Carl De Geer (1781–1861), Landtmarskalk, Minnesmedalj ståndsriksdagen 1823
Carl De Geer (1781–1861), Landtmarskalk, Minnesmedalj 1823
Ett vackert och välbevarat exemplar i brons. Kvalitet 1+/01. Brons, 58.83 g, 54 mm, slät rand. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:150, Hildebrand 357. Graverad av Johan Salmson i Paris.
Åtsida
Högerriktad bröstbild av greve Carl De Geer i mogen ålder med kort, lockigt hår. Längs ytterkanten löper omskriften: "GREFWE CARL DE GEER LANDTMARSKALK.". Nedtill vid avskärningen konstnärens signatur: "SALMSON F.".
Frånsida
Inom en sluten eklövskrans återfinns en sexradig inskription med orden: "ÄDEL / KRAFTFULL / OCH LUGN / — / AF RIDDERSKAPET / OCH ADELN 1823". Medaljen slogs av Riddarskapet och adeln till 1823 års riksdag då De Geer fungerade som landtmarskalk.
Carl De Geer och ståndsriksdagen 1823
Året 1823 markerar en betydelsefull politisk vändpunkt i det tidiga 1800-talets Sverige. Vid 1823 års riksdag samlades ständerna i Stockholm under en tid av ekonomisk återhämtning och politisk omprövning efter de omvälvande åren kring Napoleonkrigen och unionsbildningen med Norge. Till landtmarskalk – det vill säga talman för adelsståndet – utsågs greve Carl De Geer (1781–1861), en av rikets förnämsta magnater och godsägare, tillika friherre till Leufsta.
Carl De Geer kom att spela en central roll i det svenska samhällslivet under första hälften av 1800-talet. Efter en tid som militär vid livhusarerna och livgardet till häst övergick han tidigt till civil och politisk verksamhet. Han var en framträdande gestalt i statsutskottet och ledamot av riksdagarna från 1808 och framåt, där hans skarpsinne, orubbliga integritet och balanserade ledarskap skapade stor respekt inom ständerna. Han utnämndes till överstekammarjunkare, blev greve 1818 och därefter serafimerriddare och excellens. Han tjänstgjorde sedermera som landtmarskalk vid riksdagarna 1823 samt 1828–1830.
En hyllning till den ideala ledaren
Medaljen som bär den talande inskriptionen "ÄDEL, KRAFTFULL OCH LUGN" tillkom som en tacksamhetsgärning från Riddarskapet och adeln efter 1823 års riksdag. Inskriptionen fångar på ett träffande sätt de ideal som adelsståndet värdesatte hos sin ordförande under stormiga politiska debatter om statsfinanser, tryckfrihet och riksdagens reformer.
Den präglades i Paris av den skicklige svenske medaljören Johan Salmson (1790–1859), som under många år var verksam i Frankrike och utförde flera av 1800-talets mest ståtliga svenska minnespenningar. Exemplaret vittnar om den höga konstnärliga klass som den franska medaljkonsten inbringade till de svenska adliga minnesurkunden, och står som ett monument över en av seklets mest respekterade statsmän.