, men snart hopade sig förlusterna när en internationell handelskris slog till 1826. Skogman fick arbeta dygnet runt, flytta fonder och balansera budgetar för att täcka svinnet utan att allmänheten fick nys om det.

Trots dessa stormar var Skogman en institutionell innovatör av rang. Han var med och grundade Stockholms Stads Sparbank 1821 efter brittisk förebild, och 1828 utarbetade han den första moderna statsbudgeten i Sverige. Han byggde den byråkratiska ryggrad som det moderna Sverige skulle vila på.

Gatstenar och glaskross

Men medaljens fridfulla motiv döljer en dramatisk vändpunkt. Skogman var inte bara en finansiell teknokrat; han var en symbol för kungamakten och det etablerade styret. Sommaren 1838 kokade Stockholm. De så kallade Crusenstolpe-kravallerna bröt ut, och vreden riktades mot de konservativa makthavarna. Skogman, som nyligen varit inblandad i den kontroversiella "judeemancipationen" – där judar gavs utökade medborgerliga rättigheter – blev en måltavla för den antisemitiska och politiska pöbeln.

Stenhagel krossade fönstren i hans bostad. Mannen som på medaljen hyllas för sin "vishet" (Sapientia), fick i verkligheten se sitt hem belägrat av en rasande folkmassa. Kungen, Karl XIV Johan, föll till föga för trycket och drog tillbaka förordningen om judarnas rättigheter, och Skogman tvingades bort från sin post som statssekreterare. Han "sparkades snett uppåt" och blev president i Kommerskollegium, en post han innehade till sin död.

En upprättelse i silver

När Vetenskapsakademien, där Skogman valdes in redan 1825, lät Kungliga Vetenskapsakademien prägla denna medalj 1895, hade dammet lagt sig. De liberala idéer Skogman tidigt kämpat för hade blivit verklighet, och det finansiella system han var med och skapade hade lagt grunden för industrialismens genombrott.

Lejonet på frånsidan vaktar inte bara riksäpplet, utan minnet av en tjänsteman som vågade ta obekväma beslut. Skogman var baronen som förstod pengar, mannen som såg bortom tullar och förbud, och som fick betala ett högt personligt pris för sin övertygelse. Silvret i denna medalj är en senkommen, men välförtjänt, lagerkrans åt en av det svenska 1800-talets viktigaste samhällsbyggare.