Carl Johan Schlyter (1795-1888) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1894 - Ljus över gamla lagar
Kungliga Vetenskapsakademiens minnesmedalj över Carl Johan Schlyter (1795-1888) är slagen i silver år 1894, sex år efter rättshistorikerns bortgång.
På åtsidan ses Carl Johan Schlyter i en bröstbild i profil, vänd åt höger. Porträttet visar en äldre man med ett kraftigt helskägg, en hög panna och ett milt men forskande uttryck. Omskriften lyder: "CAROLUS JOH. SCHLYTER PROF. JURISPRUDENTIAE LUNDENSIS", vilket översätts till "Carl Johan Schlyter, professor i rättsvetenskap i Lund". Under bilden står levnadsåren: "N. 1795 O. 1888" (Född 1795, Död 1888). Gravörens namn i axelavskärningen: "LEA AHLBORN".
Frånsidan pryds av ett enkelt men kraftfullt motiv: en uppslagen bok som vilar på ett underlag. Boken symboliserar lagboken och den vetenskapliga utgivningen av källskrifter. Ovanför motivet löper den latinska sentensen: "MONUMENTA LEGUM VETERA NOVA LUCE ILLUSTRAVIT", som i översättning lyder: "Han belyste lagarnas gamla minnesmärken med nytt ljus". I avskärningen står dedikationen: "SOCIO JURIS PERITISSIMO REG. ACAD. SCIENT. SUEC. MDCCCXCIV.", vilket uttyds: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin i juridiken ytterst kunnige ledamot, år 1894".
Ljus över gamla lagar
Det finns medaljer som skildrar krigiska bedrifter med svärd och kanoner, och så finns det medaljer som hyllar det tysta, tålmodiga arbetet i studerkammaren. Denna silvermedalj över Carl Johan Schlyter hör till de senare. På frånsidan ser vi varken vapen eller allegoriska gudar, utan en ensam, uppslagen bok. Det är en talande symbol för en man som vigde 55 år av sitt liv åt att rädda Sveriges juridiska arv undan glömskan.
Ett livsverk i tretton band
Vänder vi på medaljen möter vi den åldrade professorn från Lund. Skägget är vitt och blicken vänd inåt, kanske mot de medeltida handskrifter som blev hans livsluft. Carl Johan Schlyter var ett underbarn som skrevs in vid universitetet redan vid unga år, och som, efter att ha nosat på allt från matematik till kemi, fann sin kall i rättshistorien.
År 1822 fick han och kollegan Hans Samuel Collin ett uppdrag av kung Karl XIV Johan som skulle komma att definiera resten av Schlyters liv: att ge ut en samlad utgåva av Sveriges gamla lagar. Det som var tänkt som ett projekt blev en livsgärning. När det första bandet, Västgötalagen, kom ut 1827 hade arbetet bara börjat. Collin avled 1833, och Schlyter fick dra det tunga lasset ensam. Band lades till band. Östgötalagen, Upplandslagen, Södermannalagen... När det trettonde och sista bandet utkom 1877 hade Schlyter blivit en gammal man, men han hade gett Sverige en nationell skatt.
Paleografi och pietism
Medaljens inskription Monumenta legum vetera nova luce illustravit – "Han belyste lagarnas gamla minnesmärken med nytt ljus" – är vald med omsorg. Schlyter nöjde sig inte med att trycka av gamla texter. Han var en pionjär inom källkritiken. Han samlade in alla tillgängliga handskrifter, jämförde dem, noterade avvikelser och skapade en vetenskaplig standard som var "efter konstens alla regler". Det "nya ljuset" var den moderna vetenskapens strålkastare riktad mot medeltidens dunkel.
Men Schlyter var inte bara en torr lagtolkare. Porträttet på åtsidan döljer en djupt religiös människa. Under sin studietid i Lund kom han i kontakt med Henrik Schartau och blev en av väckelserörelsens viktigaste lekmän. Han gav ut Schartaus skrifter och hans hem i Lund blev en samlingspunkt för den tidens andliga sökare. För Schlyter fanns ingen motsättning mellan att tolka Guds ord och att tolka lagens bokstav; båda krävde sanning och noggrannhet.
En bok i silver
När Kungliga Vetenskapsakademien, där Schlyter valdes in 1856, lät Lea Ahlborn prägla denna medalj 1894, var det en hyllning till uthålligheten. Boken på frånsidan ligger tung och stabil. Den representerar de tretton banden av Corpus juris sveo-gothorum antiqui, men också den massiva ordbok över det gamla lagspråket som Schlyter avslutade sin gärning med.
Att hålla denna lilla silverpeng är att påminnas om att nationens historia inte bara byggs av kungar och fältherrar, utan av dem som med oändligt tålamod tyder de gamla pergamenten och ser till att "lag är, där lagom är". Schlyter gav oss nyckeln till hur våra förfäder tänkte om rätt och fel, och för det belönades han med en plats i historien – och en bok i silver som aldrig slås igen.
Silver, 14.8g, 31mm, graverad av Lea Ahlborn. Kvalitet 1+, mindre märken. KVA 155.
På åtsidan ses Carl Johan Schlyter i en bröstbild i profil, vänd åt höger. Porträttet visar en äldre man med ett kraftigt helskägg, en hög panna och ett milt men forskande uttryck. Omskriften lyder: "CAROLUS JOH. SCHLYTER PROF. JURISPRUDENTIAE LUNDENSIS", vilket översätts till "Carl Johan Schlyter, professor i rättsvetenskap i Lund". Under bilden står levnadsåren: "N. 1795 O. 1888" (Född 1795, Död 1888). Gravörens namn i axelavskärningen: "LEA AHLBORN".
Frånsidan pryds av ett enkelt men kraftfullt motiv: en uppslagen bok som vilar på ett underlag. Boken symboliserar lagboken och den vetenskapliga utgivningen av källskrifter. Ovanför motivet löper den latinska sentensen: "MONUMENTA LEGUM VETERA NOVA LUCE ILLUSTRAVIT", som i översättning lyder: "Han belyste lagarnas gamla minnesmärken med nytt ljus". I avskärningen står dedikationen: "SOCIO JURIS PERITISSIMO REG. ACAD. SCIENT. SUEC. MDCCCXCIV.", vilket uttyds: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin i juridiken ytterst kunnige ledamot, år 1894".
Ljus över gamla lagar
Det finns medaljer som skildrar krigiska bedrifter med svärd och kanoner, och så finns det medaljer som hyllar det tysta, tålmodiga arbetet i studerkammaren. Denna silvermedalj över Carl Johan Schlyter hör till de senare. På frånsidan ser vi varken vapen eller allegoriska gudar, utan en ensam, uppslagen bok. Det är en talande symbol för en man som vigde 55 år av sitt liv åt att rädda Sveriges juridiska arv undan glömskan.
Ett livsverk i tretton band
Vänder vi på medaljen möter vi den åldrade professorn från Lund. Skägget är vitt och blicken vänd inåt, kanske mot de medeltida handskrifter som blev hans livsluft. Carl Johan Schlyter var ett underbarn som skrevs in vid universitetet redan vid unga år, och som, efter att ha nosat på allt från matematik till kemi, fann sin kall i rättshistorien.
År 1822 fick han och kollegan Hans Samuel Collin ett uppdrag av kung Karl XIV Johan som skulle komma att definiera resten av Schlyters liv: att ge ut en samlad utgåva av Sveriges gamla lagar. Det som var tänkt som ett projekt blev en livsgärning. När det första bandet, Västgötalagen, kom ut 1827 hade arbetet bara börjat. Collin avled 1833, och Schlyter fick dra det tunga lasset ensam. Band lades till band. Östgötalagen, Upplandslagen, Södermannalagen... När det trettonde och sista bandet utkom 1877 hade Schlyter blivit en gammal man, men han hade gett Sverige en nationell skatt.
Paleografi och pietism
Medaljens inskription Monumenta legum vetera nova luce illustravit – "Han belyste lagarnas gamla minnesmärken med nytt ljus" – är vald med omsorg. Schlyter nöjde sig inte med att trycka av gamla texter. Han var en pionjär inom källkritiken. Han samlade in alla tillgängliga handskrifter, jämförde dem, noterade avvikelser och skapade en vetenskaplig standard som var "efter konstens alla regler". Det "nya ljuset" var den moderna vetenskapens strålkastare riktad mot medeltidens dunkel.
Men Schlyter var inte bara en torr lagtolkare. Porträttet på åtsidan döljer en djupt religiös människa. Under sin studietid i Lund kom han i kontakt med Henrik Schartau och blev en av väckelserörelsens viktigaste lekmän. Han gav ut Schartaus skrifter och hans hem i Lund blev en samlingspunkt för den tidens andliga sökare. För Schlyter fanns ingen motsättning mellan att tolka Guds ord och att tolka lagens bokstav; båda krävde sanning och noggrannhet.
En bok i silver
När Kungliga Vetenskapsakademien, där Schlyter valdes in 1856, lät Lea Ahlborn prägla denna medalj 1894, var det en hyllning till uthålligheten. Boken på frånsidan ligger tung och stabil. Den representerar de tretton banden av Corpus juris sveo-gothorum antiqui, men också den massiva ordbok över det gamla lagspråket som Schlyter avslutade sin gärning med.
Att hålla denna lilla silverpeng är att påminnas om att nationens historia inte bara byggs av kungar och fältherrar, utan av dem som med oändligt tålamod tyder de gamla pergamenten och ser till att "lag är, där lagom är". Schlyter gav oss nyckeln till hur våra förfäder tänkte om rätt och fel, och för det belönades han med en plats i historien – och en bok i silver som aldrig slås igen.