Carl Ulrik Sondén (1802–1875) av Erik Lindberg (åtsidan efter förlaga av Adolf Lindberg) för Kungliga Vetenskapsakademien 1915 - Den humana psykiatrins fader i Sverige
Carl Ulrik Sondén (1802–1875) av Erik Lindberg (åtsidan efter förlaga av Adolf Lindberg) för Kungliga Vetenskapsakademien 1915
Silver, 14.28 g, 31 mm. Kvalitet 1+. Utan randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 136, KVA 176. Medaljen är präglad i en upplaga om 190 exemplar i silver, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av psykiatern och medicinalrådet Carl Ulrik Sondén. Han avbildas i skarp profil, bärande tunna glasögon, helskägg och iklädd en tidstypisk rock med hög krage och kravatt. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "CAROLUS· ULRICUS· SONDÉN· PSYCHIATER· N· 1802· O· 1875". I den allra nedersta kanten återfinns gravören Adolf Lindbergs signatur: "A· LINDBERG". (Åtsidan graverades ursprungligen av Adolf Lindberg och har här återanvänts av sonen Erik Lindberg). Det latinska originalets förkortningar utläses Natus 1802 Obiit 1875, vilket på svenska översätts till: Carl Ulrik Sondén, psykiater, född 1802, död 1875.
Frånsida
Ett rofyllt och djupt symboliskt motiv föreställande hälsans gudinna, Hygiea. Hon står klädd i en mjukt fallande antik drapering och håller i sin vänstra hand en skål (patera), ur vilken hon låter en orm dricka. Längs medaljens övre och högra kant löper den gripande huvudinskriptionen: "MENTE· CAPTOS· VINCLIS· EXSOLVIT". I fältet till höger står dedikationen fördelad på sex rader: "SOCIO / MERITISSIMO / REG· ACAD· / SCIENT· / SUEC· / MCMXV". Ordet "ANNO" står placerat i fältet till vänster om gudinnan och knyter an till årtalet. Längst ned i avskärningen syns Erik Lindbergs monogram "EL". Den latinska omskriften och dedikationen översätts till: De besatta löste han från deras bojor. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1915.
Den humana psykiatrins fader i Sverige
Ett mörkt kapitel i svensk sjukvårdshistoria
När den nyutexaminerade läkaren Carl Ulrik Sondén år 1832 tillträdde tjänsten som läkare vid Danviks Hospital och Dårhusinrättning, klev han rakt in i en av det svenska samhällets mörkaste avkrokar. Den psykiatriska vetenskapen låg vid denna tid i sin absoluta linda. I Sverige tillämpades fortfarande äldre tiders brutala tvångsmetoder där de psykiskt sjuka spärrades in och behandlades snarare som farliga brottslingar och vilddjur än som patienter i behov av vård. Förhållandena var fruktansvärda, och "vården" bestod i mångt och mycket av kedjor, celler och isolering. Sondén, som saknade formell utbildning i vård av psykiskt sjuka – en sådan utbildning existerade i princip inte – insåg snabbt att systemet var djupt människovidrigt.
Inspirationen från Paris
För att skaffa sig den kunskap som saknades på hemmaplan begav sig Sondén 1833 ut på en studieresa i Europa, finansierad av allmänna medel. Resan kom att förändra både hans eget liv och den svenska medicinhistorien. I Paris besökte han de legendariska sjukhusen Salpêtrière och Bicêtre. Där fick han med egna ögon se resultatet av de nya, humana behandlingsmetoder som den franske läkaren Philippe Pinel hade introducerat decennier tidigare – metoder som rent bokstavligt gick ut på att befria de psykiskt sjuka från deras fysiska bojor. Sondén tog djupt intryck av denna människosyn och sammanställde sina erfarenheter i en mycket uppmärksammad reseberättelse 1834, vilken noggrant redogjorde för allt från sjukhusens organisation till de nya behandlingsgrunderna.
Kampen för Konradsberg
Hemkommen till Sverige inledde Sondén en mångårig och uthållig strid för att reformera den svenska sinnessjukvården. Som ledamot i 1838 års kommitté för utvärdering av Danvikshospitalet lade han fram ofrånkomliga krav på att ett helt nytt och modernt sjukhus måste byggas i Stockholm. Kampen fördes i motvind mot en trögrörlig byråkrati, men Sondén vägrade ge upp. Han författade vassa och välformulerade skrifter, såsom En uppfordran till vederbörande att tidsenligt reglera vården om Stockholms sinnessjuke (1847) och Om Danviks dårhus (1853). Hans skoningslösa skildringar av dårhusets misär skakade om den allmänna opinionen. Tillsammans med den inflytelserike läkarkollegan Magnus Huss lyckades Sondén slutligen driva igenom uppförandet av "Stockholms hospital för sinnessjuke" vid Konradsberg, som stod färdigt att tas i bruk 1861. Det var en monumental seger för humanismen.
Ett vetenskapligt och publicistiskt arv
Vid sidan av sin kamp för de psykiskt sjuka var Sondén en outtröttlig kraft för den allmänna medicinska utvecklingen i Sverige. Han var medgrundare till både Tidskrift för läkare och pharmaceuter (1832) och den ännu existerande läkartidskriften Hygiea (1839), för vilken han var huvudredaktör fram till 1849. Han var även en pionjär inom gymnastiken och insisterade tidigt på dess betydelse som ett medicinskt verktyg i läkarens hand. Därtill drev han fram kravet på att klinisk undervisning i psykiatri måste bli ett obligatoriskt moment i den svenska läkarutbildningen, något som slutligen infördes i Uppsala 1859.
När Kungliga Vetenskapsakademien präglade denna minnesmedalj valde man en frånsidesinskription som är sällsynt gripande och exakt: Mente captos vinclis exsolvit – De besatta löste han från deras bojor. Det är en vacker, bokstavlig sanning om en man som vigde sitt liv åt att befria de mest utsatta i samhället från både okunnighetens och smidets bojor, och istället erbjöd dem Hygieas läkande skål.
Silver, 14.28 g, 31 mm. Kvalitet 1+. Utan randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 136, KVA 176. Medaljen är präglad i en upplaga om 190 exemplar i silver, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av psykiatern och medicinalrådet Carl Ulrik Sondén. Han avbildas i skarp profil, bärande tunna glasögon, helskägg och iklädd en tidstypisk rock med hög krage och kravatt. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "CAROLUS· ULRICUS· SONDÉN· PSYCHIATER· N· 1802· O· 1875". I den allra nedersta kanten återfinns gravören Adolf Lindbergs signatur: "A· LINDBERG". (Åtsidan graverades ursprungligen av Adolf Lindberg och har här återanvänts av sonen Erik Lindberg). Det latinska originalets förkortningar utläses Natus 1802 Obiit 1875, vilket på svenska översätts till: Carl Ulrik Sondén, psykiater, född 1802, död 1875.
Frånsida
Ett rofyllt och djupt symboliskt motiv föreställande hälsans gudinna, Hygiea. Hon står klädd i en mjukt fallande antik drapering och håller i sin vänstra hand en skål (patera), ur vilken hon låter en orm dricka. Längs medaljens övre och högra kant löper den gripande huvudinskriptionen: "MENTE· CAPTOS· VINCLIS· EXSOLVIT". I fältet till höger står dedikationen fördelad på sex rader: "SOCIO / MERITISSIMO / REG· ACAD· / SCIENT· / SUEC· / MCMXV". Ordet "ANNO" står placerat i fältet till vänster om gudinnan och knyter an till årtalet. Längst ned i avskärningen syns Erik Lindbergs monogram "EL". Den latinska omskriften och dedikationen översätts till: De besatta löste han från deras bojor. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1915.
Den humana psykiatrins fader i Sverige
Ett mörkt kapitel i svensk sjukvårdshistoria
När den nyutexaminerade läkaren Carl Ulrik Sondén år 1832 tillträdde tjänsten som läkare vid Danviks Hospital och Dårhusinrättning, klev han rakt in i en av det svenska samhällets mörkaste avkrokar. Den psykiatriska vetenskapen låg vid denna tid i sin absoluta linda. I Sverige tillämpades fortfarande äldre tiders brutala tvångsmetoder där de psykiskt sjuka spärrades in och behandlades snarare som farliga brottslingar och vilddjur än som patienter i behov av vård. Förhållandena var fruktansvärda, och "vården" bestod i mångt och mycket av kedjor, celler och isolering. Sondén, som saknade formell utbildning i vård av psykiskt sjuka – en sådan utbildning existerade i princip inte – insåg snabbt att systemet var djupt människovidrigt.
Inspirationen från Paris
För att skaffa sig den kunskap som saknades på hemmaplan begav sig Sondén 1833 ut på en studieresa i Europa, finansierad av allmänna medel. Resan kom att förändra både hans eget liv och den svenska medicinhistorien. I Paris besökte han de legendariska sjukhusen Salpêtrière och Bicêtre. Där fick han med egna ögon se resultatet av de nya, humana behandlingsmetoder som den franske läkaren Philippe Pinel hade introducerat decennier tidigare – metoder som rent bokstavligt gick ut på att befria de psykiskt sjuka från deras fysiska bojor. Sondén tog djupt intryck av denna människosyn och sammanställde sina erfarenheter i en mycket uppmärksammad reseberättelse 1834, vilken noggrant redogjorde för allt från sjukhusens organisation till de nya behandlingsgrunderna.
Kampen för Konradsberg
Hemkommen till Sverige inledde Sondén en mångårig och uthållig strid för att reformera den svenska sinnessjukvården. Som ledamot i 1838 års kommitté för utvärdering av Danvikshospitalet lade han fram ofrånkomliga krav på att ett helt nytt och modernt sjukhus måste byggas i Stockholm. Kampen fördes i motvind mot en trögrörlig byråkrati, men Sondén vägrade ge upp. Han författade vassa och välformulerade skrifter, såsom En uppfordran till vederbörande att tidsenligt reglera vården om Stockholms sinnessjuke (1847) och Om Danviks dårhus (1853). Hans skoningslösa skildringar av dårhusets misär skakade om den allmänna opinionen. Tillsammans med den inflytelserike läkarkollegan Magnus Huss lyckades Sondén slutligen driva igenom uppförandet av "Stockholms hospital för sinnessjuke" vid Konradsberg, som stod färdigt att tas i bruk 1861. Det var en monumental seger för humanismen.
Ett vetenskapligt och publicistiskt arv
Vid sidan av sin kamp för de psykiskt sjuka var Sondén en outtröttlig kraft för den allmänna medicinska utvecklingen i Sverige. Han var medgrundare till både Tidskrift för läkare och pharmaceuter (1832) och den ännu existerande läkartidskriften Hygiea (1839), för vilken han var huvudredaktör fram till 1849. Han var även en pionjär inom gymnastiken och insisterade tidigt på dess betydelse som ett medicinskt verktyg i läkarens hand. Därtill drev han fram kravet på att klinisk undervisning i psykiatri måste bli ett obligatoriskt moment i den svenska läkarutbildningen, något som slutligen infördes i Uppsala 1859.
När Kungliga Vetenskapsakademien präglade denna minnesmedalj valde man en frånsidesinskription som är sällsynt gripande och exakt: Mente captos vinclis exsolvit – De besatta löste han från deras bojor. Det är en vacker, bokstavlig sanning om en man som vigde sitt liv åt att befria de mest utsatta i samhället från både okunnighetens och smidets bojor, och istället erbjöd dem Hygieas läkande skål.