Carl Johan Schlyter (1795–1888) av Lea Ahlborn för Svenska Akademien 1889 - Den stränge källkritiske mästaren och lagens rötter

Carl Johan Schlyter (1795–1888) av Lea Ahlborn för Svenska Akademien 1889

Silver, 17.19g, 31mm, kvalitet 1+/01. Referenser: Brita Olsén, sid 307, Hyckert II, sid 207:1, Bo Svensén, sid 208.

Åtsida 

Högervänd bröstbild av den åldrade professorn och rättslärden. Hans anletsdrag präglas av en monumental stränghet med djupt liggande ögon, en markerad profil och ett kraftigt, lätt vågigt helskägg som vilar mot bröstet. Håret är tillbakakammat över en hög, kal panna och faller ner över nacken. Han är klädd i en formell, tidstypisk rock med breda slag samt en knuten halsduk. I porträttets nedre avskärning återfinns gravörens signatur i versaler: "LEA AHLBORN". Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "CAROL· JOH· SCHLYTER· PROF·". Förkortningarna i originalet utläses Carolus Johannes Schlyter Professor. På svenska översätts texten till: Carl Johan Schlyter, professor.

Frånsida
En storslagen allegorisk och idealiserad scen där en vördnadsbjudande man, bärande Schlyters egna ansiktsdrag men klädd i en tidlös antik drapering, sitter centralt placerad. Han vilar en utrullad lagtext över sina knän och har den högra handen höjd i en klassisk, auktoritär undervisningsgest. Kring honom befinner sig två yngre män i form av lärjungar som hungrigt tar till sig hans visdom; den ena studerar intensivt en uppslagen bok till vänster, medan den andra sitter hukad vid hans fötter och håller i en skriftrulle. I den övre bågen löper omskriften: "HIC PATRII FONTES JURIS ADIRE DEDIT·". I den nedre avskärningen står texten i tre rader: "JURIS ET SERMONIS ANTIQUI / INTERPRES / OB· MDCCCLXXXVIII·". Förkortningen i den sista raden utläses Obiit MDCCCLXXXVIII. Den övre omskriften översätts till: Han öppnade tillträdet till den fosterländska rättens källor. Den nedre texten lyder på svenska: Den forntida rättens och språkets tolk, avled 1888.

Den stränge källkritiske mästaren och lagens rötter

När Lea Ahlborn, en av Sveriges mest framstående medaljgravörer, fick i uppdrag av Svenska Akademien att föreviga Carl Johan Schlyter, stod hon inför uppgiften att fånga en av 1800-talets mest formidabla och kompromisslösa akademiker. Porträttet på åtsidan är inte smickrande i någon ytlig bemärkelse, utan det förmedlar med stålhård precision den intellektuella tyngd och orubblighet som karakteriserade mannen. Schlyter var juristen som efterhand kom att viga i stort sett hela sitt vuxna liv åt ett enda, gigantiskt projekt: utgivandet av Sveriges gamla lagar. Från det att det första bandet, Västgötalagen, gavs ut 1827 tillsammans med H. S. Collin, till det att det trettonde och avslutande glossariet publicerades ett halvt sekel senare 1877, var hans hängivenhet total. Hans noggrannhet var legendarisk; det sades att han läste korrektur genom att metodiskt flytta två knappnålar från bokstav till bokstav. Det är denna närmast asketiska disciplin vi möter i Ahlborns skarpa profilbild.

Den metodologiska revolutionen

Schlyters bestående arv är dock inte enbart de fysiska lagböckerna han lät trycka, utan metoden genom vilken han skapade dem. Inför ett ofantligt och spretigt källmaterial på närmare åtta hundra handskrifter utspridda över hela Europa, insåg han att man inte godtyckligt kunde välja ut en text att utgå ifrån. Han utvecklade och tillämpade en konsekvent textfilologisk metod, idag ofta internationellt benämnd just som Schlyters metod. Genom att spåra och katalogisera kopieringsfel och avvikelser i manuskripten, kunde han konstruera ett "stemma" – ett genealogiskt stamträd för handskrifterna. Detta gjorde det möjligt att med vetenskaplig exakthet rekonstruera det förlorade originalets lydelse. Frånsidans inskription, om att han öppnade tillträdet till "den fosterländska rättens källor", är därför ingen poetisk överdrift utan ett exakt konstaterande av hans vetenskapliga bedrift. Han rensade århundraden av felaktigheter och gav nationen dess juridiska fundament åter.

Den idealiserade fadersgestalten och historiens ironi

Medaljens frånsida är ett fascinerande stycke konstnärlig och historisk retorik. Lea Ahlborn har valt att avbilda Schlyter i antik dräkt, omgiven av hängivna lärjungar. Motivet anspelar på den historiska skolans ideal – en rörelse som Schlyter tillhörde och som starkt motsatte sig samtidens rationalism och mekaniska förnuftstro. För den historiska skolan växte rätten organiskt ur folkets historia och anda, precis som det antika arvet.

Det finns emellertid en djup, nästan tragikomisk ironi i detta vackra motiv. I verkligheten var Schlyter en djupt konservativ, strängt religiös och djupt auktoritär personlighet – en av de så kallade "absolute" i Lund. Hans diktatoriska sätt, hans oförmåga att tåla motsägelser och hans benägenhet att kräva total intellektuell underkastelse skrämde bort generationer av studenter. Den skara av unga, lyssnande adepter som så harmoniskt avbildas vid hans fötter på medaljen existerade aldrig i verkliga livet; den mäktige professorn fick aldrig några egna elever. Konstverket skapar därmed en idealiserad bild av den patriarkale läraren som historien förvägrade honom att vara.

Eftermälet i silver

Svenska Akademien lät slå denna minnespenning året efter hans död 1888, som en hyllning inte bara till juristen, utan till språkmannen och tolkaren av forntidens ord. Carl Johan Schlyters eftermäle i svensk rättshistoria är av en sådan kaliber att hans verk blev måttstocken för all framtida forskning. Genom Lea Ahlborns skickliga gravyr bevaras dubbelnaturen hos denne gigant: åtsidans strama, krävande perfektionist och frånsidans upphöjda, antika ideal. Tillsammans utgör de ett bestående monument över mannen som fann lagens ursprung och gav det tillbaka till sitt fosterland.