Carl Fredric Dahlgren (1791-1844). Präst, författare av Erik Lindberg 1921

Carl Fredric Dahlgren (1791-1844)
Var en svensk präst och poet. Född den 20 juni 1791 på Stens bruk i Kvillinge socken, Östergötlands län, och död efter en långvarig sjukdom (i cancer) i Stockholm natten mellan den 1 och 2 maj 1844. Slagen för Svenska akademien 1921. Av Erik Lindberg. Silver. 45 mm. 48,18 g. Svensén 272. Wahlstedt 1.51.1a. Ehrensvärd 217. Kvalitet 01. Präglad i en upplaga om endast 150 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Randprägling: "SILVER 1922".

Åtsida
Dahlgrens nästan helt framvända bröstbild, vänd åt vänster. Födelse och dödsår i vänstra fältet: "NAT MDCCXCI OB MDCCCXLIV" och gravörens monogram i högra fältet. I omskriften: "CAROLUS FRIDER DAHLGREN".

Frånsida
En kvinnlig lättklädd figur gående åt höger, blickande bakåt, symboliserande våren. Prunkande växter vid hennes fötter och flygande svalor i fältet till höger. Text i fälten: "VER ET FAVONIUS MEMORIAM RENOVANT", som kan översättas till: "Vår och västan förnya hans minne"

Inskriften på frånsidan är inspirerad av ett Horatius ode, där skalden efter att ha skildrat vårens ankomst filosoferar över livets korthet (Carm. 1:4,1- 2): "Solvitur acris hiems grata vice veris et Favoni, trahuntque siccas machinae carinas" (Slagen är vintern, dess köld förjagas av vår och västanväder, nu gistna kölar halas ut från slipen) 

Ur Erik Lindbergs arbetsanteckningar citerar Ehrensvärd: "Långt efter sedan medaljerna voro färdiga o. distribuerade, upptäcktes (av en skolflicka i ett av de läroverk som brukar få ex. av S.A:s medaljer) då att i inskriften på frånsidan insmugit sig ett staffel: favoniuis i st. för favonius. Slarv av mig. [...] Det är ju kuriöst att ingen i Akademien själv observerat missödet. De som fått mottaga exemp. lära ha anmodats att återsända sina för omprägling. Jag har ej hört hur många som följt anmaningen. Säkerligen ha åtskilliga behållit sina felpräglade och alltså 'rara' exemplar." - Två sådana exemplar finns bevarade hos Akademien.

Mer om Dahlgren
Dahlgren började sina studier vid Uppsala universitet år 1809 och vigdes till präst år 1815. Han började sin tjänst som pastorsadjunkt i Ladugårdslands församling i Stockholm 1816 och blev komminister i samma församling 1824, innan han senare år 1829 flyttade till Storkyrkoförsamlingen. Vid riksdagarna 1829, 1834 och 1840 var han medlem av prästståndet, vald av komministrar i Stockholm, och tillhörde tydligt det liberala partiet. Under flera år var han en av prästståndets representanter i Riksgäldskontoret.

Tillsammans med P.A. Sondén och andra kamrater grundade Dahlgren det litterära sällskapet "Vitterhetens vänner" när han gick på Linköpings gymnasium år 1808. Han gjorde sig känd som satirisk poet inom denna krets, och hans första kända dikter publicerades i "Norrköpings Tidningar" år 1809. Under sin tid som student bidrog han också med flera verk till Atterboms "Poetisk kalender".

Det var dock först i Stockholm, där han spelade en framträdande roll i stadens litterära kretsar, som Dahlgrens poetiska talang fick fullt utrymme. Där skapade han idylliska naturbilder inspirerade av huvudstadens vackra omgivningar. År 1815 grundade han tillsammans med A.J. Cnattingius "Manhemsförbundet" i Stockholm. Senare var han med och grundade sällskapen "Gröna rutan" (1816), "Bellmanska sällskapet" (1824) och "Aganippiska sällskapet" (i slutet av 1830-talet). Inom dessa sällskap, liksom inom "Par Bricole", uttryckte han sitt humoristiska sinnelag i en mängd föredrag i både bunden och obunden form.