Carl Vilhelm August Strandberg (1818–1877) av Erik Lindberg för Svenska Akademien 1910 - "Jag är sådan jag är" – Den uppburne studentpoeten
Carl Vilhelm August Strandberg (1818–1877) av Erik Lindberg för Svenska Akademien 1910
Silver, 14.94 g, 31 mm. Kvalitet 1+. Utan randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 95, Bo Svensén, sid 250. Medaljen är präglad i en upplaga om 120 exemplar i silver, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av skalden och publicisten Carl Vilhelm August Strandberg. Han avbildas i profil med tidstypisk frisyr, hög krage och kravatt. Längs medaljens vänstra och övre kant löper hans namn: "C· V· A· STRANDBERG". I fältet till höger om porträttet står gravörens namn och präglingsåret utskrivet på tre rader: "ERIK / LINDBERG / 1910". (Observera att den felaktiga uppgiften om "Konungens högervända bröstbild" i inledningen är rättad här utifrån medaljens faktiska utseende).
Frånsida
Ett kraftfullt och dynamiskt allegoriskt motiv av en kvinna i antik drapering som med sin vänstra hand stöder sig mot en lyra. Enligt Svenska Akademiens Handlingar (SAH) ska hon föreställa "en sångmö i pansar", vilket är en direkt anspelning på Strandbergs kända diktsamling Sånger i pansar (även om själva rustningen är konstnärligt nedtonad till förmån för de svepande tygerna). Längs medaljens ytterkant löper huvudinskriptionen formulerad som en hexameter: "TALIS QUALIS ERAT POST MORTEM CARMINE VIVIT". Till höger i fältet, vid lyran, står dedikationen på sex rader: "POETA / AMORE / PATRIAE / ARDENS / OB· / MDCCCLXXVII". Längst ner till vänster återfinns gravörens monogram "EL". Den finurligt utformade omskriften, där Strandbergs berömda pseudonym vävts in, översätts till: Sådan han var [Talis Qualis] lever han efter döden i sin diktning. Den latinska texten i fältet översätts till: Den av kärlek till fosterlandet lågande skalden avled 1877.
"Jag är sådan jag är" – Den uppburne studentpoeten
Carl Vilhelm August Strandberg växte upp i Stigtomta i Södermanland i en prästfamilj där originalitet och lekfull ordglädje uppmuntrades. Redan i unga år visade han prov på en anmärkningsvärd formell mognad i sitt rimmande. Hans berömda pseudonym "Talis Qualis" (jag är sådan jag är) lär han ha antagit i ren trotsighet efter att hans far varit föga imponerad av hans tidiga försök.
Som student i Lund drogs han snabbt in i de studentikosa och musikaliska kretsarna. Tillsammans med Otto Lindblad blev han en centralfigur i Studentsångföreningen; Strandberg var en god sångare och skrev texterna till flera av Lindblads mest älskade kompositioner. År 1840 väckte den blott tjugotvåårige Strandberg enormt uppseende när han offentligt framförde en straffpredikan riktad mot sin egen litterära förebild, biskop Esaias Tegnér. Tilltaget gjorde honom till en hjälte bland liberala studenter, men skapade också fiender bland de makthavande.
Sånger i pansar och kunglig hymn
Talis Qualis författarskap var starkt präglat av tidens vurm, men brast stundtals i politisk konsekvens. Å ena sidan var han en ivrig skandinavist och radikal som sjöng Finlands frihet i den bejublade dikten Vaticinium 1845, vilket sammanföll med utgivningen av hans stora genombrott Sånger i pansar – det verk som medaljens "sångmö i pansar" direkt anspelar på.
Å andra sidan kunde den uttalade republikanen Strandberg författa Oscar I:s djupt rojalistiska trontillträdeshymn, Ur svenska hjärtans djup en gång, en text fylld av blind underkastelse där folket uppmanas göra sig till "en kunglig fotapall". Oavsett de politiska paradoxerna var hans förmåga att klä tidens stämningar i ord obestridlig, och hymnen kom att leva kvar som den svenska Kungssången långt in i vår egen tid.
En fulländad tolkare av Byron
Ungdomens sorglösa källarliv ledde Strandberg till en personlig konkurs 1842. Tvingad att stabilisera sin tillvaro blev han en oerhört flitig och respekterad journalist och teaterkritiker, bland annat i Stockholms Dagblad. Det var dock som översättare han kom att utföra sitt allra största litterära kraftprov.
Mellan 1853 och 1869 tog han sig an Lord Byron, vilket kulminerade i en lysande försvenskning av versberättelsen Don Juan. Denna tolkning överträffade vida hans egen originalpoesi och räknas än idag som en av de skickligaste översättningar som någonsin gjorts till det svenska språket. Med musikalisk lyhördhet fångade han originalets alla tvära kast mellan djupt patos och cyniskt gemyt.
Med tiden togs den forna rabulisten definitivt till nåder av etablissemanget. År 1862 röstades han in i Svenska Akademien, som därtill tryggade hans ekonomi genom att göra honom till redaktör för Post- och inrikes tidningar. När den ståtliga och värdiga mannen avled i en lungtumör 1877, sörjdes han som en av landets ledande skriftställare. Som Erik Lindbergs medalj så träffande formulerar det: Talis Qualis erat post mortem carmine vivit – sådan han var, lever han kvar genom sina sånger.
Silver, 14.94 g, 31 mm. Kvalitet 1+. Utan randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 95, Bo Svensén, sid 250. Medaljen är präglad i en upplaga om 120 exemplar i silver, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av skalden och publicisten Carl Vilhelm August Strandberg. Han avbildas i profil med tidstypisk frisyr, hög krage och kravatt. Längs medaljens vänstra och övre kant löper hans namn: "C· V· A· STRANDBERG". I fältet till höger om porträttet står gravörens namn och präglingsåret utskrivet på tre rader: "ERIK / LINDBERG / 1910". (Observera att den felaktiga uppgiften om "Konungens högervända bröstbild" i inledningen är rättad här utifrån medaljens faktiska utseende).
Frånsida
Ett kraftfullt och dynamiskt allegoriskt motiv av en kvinna i antik drapering som med sin vänstra hand stöder sig mot en lyra. Enligt Svenska Akademiens Handlingar (SAH) ska hon föreställa "en sångmö i pansar", vilket är en direkt anspelning på Strandbergs kända diktsamling Sånger i pansar (även om själva rustningen är konstnärligt nedtonad till förmån för de svepande tygerna). Längs medaljens ytterkant löper huvudinskriptionen formulerad som en hexameter: "TALIS QUALIS ERAT POST MORTEM CARMINE VIVIT". Till höger i fältet, vid lyran, står dedikationen på sex rader: "POETA / AMORE / PATRIAE / ARDENS / OB· / MDCCCLXXVII". Längst ner till vänster återfinns gravörens monogram "EL". Den finurligt utformade omskriften, där Strandbergs berömda pseudonym vävts in, översätts till: Sådan han var [Talis Qualis] lever han efter döden i sin diktning. Den latinska texten i fältet översätts till: Den av kärlek till fosterlandet lågande skalden avled 1877.
"Jag är sådan jag är" – Den uppburne studentpoeten
Carl Vilhelm August Strandberg växte upp i Stigtomta i Södermanland i en prästfamilj där originalitet och lekfull ordglädje uppmuntrades. Redan i unga år visade han prov på en anmärkningsvärd formell mognad i sitt rimmande. Hans berömda pseudonym "Talis Qualis" (jag är sådan jag är) lär han ha antagit i ren trotsighet efter att hans far varit föga imponerad av hans tidiga försök.
Som student i Lund drogs han snabbt in i de studentikosa och musikaliska kretsarna. Tillsammans med Otto Lindblad blev han en centralfigur i Studentsångföreningen; Strandberg var en god sångare och skrev texterna till flera av Lindblads mest älskade kompositioner. År 1840 väckte den blott tjugotvåårige Strandberg enormt uppseende när han offentligt framförde en straffpredikan riktad mot sin egen litterära förebild, biskop Esaias Tegnér. Tilltaget gjorde honom till en hjälte bland liberala studenter, men skapade också fiender bland de makthavande.
Sånger i pansar och kunglig hymn
Talis Qualis författarskap var starkt präglat av tidens vurm, men brast stundtals i politisk konsekvens. Å ena sidan var han en ivrig skandinavist och radikal som sjöng Finlands frihet i den bejublade dikten Vaticinium 1845, vilket sammanföll med utgivningen av hans stora genombrott Sånger i pansar – det verk som medaljens "sångmö i pansar" direkt anspelar på.
Å andra sidan kunde den uttalade republikanen Strandberg författa Oscar I:s djupt rojalistiska trontillträdeshymn, Ur svenska hjärtans djup en gång, en text fylld av blind underkastelse där folket uppmanas göra sig till "en kunglig fotapall". Oavsett de politiska paradoxerna var hans förmåga att klä tidens stämningar i ord obestridlig, och hymnen kom att leva kvar som den svenska Kungssången långt in i vår egen tid.
En fulländad tolkare av Byron
Ungdomens sorglösa källarliv ledde Strandberg till en personlig konkurs 1842. Tvingad att stabilisera sin tillvaro blev han en oerhört flitig och respekterad journalist och teaterkritiker, bland annat i Stockholms Dagblad. Det var dock som översättare han kom att utföra sitt allra största litterära kraftprov.
Mellan 1853 och 1869 tog han sig an Lord Byron, vilket kulminerade i en lysande försvenskning av versberättelsen Don Juan. Denna tolkning överträffade vida hans egen originalpoesi och räknas än idag som en av de skickligaste översättningar som någonsin gjorts till det svenska språket. Med musikalisk lyhördhet fångade han originalets alla tvära kast mellan djupt patos och cyniskt gemyt.
Med tiden togs den forna rabulisten definitivt till nåder av etablissemanget. År 1862 röstades han in i Svenska Akademien, som därtill tryggade hans ekonomi genom att göra honom till redaktör för Post- och inrikes tidningar. När den ståtliga och värdiga mannen avled i en lungtumör 1877, sörjdes han som en av landets ledande skriftställare. Som Erik Lindbergs medalj så träffande formulerar det: Talis Qualis erat post mortem carmine vivit – sådan han var, lever han kvar genom sina sånger.