Carl Hårleman (1700–1753) – Arkitekten bakom Sveriges rokoko – Minnesmedalj vid hans död 1753 – RR

Carl Hårleman (1700–1753) – Arkitekten bakom Sveriges rokoko – Minnesmedalj vid hans död 1753 – RR
En mycket vacker silvermedalj över Carl Hårleman, en av frihetstidens främsta arkitekter och en central gestalt i färdigställandet av Stockholms slott. Medaljen förenar ett uttrycksfullt porträtt med en personlig minnesinskrift, där fyra vänner hyllar hans konstnärliga begåvning och insatser för fosterlandet. Medaljtypen tillskrivs Daniel Fehrman och utgavs med anledning av Hårlemans död 1753. Ett exemplar med full präglingsglans enligt tidigare bedömning, tekniskt ocirkulerat med endast obetydliga hanteringsmärken samt mindre stampskador. Fotografierna visar en tilltalande silvergrå yta med guldskimrande toning och tydligt framträdande porträttrelief. Silver. Vikt 30,10 g. Diameter 43 mm. Kvalitet 01. Sällsynthet RR. Referens: Hyckert I:184:8. Proveniens: friherre Bondes samling, auktionshänvisning 2010:6:736. Utöver detta exemplar har jag under omkring tjugo års egna observationer endast noterat ytterligare en försäljning. Uppgiften avser observerade försäljningar och fastställer inte det totala antalet bevarade exemplar.

Åtsida
Carl Hårlemans högervända bröstbild med lockig peruk, sammanbunden i nacken med ett band. Han bär hög halsbeklädnad och en rikt veckad mantel över axlarna. Vid bröstet framträder en ordensdekoration. Porträttet är modellerat i kraftig relief, med omsorgsfullt återgivna hårlockar, ansiktsdrag och dräktveck. Omskriften lyder CAROLVS HÅRLEMAN HOLMIENSIS (Carl Hårleman från Stockholm). Det latinska Holmiensis anger hans anknytning till födelsestaden Stockholm, där också hans mest betydande byggnadsverk kom att uppföras. Bröstbilden anknyter till 1700-talets representativa porträttkonst: peruken och ordensdekorationen markerar samhällsställning, medan den svepande manteln ger framställningen en monumental karaktär. Här möter ett samtida personporträtt medaljkonstens äldre tradition att bevara framstående människors anletsdrag för eftervärlden. En slät, upphöjd kant omger motivet. I medaljens nedre parti syns linjer och ojämnheter som överensstämmer med de uppgivna stampskadorna.

Frånsida
Frånsidan upptas helt av en latinsk inskrift på elva rader, omgiven av en slät kant. Någon figurframställning förekommer inte. Texten är utformad som ett koncentrerat äreminne och förenar Hårlemans titlar med en hyllning till hans begåvning, medborgaranda och vänskap:

L·B·ET EQV·AVR· / SVPR·AEDIF·REG·PR·
(Friherre och riddare, överintendent över de kungliga byggnaderna.)

OB INGENIVM ET ARTES / SECVLI SVI DECVS
(Genom sin begåvning och sitt konstnärliga kunnande en prydnad för sin tidsålder.)

OB PATRIAE STVDIVM / OPT·CIVIS
(Genom sin hängivenhet för fosterlandet en föredömlig medborgare.)

AMICO ET IMMORTALI· / TESSIN·HÖPKEN· / PALMSTIERNA·EKEBLAD· / D·IX·FEB·M·DCC·LIII· / DIC·
(Åt vännen, vars minne är odödligt, tillägnar Tessin, Höpken, Palmstierna och Ekeblad denna medalj, den 9 februari 1753.)

Förkortningen L·B· står för liber baro, friherre. EQV·AVR·, eques auratus, är en latinsk riddartitel som här återges med ”riddare”; formuleringen anger inte uttryckligen någon särskild orden. SVPR·AEDIF·REG·PR· betecknar hans överordnade ansvar för de kungliga byggnaderna. Slutordet DIC· uttrycker tillägnan. Datumet motsvarar Hårlemans dödsdag.

Ett äreminne i antik tradition
Medaljens symboliska innehåll ligger framför allt i orden. Uttrycket ”en prydnad för sin tidsålder” framställer Hårleman som en person vars skapande gav hela epoken dess glans. Hyllningen till hans fosterlandskärlek knyter samtidigt arkitekturen till samhällsnyttan: hans verk skulle tjäna landet och dess institutioner. Ordet ”odödlig” syftar här på minnets och ryktets fortlevnad. Det anknyter till den klassiska föreställningen att framstående gärningar kan övervinna människolivets begränsning genom eftervärldens hågkomst. Medaljen blir själv ett redskap för denna tanke – ett beständigt porträtt och äreminne i metall. De fyra namnen gör hyllningen personlig. Det är vännernas tillägnan till den bortgångne, samtidigt som inskriften framställer deras vän som en förlust för hela fosterlandet.

Carl Hårleman och det svenska 1700-talets nya formspråk
Carl Hårleman föddes i Stockholm den 27 augusti 1700. Under studieresor i Frankrike och Italien tillägnade han sig en omfattande kunskap om arkitektur, trädgårdskonst och inredning. Särskilt mötet med den franska konsten blev avgörande för hans fortsatta verksamhet. Han kom att förmedla en ny smak till Sverige, där ljusare rum, elegant ornamentik och omsorg om bostadens bekvämlighet fick allt större betydelse.

Efter Nicodemus Tessin den yngres död 1728 fortsatte slottsbygget under sonen Carl Gustaf Tessin som överintendent, med Hårleman som hovintendent och ledande arkitekt. Hårleman övertog alltmer den praktiska och konstnärliga ledningen och blev själv överintendent 1741. Han bevarade i huvudsak Tessins monumentala fasadarkitektur men gav många av interiörerna ett nytt uttryck, präglat av fransk régence och rokoko.

Slottsbygget blev också en miljö för utbildning och kunskapsöverföring. År 1735 grundades Kungliga Ritakademien, föregångaren till dagens Konstakademi, med Carl Gustaf Tessin, Hårleman och den franske målaren Guillaume Taraval som drivande krafter. Här förbands det stora byggnadsprojektet med utbildningen av nya svenska konstnärer och hantverkare.

Hårleman avled den 9 februari 1753, endast 52 år gammal. Året därpå kunde kungafamiljen flytta in i Stockholms slott. Han fick därmed aldrig själv uppleva hur byggnaden togs i bruk som kungligt residens.

Medaljens hyllning får sin särskilda tyngd mot denna bakgrund. Den bevarar minnet av en arkitekt som förenade konstnärlig fantasi med förmågan att organisera ett krävande byggnadsarbete. Hans eftermäle lever både i medaljens silver och i de byggnader och interiörer som ännu formar vår bild av det svenska 1700-talet.

x