Carl Wilhelm Scheele (1742-1786) - En av de mest framstående kemisterna i Europa - graverad av Wikman 1789

Carl Wilhelm Scheele (1742-1786) - En av de mest framstående kemisterna i Europa
En härlig porträttmedalj i silver med stor historisk signifikans. Silver 13.03g, 37mm, graverad av Johan Gabriel Wikman 1789. Utgiven av Vetenskapsakademien och använd som belöningsmedalj. Hyckert: 1:295:1, kvalitet 1+/01.

Åtsida
Scheeles högervända bild med gravörens namn under bilden: "I.G.WIKMAN". I omskriften: "CAROLUS WILH SCHEELE CHEMICUS". 

Frånsida
En glaskula som står på en fot, där strålar bryter fram från ett förbränningsfenomen i den så kallade eldsluften. På sidorna finns andra kemiska apparater och redskap, inklusive ugn, retort, degel, tång, tre flaskor och ett fat. I omskriften: "INGENIO STAT SINE MORTE DECUS" och i avskärningen på tre rader: "SOCIO PRAEMATURA MORTE EREPTO R AC SC ST".

Mer om Carl Wilhelm Scheele
Scheele föddes den 9 december 1742 i Stralsund i Svenska Pommern (enligt den gregorianska kalendern; den 19 december enligt den julianska kalendern) och avled den 21 maj 1786 i Köping. Han var en svensk apotekare och en av de mest framstående kemisterna i Europa under 1700-talet. Scheele var den sjunde av elva syskon och föddes som svensk undersåte. Hans föräldrar var Joachim Christian Scheele, en köpman från Stralsund av en ansedd tysk släkt, och Margareta Eleonora Warnecross. Scheele är mest känd för sina upptäckter av individuella substanser, inklusive syre och klor, som senare kom att betraktas som grundämnen. Han är främst ihågkommen för sin upptäckt av deflogisticerad luft, vilket senare kallades syre. Scheele gjorde även många andra upptäckter inom både organisk och oorganisk kemi, och hans arbete föregick Antoine Lavoisiers i äldre litteratur som en av syrets upptäckare.

Uppväxt och utbildning
Scheele visade tidigt intresse för kemi och bestämde sig för att bli apotekare för att kunna ägna sig åt detta ämne. Han började sin lärotid hos apotekaren M. A. Bauch på apoteket Enhörningen i Göteborg vid 14 års ålder och fortsatte sedan sin utbildning hos apotekaren P.M. Kjellström på apoteket Fläkta Örn i Malmö. Under sin tid i Skåne knöt han kontakter med andra kemiexperter och flyttade sedan till Stockholm för att söka fler möjligheter inom vetenskapen. Trots att han inte fick tillräckligt med stöd i Stockholm flyttade han till Uppsala där han kom i kontakt med professor Johan Gottlieb Gahn och kemiprofessorn Torbern Bergman. Scheele fick sedan möjlighet att arbeta tillsammans med Bergman och fortsatte sin forskning fram till sin död.

Vetenskapliga och tekniska Bidrag
Efter sin utbildning fick Scheele privilegier att driva ett apotek i Köping. Hans vetenskapliga arbete publicerades främst i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar, och han anses vara upptäckaren av flera kemiska substanser, både organiska och oorganiska. Scheeles upptäckter inkluderar syre, klor, mangan, molybden, volfram och barium, samt många andra föreningar. Trots att han inte identifierade grundämnen i modern bemärkelse, var han den första som analyserade och beskrev många substanser som senare klassificerades som grundämnen. Scheele invaldes 1775 som ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.