Carl Forsell (1881–1973) - Stor vägghängd ensidig bronsmedaljong framställd till Forsells 60-årsdag och modellerad av Svante Nilsson 1941 - SÄLLSYNT - Betongens och beredskapens mästare
Carl Forsell (1881–1973)
Stor vägghängd ensidig bronsmedaljong framställd till Forsells 60-årsdag och modellerad av Svante Nilsson 1941. 129,86 g, 95 mm. Kvalitet 01. Slät rand. Sällsynt
Åtsida
Medaljongens åtsida pryds av ett djupt och uttrycksfullt porträtt av Carl Forssell i hög relief. Bildhuggaren har fångat en man med pondus och intellektuell skärpa, vars blick vittnar om årtionden av akademisk och praktisk ingenjörskonst. I omskriften löper namnet och dedikationen, och vid porträttets axelavskärning återfinns konstnärens signatur och årtal i tydlig relief: "SVANTE NILSSON 1941".
Frånsida
Eftersom medaljongen är ensidigt gjuten utgörs frånsidan av en inkuse (negativ) spegelbild av åtsidans porträtt, med den råa och oarbetade yta som uppstår vid sandgjutning av brons. Baksidan är försedd med ett integrerat och robust väggfäste för upphängning.
Betongens och beredskapens mästare
När bildhuggaren Svante Nilsson år 1941 formgav denna massiva bronsmedaljong för att fira Carl Abraham Forssells 60-årsdag, befann sig Sverige och världen i ett exceptionellt mörker. Det andra världskriget rasade och landets gränser var stängda. Hela den svenska nationen stod på helspänn, och samhällets överlevnad vilade i hög grad på fungerande infrastruktur, inhemsk produktion och en rigorös beredskap. I denna spända tidsanda fanns det få män vars livsgärning så väl symboliserade det fysiska uppbyggandet och befästandet av det svenska samhället som Carl Forssell. Som professor, väg- och vattenbyggnadsingenjör och riksdagsman var han en man som vigt sitt liv åt att förstå, beräkna och maximera bärkraften i både byggnadsmaterial och nationella strukturer.
Carl Forssell föddes den 4 oktober 1881 i Stockholm och tillhörde den mycket framstående Forssellska släkten från Järvsö. Hans far, Abraham Forssell, var en välkänd industriman, och i syskonskaran återfanns bland annat den världsberömde radiologen Gösta Forssell. Att Carl skulle göra ett betydande avtryck i den svenska historien var därmed föga förvånande. Efter en lysande mogenhetsexamen vid sekelskiftet inledde han sina studier vid Kungliga Tekniska högskolans (KTH) avdelning för väg- och vattenbyggnad, där han tog sin avgångsexamen 1904.
Det tidiga 1900-talet var en epok av enorm teknisk omdaning. Sverige industrialiserades i en rasande takt och behovet av ny, djärv infrastruktur var omättligt. Forssell hamnade snabbt i händelsernas centrum. Efter anställningar vid Vattenbyggnadsbyrån och Gullspångs vattenkraftsanläggning insåg han potentialen i ett relativt nytt och oprövat material som skulle komma att definiera det moderna samhället: betong. År 1909 bildade han, tillsammans med J.G. Richert och Sven Lübeck, AB Betongkonstruktionsbyrån. Som byråns tekniske ledare blev Forssell en svensk pionjär i att domesticera betongen och införa vetenskapligt grundade beräkningsmetoder för armerade konstruktioner.
Forssell var emellertid inte bara en praktiker; hans akademiska drivkraft var obotlig. År 1913 återvände han till KTH som professor i byggnadsstatik, en lärostol han kom att inneha under makalösa 34 år fram till 1947. Under hans ledning genomgick undervisningen en rad välbehövliga reformer. Forssell förstod att morgondagens ingenjörer måste besitta en djupare matematisk förståelse för de krafter de tämjde. Hans bibliografi vittnar om denna bredd, med tunga och stilbildande publikationer som Böjningslinjer vid gallerverk (1904), Materialekonomi (1911), Beräkning af pålar (1918) och mycket senare The design of reinforced concrete (1957).
Att medaljongen framställdes 1941, under brinnande världskrig, sluter en historisk cirkel till Forssells insatser under det föregående globala kriget. År 1916, då Sverige plågades av svår livsmedelsbrist och avspärrningar under första världskriget, tillsattes den statliga Lager- och kylhuskommittén med Carl Forssell som ordförande. Hans uppdrag var akut: att omedelbart leda uppförandet av nio massiva beredskapslager på olika strategiska platser i riket. Inför detta gigantiska projekt studerade man betong som materialval. Forssell, betongens egen förkämpe, tvingades dock av tidsskäl och materialets dåvarande begränsningar att tänka om. Istället designade han en revolutionerande byggnadsteknik där alla bärande delar utgjordes av rent timmer. Detta pragmatiska och briljanta ingenjörsdrag räddade en stor del av landets livsmedelsförsörjning.
Forssell förstod tidigt att tekniken inte existerar i ett vakuum. För att åstadkomma verklig samhällsförändring krävdes politisk makt. Han var kapten i Väg- och vattenbyggnadskåren (VVK), engagerade sig i Stockholms stadsfullmäktige åren 1921–1923 och tog steget in i den nationella storpolitiken som högerrepresentant i riksdagens första kammare mellan 1930 och 1937. I riksdagen lyfte han gärna bostadsfrågan och förde in en sällsynt teknisk rationalitet i de politiska debatterna, något han bland annat utforskade i sin skrift Bostadsfrågans tekniska möjligheter (1925).
År 1941, när han fyllde 60 år, stod Carl Forssell på höjden av sin makt och respekt. Han var gift med Märta Torell och far till två framgångsrika söner. Bronsmedaljongen är ett synnerligen passande och materialtroget tribut till hans ära. Bronsens tunga, beständiga och råa form är en perfekt spegling av en man som bokstavligen ägnade sitt liv åt att beräkna bärighet och grunda det moderna Sveriges fundament i både trä, betong och samhällsanda.
Stor vägghängd ensidig bronsmedaljong framställd till Forsells 60-årsdag och modellerad av Svante Nilsson 1941. 129,86 g, 95 mm. Kvalitet 01. Slät rand. Sällsynt
Åtsida
Medaljongens åtsida pryds av ett djupt och uttrycksfullt porträtt av Carl Forssell i hög relief. Bildhuggaren har fångat en man med pondus och intellektuell skärpa, vars blick vittnar om årtionden av akademisk och praktisk ingenjörskonst. I omskriften löper namnet och dedikationen, och vid porträttets axelavskärning återfinns konstnärens signatur och årtal i tydlig relief: "SVANTE NILSSON 1941".
Frånsida
Eftersom medaljongen är ensidigt gjuten utgörs frånsidan av en inkuse (negativ) spegelbild av åtsidans porträtt, med den råa och oarbetade yta som uppstår vid sandgjutning av brons. Baksidan är försedd med ett integrerat och robust väggfäste för upphängning.
Betongens och beredskapens mästare
När bildhuggaren Svante Nilsson år 1941 formgav denna massiva bronsmedaljong för att fira Carl Abraham Forssells 60-årsdag, befann sig Sverige och världen i ett exceptionellt mörker. Det andra världskriget rasade och landets gränser var stängda. Hela den svenska nationen stod på helspänn, och samhällets överlevnad vilade i hög grad på fungerande infrastruktur, inhemsk produktion och en rigorös beredskap. I denna spända tidsanda fanns det få män vars livsgärning så väl symboliserade det fysiska uppbyggandet och befästandet av det svenska samhället som Carl Forssell. Som professor, väg- och vattenbyggnadsingenjör och riksdagsman var han en man som vigt sitt liv åt att förstå, beräkna och maximera bärkraften i både byggnadsmaterial och nationella strukturer.
Carl Forssell föddes den 4 oktober 1881 i Stockholm och tillhörde den mycket framstående Forssellska släkten från Järvsö. Hans far, Abraham Forssell, var en välkänd industriman, och i syskonskaran återfanns bland annat den världsberömde radiologen Gösta Forssell. Att Carl skulle göra ett betydande avtryck i den svenska historien var därmed föga förvånande. Efter en lysande mogenhetsexamen vid sekelskiftet inledde han sina studier vid Kungliga Tekniska högskolans (KTH) avdelning för väg- och vattenbyggnad, där han tog sin avgångsexamen 1904.
Det tidiga 1900-talet var en epok av enorm teknisk omdaning. Sverige industrialiserades i en rasande takt och behovet av ny, djärv infrastruktur var omättligt. Forssell hamnade snabbt i händelsernas centrum. Efter anställningar vid Vattenbyggnadsbyrån och Gullspångs vattenkraftsanläggning insåg han potentialen i ett relativt nytt och oprövat material som skulle komma att definiera det moderna samhället: betong. År 1909 bildade han, tillsammans med J.G. Richert och Sven Lübeck, AB Betongkonstruktionsbyrån. Som byråns tekniske ledare blev Forssell en svensk pionjär i att domesticera betongen och införa vetenskapligt grundade beräkningsmetoder för armerade konstruktioner.
Forssell var emellertid inte bara en praktiker; hans akademiska drivkraft var obotlig. År 1913 återvände han till KTH som professor i byggnadsstatik, en lärostol han kom att inneha under makalösa 34 år fram till 1947. Under hans ledning genomgick undervisningen en rad välbehövliga reformer. Forssell förstod att morgondagens ingenjörer måste besitta en djupare matematisk förståelse för de krafter de tämjde. Hans bibliografi vittnar om denna bredd, med tunga och stilbildande publikationer som Böjningslinjer vid gallerverk (1904), Materialekonomi (1911), Beräkning af pålar (1918) och mycket senare The design of reinforced concrete (1957).
Att medaljongen framställdes 1941, under brinnande världskrig, sluter en historisk cirkel till Forssells insatser under det föregående globala kriget. År 1916, då Sverige plågades av svår livsmedelsbrist och avspärrningar under första världskriget, tillsattes den statliga Lager- och kylhuskommittén med Carl Forssell som ordförande. Hans uppdrag var akut: att omedelbart leda uppförandet av nio massiva beredskapslager på olika strategiska platser i riket. Inför detta gigantiska projekt studerade man betong som materialval. Forssell, betongens egen förkämpe, tvingades dock av tidsskäl och materialets dåvarande begränsningar att tänka om. Istället designade han en revolutionerande byggnadsteknik där alla bärande delar utgjordes av rent timmer. Detta pragmatiska och briljanta ingenjörsdrag räddade en stor del av landets livsmedelsförsörjning.
Forssell förstod tidigt att tekniken inte existerar i ett vakuum. För att åstadkomma verklig samhällsförändring krävdes politisk makt. Han var kapten i Väg- och vattenbyggnadskåren (VVK), engagerade sig i Stockholms stadsfullmäktige åren 1921–1923 och tog steget in i den nationella storpolitiken som högerrepresentant i riksdagens första kammare mellan 1930 och 1937. I riksdagen lyfte han gärna bostadsfrågan och förde in en sällsynt teknisk rationalitet i de politiska debatterna, något han bland annat utforskade i sin skrift Bostadsfrågans tekniska möjligheter (1925).
År 1941, när han fyllde 60 år, stod Carl Forssell på höjden av sin makt och respekt. Han var gift med Märta Torell och far till två framgångsrika söner. Bronsmedaljongen är ett synnerligen passande och materialtroget tribut till hans ära. Bronsens tunga, beständiga och råa form är en perfekt spegling av en man som bokstavligen ägnade sitt liv åt att beräkna bärighet och grunda det moderna Sveriges fundament i både trä, betong och samhällsanda.