Carl von Linneś 200-års födelsedag 1707-1907 av Erik Lindberg - STORA LINNÉMEDALJEN -Naturens arkitekt och det stora äpplet i Holland

Carl von Linneś 200-års födelsedag 1707-1907 av Erik Lindberg - STORA LINNÉMEDALJEN
En imponerande silvermedalj (130.3g, 66 mm), utgiven år 1907 till minne av Carl von Linnés 200-årsdag. På randen stämplad: "SILVER 1923". Framställd i 22:a storleken på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien avsedd att användas som prismedalj. Utdelad i silver och guld. Kvalitet 01

Vid minnesceremonin för Linné den 25 maj 1907 tilldelades den tidigare direktören för Kew Gardens i London, J. D. Hooker, det första exemplaret av medaljen i guld. Samtidigt fick medlemmar av kungafamiljen, arkiatern O. Hjelt, den tidigare hovkapellmästaren C. Nordqvist, doktor K. Valentin samt professor Gust. Retzius och hans fru var sitt exemplar i silver. Exemplar i brons delades ut till inbjudna gäster, svenska ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och dess tjänstemän.

Ursprungligen var tanken att dela ut guldmedaljen vart tredje år, men senare blev utdelningen mer oregelbunden. Den ges till en särskilt framstående svensk eller utländsk forskare inom botanik eller zoologi. Silvermedaljen kan tilldelas en person som i hög grad har bidragit till naturhistorisk forskning eller på andra sätt främjat Kungliga Vetenskapsakademiens eller Naturhistoriska riksmuseets intressen. Ett fåtal exemplar har också präglats i brons.

Senare har guldmedaljen tilldelats följande personer: 1912 Gust. Retzius, 1915 Adolf Engler, 1922 J. E. B. Warming, 1926 M. Weber, 1930 H. de Vries och 1939 N. H. Nilsson-Ehle.

Åtsida
En bild av Linnés byst i en medaljong, som längst ner och på sidorna omges av symboler från växt- och djurriket. Runt medaljongens kant står: "CAROLUS LINNÆUS NAT MDCCVII OB MDCCLXXVIII" (Carl Linné, född 1707, död 1778). Längst ner under medaljongen står: "MEMORIAM BISÆCULAREM | PIE CELEBRANS | R. ACAD. SCIENT SUEC | MCMVII" (Till minne Tvåhundraårsjubileet | Vördnadsfullt firande | Kungliga Vetenskapsakademien i Sverige | 1907).

Frånsida
Ett landskap; i bakgrunden syns en sjö och ett berg, bakom vilket solen går upp; i förgrunden sitter en ung man på en sten och undersöker en blomma. Runt kanten står texten: "E TENEBRIS TANTIS TAM CLARUM EXTOLLERE LUMEN QUI PRIMUS POTUIT" (Till den som först kunde låta ett klart ljus lysa fram ur det stora mörkret). Längst ner finns ett mindre fält avsett för ingravering av namnet på den person som fått medaljen som belöning. Det här exemplaret tilldelat: "KJELL KOLTHOFF MCMXXIII". Längst ned vid kanten gravörens nman: "ERIK LINDBERG"

Carl von Linné (1707–1778) var en av vetenskapshistoriens mest inflytelserika gestalter. Hans arbete inom botanik, taxonomi och medicin lade grunden till det moderna systemet för biologisk klassificering. Hans verk Systema Naturae (1735) etablerade den binära nomenklaturen, där varje art namnges med ett dubbelnamn, exempelvis Homo sapiens (Linné, 1758). Hans systematik används än idag och har bidragit till den globala förståelsen av livets organisering.

Född i Råshult i Småland visade Linné tidigt en fascination för växter och djur. Hans far, Nils Linnæus, var präst och botaniskt intresserad, vilket inspirerade den unge Carl att utforska naturen. Hans tidiga studier i Växjö ledde honom till Uppsala universitet, där han utvecklade sitt intresse för medicin och botanik.

Under sin tid i Holland, där han doktorerade vid universitetet i Harderwijk 1735, kom Linné i kontakt med Europas ledande botaniker. Det var här han publicerade Systema Naturae, ett verk som gav honom internationellt erkännande. En av de mest fascinerande anekdoterna från denna tid rör hans första möte med den holländska eliten.

Vid ett tillfälle i Holland blev Linné inbjuden till en middag med några av landets mest framstående naturvetare och mecenater. En av dem, en äldre professor skeptisk till Linnés taxonomiska metoder, ville sätta honom på prov. Under middagen placerades ett stort, okänt äpple framför den unge svensken. Professorn frågade: ”Kan du, unge man, säga oss vad detta är och var det hör hemma i naturens rike?”

Linné tog upp äpplet, vände och vred på det och sa med bestämdhet: ”Detta är en medlem av släktet Malus, en närstående art till vårt svenska paradisäpple, men med större frukter, troligen av holländsk eller fransk härkomst.” Förbluffade av hans snabba och exakta analys brast sällskapet ut i bifall. Professorn, som velat ifrågasätta Linnés system, erkände hans briljans. Episoden blev en symbol för hans metodiska skicklighet och förmåga att tolka naturens kod.

Efter sin tid i Holland återvände Linné till Sverige och blev professor vid Uppsala universitet 1741. Där utvecklade han den systematiska undervisningen i botanik och medicin, och hans studenter – de så kallade Linnéanska Apostlarna – skickades ut över världen för att samla in och dokumentera växter och djur. Linnés betydelse låg inte bara i klassificering utan också i hans holistiska syn på naturen. Han menade att alla arter hade en plats i Guds skapelseordning och att människan, som en del av naturen, borde förstå och respektera dess lagar.

Carl von Linnés arbete har haft en varaktig påverkan på naturvetenskapen. Hans klassificeringssystem utgör grunden för modern biologi, och hans vetenskapliga metodik influerade generationer av forskare. Han dog 1778, men hans idéer lever vidare i biologins språk och struktur.

Carl von Linné var inte bara en pionjär inom botanik och taxonomi utan också en central figur i att sätta Sverige på den internationella vetenskapliga kartan. Genom sitt arbete inom klassificering och naturvetenskap etablerade Linné Sverige som en vetenskaplig stormakt under 1700-talet. Hans metoder och systematik gjorde landet till ett centrum för botanisk forskning och hans påverkan sträckte sig långt utanför Sveriges gränser.

Linné använde sina internationella kontakter för att främja både sitt eget arbete och Sveriges vetenskapliga status. Hans föreläsningar i Europa lockade många unga botaniker till Uppsala, vilket stärkte universitetets position som ett ledande forskningscentrum. Utöver sin vetenskapliga framgång var Linné också en stolt representant för Sverige. Hans engagemang i internationella vetenskapliga samhällen och hans karisma bidrog till att etablera en svensk vetenskaplig tradition som respekterades globalt. Han stärkte Sveriges roll som en ledande nation inom vetenskapen under en tid av internationellt utbyte och innovation.