Carl Reinhold Berch (1706–1777) av Erik Lindberg för Svenska Akademien 1912 - En tidig passion för numismatik och sinnebilder
Carl Reinhold Berch (1706–1777) av Erik Lindberg för Svenska Akademien 1912
Silver, 15.1g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:337, Bo Svensén, sid 254 (Ärans och minnets valuta, Svenska akademiens minnespenningar 1786-2009). Ulla Ehrensvärd 115. Upplaga 120 exemplar i silver samt 1 referensexemplar till Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Motivet utgörs av kanslirådet Carl Reinhold Berchs högervända bröstbild, klädd i en tidstypisk dräkt och peruk. Porträttet har den kände gravören J. C. Hedlingers samtida medalj av Berch som direkt förlaga. Runt porträttet löper omskriften "C · REN · BERCH R · SV · A CONSIL · CANCELL ·", vilket anger hans namn och titel.
Frånsida
Fältet domineras av tre sånggudinnor (muser) som kan anses representera Berchs olika forskningsområden. Den konstnärliga utformningen av denna sida är en sammansmältning av intryck som gravören Erik Lindberg tagit från sin franske lärare J. C. Chaplain samt konstnärerna F. Vernon och O. Roty. Längs den övre kanten löper omskriften "CALAMOS NON_ PASSUS INERTES" (Han lät ej pennorna vara utan sysselsättning), vilket syftar på Berchs flitiga och oförtröttliga arbete. I bakgrunden, bakom den stående musen, finns en ram innefattande texten "VIR | DOCTISS · | OB · MDCC | LXXVII", vilket ger till känna att den grundlärde mannen avled år 1777. I fältet till höger, bakom den sittande skrivande musen, återfinns gravörens initialer "E L" placerade ovanför präglingsåret "1912".
En tidig passion för numismatik och sinnebilder
Carl Reinhold Berch föddes 1706 och erhöll tack vare en något förmögen fader en mycket vårdad uppfostran. Det var i den tyska skolan under pedagogen och rektorn Steinmeyer som Berch först fattade intresse för mynt- och medaljstudier samt den då mycket populära "sinnebildskonsten". Dessa intressen kom att bli bestämmande för hela hans framtida verksamhet. Under sina fortsatta studier i Uppsala påverkades han djupt av den lärde Erik Benzelius och dennes mer kritiskt-historiska uppfattning. Berch visade tidigt stor fallenhet för arkivforskning och fick med särskilt tillstånd studera i riksarkivet, som vid denna tid inte var tillgängligt för allmänheten.
Vägen till Antikvitetsarkivet
Efter en utlandsresa, där han bland annat fortsatte sina numismatiska studier i Paris, återvände Berch till Sverige 1731. Hans karriärväg avgjordes när han fick i uppdrag att biträda hovintendenten Carl Hårleman med festligheterna inför kung Fredrik I:s återkomst från Hessen. Berch gav då idén till de "sinnebilder" och inskriptioner som användes för att hylla monarken, och han lyckades över förväntan. Detta ledde till att både K. G. Tessin och Hårleman tillstyrkte honom att söka befordran inom antikvitetsarkivet. För att förbättra sina chanser till befordran verkade Berch som kommissionssekreterare i Paris mellan 1739 och 1746, där han ägnade sig åt historia och numismatik samt agerade konstagent åt Tessin.
När Berch återvände 1746 blev han snabbt den ledande kraften inom antikvitetsarkivet och utsågs formellt till dess chef 1750. Som ämbetsman under den svenska frihetstiden visade han en sällsynt energi och plikttrohet. Trots torftiga anslag, lokalbrist och frihetstidens korrupta anciennitetsprincip som ofta ledde till inkompetenta tillsättningar, lyckades Berch katalogisera och utöka arkivets myntsamlingar högst betydligt.
Kampen för en vetenskaplig myntkunskap
Berch var en stark motståndare till den föregående tidens överdrivna rudbeckianska fantasterier, såsom falska runmynt och överdriven beundran för "götisk" litteratur. Han ansåg att myntsamlande inte bara handlade om att titta på rosor och prickar, utan om att undersöka myntens invärtes godhet, deras historiska värde och hur de påverkade dåtidens ekonomi och handel. Genom detta tillvägagångssätt bidrog han till att göra myntsamlandet till ett seriöst vetenskapligt studium.
År 1773 gav han ut en stor och vetenskaplig katalog över svenska mynt och skådepenningar, ett verk som länge stod sig utan en fullständigare ersättare. Han arbetade också tätt tillsammans med sin gode vän, den skicklige medaljgravören J. C. Hedlinger, på en stor svensk medaljhistoria. Detta projekt orsakade Berch stora ekonomiska obehag och fullbordades aldrig helt under hans livstid, men de första delarna av "Namnkunniga svenska herrars och fruers skåde-penningar" gavs ut strax före hans död 1777. Carl Reinhold Berch kom att bli ihågkommen av sin samtid och eftervärld som en plikttrogen ämbetsman, en klok och hjälpsam person samt en banbrytare för den moderna, kritiska myntkunskapen i Sverige.
Silver, 15.1g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:337, Bo Svensén, sid 254 (Ärans och minnets valuta, Svenska akademiens minnespenningar 1786-2009). Ulla Ehrensvärd 115. Upplaga 120 exemplar i silver samt 1 referensexemplar till Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Motivet utgörs av kanslirådet Carl Reinhold Berchs högervända bröstbild, klädd i en tidstypisk dräkt och peruk. Porträttet har den kände gravören J. C. Hedlingers samtida medalj av Berch som direkt förlaga. Runt porträttet löper omskriften "C · REN · BERCH R · SV · A CONSIL · CANCELL ·", vilket anger hans namn och titel.
Frånsida
Fältet domineras av tre sånggudinnor (muser) som kan anses representera Berchs olika forskningsområden. Den konstnärliga utformningen av denna sida är en sammansmältning av intryck som gravören Erik Lindberg tagit från sin franske lärare J. C. Chaplain samt konstnärerna F. Vernon och O. Roty. Längs den övre kanten löper omskriften "CALAMOS NON_ PASSUS INERTES" (Han lät ej pennorna vara utan sysselsättning), vilket syftar på Berchs flitiga och oförtröttliga arbete. I bakgrunden, bakom den stående musen, finns en ram innefattande texten "VIR | DOCTISS · | OB · MDCC | LXXVII", vilket ger till känna att den grundlärde mannen avled år 1777. I fältet till höger, bakom den sittande skrivande musen, återfinns gravörens initialer "E L" placerade ovanför präglingsåret "1912".
En tidig passion för numismatik och sinnebilder
Carl Reinhold Berch föddes 1706 och erhöll tack vare en något förmögen fader en mycket vårdad uppfostran. Det var i den tyska skolan under pedagogen och rektorn Steinmeyer som Berch först fattade intresse för mynt- och medaljstudier samt den då mycket populära "sinnebildskonsten". Dessa intressen kom att bli bestämmande för hela hans framtida verksamhet. Under sina fortsatta studier i Uppsala påverkades han djupt av den lärde Erik Benzelius och dennes mer kritiskt-historiska uppfattning. Berch visade tidigt stor fallenhet för arkivforskning och fick med särskilt tillstånd studera i riksarkivet, som vid denna tid inte var tillgängligt för allmänheten.
Vägen till Antikvitetsarkivet
Efter en utlandsresa, där han bland annat fortsatte sina numismatiska studier i Paris, återvände Berch till Sverige 1731. Hans karriärväg avgjordes när han fick i uppdrag att biträda hovintendenten Carl Hårleman med festligheterna inför kung Fredrik I:s återkomst från Hessen. Berch gav då idén till de "sinnebilder" och inskriptioner som användes för att hylla monarken, och han lyckades över förväntan. Detta ledde till att både K. G. Tessin och Hårleman tillstyrkte honom att söka befordran inom antikvitetsarkivet. För att förbättra sina chanser till befordran verkade Berch som kommissionssekreterare i Paris mellan 1739 och 1746, där han ägnade sig åt historia och numismatik samt agerade konstagent åt Tessin.
När Berch återvände 1746 blev han snabbt den ledande kraften inom antikvitetsarkivet och utsågs formellt till dess chef 1750. Som ämbetsman under den svenska frihetstiden visade han en sällsynt energi och plikttrohet. Trots torftiga anslag, lokalbrist och frihetstidens korrupta anciennitetsprincip som ofta ledde till inkompetenta tillsättningar, lyckades Berch katalogisera och utöka arkivets myntsamlingar högst betydligt.
Kampen för en vetenskaplig myntkunskap
Berch var en stark motståndare till den föregående tidens överdrivna rudbeckianska fantasterier, såsom falska runmynt och överdriven beundran för "götisk" litteratur. Han ansåg att myntsamlande inte bara handlade om att titta på rosor och prickar, utan om att undersöka myntens invärtes godhet, deras historiska värde och hur de påverkade dåtidens ekonomi och handel. Genom detta tillvägagångssätt bidrog han till att göra myntsamlandet till ett seriöst vetenskapligt studium.
År 1773 gav han ut en stor och vetenskaplig katalog över svenska mynt och skådepenningar, ett verk som länge stod sig utan en fullständigare ersättare. Han arbetade också tätt tillsammans med sin gode vän, den skicklige medaljgravören J. C. Hedlinger, på en stor svensk medaljhistoria. Detta projekt orsakade Berch stora ekonomiska obehag och fullbordades aldrig helt under hans livstid, men de första delarna av "Namnkunniga svenska herrars och fruers skåde-penningar" gavs ut strax före hans död 1777. Carl Reinhold Berch kom att bli ihågkommen av sin samtid och eftervärld som en plikttrogen ämbetsman, en klok och hjälpsam person samt en banbrytare för den moderna, kritiska myntkunskapen i Sverige.