Carl von Linné (1707-1778) av Erik Lindberg 1907 - Massiv och sällsynt silvermedalj

Denna magnifika minnespenning, graverad av Erik Lindberg och präglad 1907, utgavs av Svenska Akademien som en särskild hyllning till 200-årsminnet av Carl von Linnés födelse. Medaljen skiljer sig från mängden genom sin storlek; med en diameter på 60,5 mm utfördes den i "dubbel storlek" för att hedra det odödliga minnet av Sveriges kanske störste vetenskapsman.

Åtsidan visar en detaljerad bröstbild av Linné i profil vänd åt höger (samma porträtt som Lindberg tidigare utfört för Vetenskapsakademien). Han bär tidstypisk peruk och dräkt, och i fältet intill porträttet står namnet CAROLUS LINNÆUS. Frånsidan pryds av en lummig och symbolmättad blomsterkrans bestående av törnrosor, klöver och den växt Linné älskade mest av alla – linnean (Linnaea borealis). Runt kanten löper den latinska sentensen MELLIFLUA PANDIT NATURÆ ARCANA LOQUELA ("Med sitt honungsflytande språk uppenbarade han naturens hemligheter"). I medaljens nederkant vilar en rektangulär tavla med texten VIR RERUM NATURÆ PERITISSIMUS OBIIT MDCCLXXVIII ("Denne man som var så förtrogen med naturvetenskaperna avled 1778"). Signeringen E. LINDBERG 1907 återfinns längst ner.

Det honungsflytande språket: Naturens ordnare i dubbelt format

När Svenska Akademien år 1907 skulle högtidlighålla 200-årsminnet av Carl von Linnés födelse (1707–1778), räckte inte det vanliga formatet till. Man beslutade att denna minnespenning skulle präglas i dubbel storlek. Det säger något om vidden av Linnés arv. Han var inte bara en vetenskapsman; han var en "Blomsterkung" vars rike sträckte sig över hela den kända världen, och Erik Lindbergs medalj fångar både majestätet och poesin i denna gärning.

En vetenskapsman i akademiens trädgård 

Det kan tyckas märkligt att Svenska Akademien – instiftad för att vårda det svenska språket och litteraturen – firar en botaniker. Men texten på medaljens frånsida ger oss nyckeln: Melliflua pandit naturæ arcana loquela – "Med sitt honungsflytande språk uppenbarade han naturens hemligheter". Linné var nämligen inte bara en systematiker som räknade ståndare och pistiller. Han var en reseskildrare av guds nåde. Hans "Lapska resa" och skildringar av de svenska landskapen är litterära pärlor, fyllda av friskhet, naivitet och en omedelbar kärlek till naturen. Han gav det svenska språket en ny, konkret vokabulär för att beskriva färg, form och doft. Där vetenskapen tidigare varit torr latin, gjorde Linné den levande och "honungsflytande". Medaljens inskrift är alltså en hyllning till författaren Linné lika mycket som botanikern.

Kransen av det lilla och det stora Medaljens frånsida domineras av en blomsterkrans, ett motiv som valdes framför ett förslag som visade en uppslagen bok. Detta val var genialiskt. En bok kan stängas, men naturen lever. I kransen har Erik Lindberg, efter instruktioner från Gustaf Retzius och Hans Hildebrand, vävt samman tre specifika växter: törnrosor, klöver och linnea.

Törnrosen och klövern representerar den flora som finns överallt omkring oss, det vardagliga som Linné lärde oss att se med nya ögon. Men det är den lilla, spröda Linnaea borealis som fångar blicken. Denna oansenliga skogsblomma blev Linnés eget signum, symbolen för hans ödmjukhet inför skapelsen (även om han själv var högst medveten om sin egen storhet). Att låta linnean binda samman kransen på en medalj av denna tyngd är en påminnelse om att i Linnés värld var den minsta blomma lika komplex och viktig som den största monark.

Systema Naturae och ordningen På åtsidan möter vi den Linné vi känner från porträtten: peruken är på plats, profilen är skarp och blicken vaken. Det är mannen som gav oss Systema Naturae. Innan Linné var naturen ett kaos av olika namn och klassificeringar. Han införde ordning. Genom att ge varje växt och djur ett släktnamn och ett artnamn (binär nomenklatur) skapade han ett universellt språk som vetenskapsmän över hela världen talar än idag. Han namngav Homo sapiens – den visa människan – och placerade oss i systemet bredvid aporna, ett radikalt drag på 1700-talet.

Han var "Vir rerum naturæ peritissimus" – den man som var mest förtrogen med naturen. Men medaljen berättar också om processen bakom konsten. Erik Lindberg hade först tänkt sig en mer traditionell symbolik med böcker och draperier, men tvingades tänka om. Resultatet blev denna organiska hyllning där silvret nästan tycks dofta av sommaräng.

Ett arv som blommar Denna medalj är mer än en minnespeng över en man som dog 1778. Den är ett monument över en svensk guldålder då vetenskap och skönlitteratur gick hand i hand. När man håller denna tunga silverskiva känner man historiens vingslag från en tid då en prästson från Småland kunde vandra ut i världen, organisera Guds skapelse i prydliga tabeller, och göra det med ett språk så vackert att det 200 år senare fortfarande ansågs "honungsflytande". Det är en hyllning till naturens egen sekreterare.