Claes Adolf Adelsköld (1824-1907) - Fotografiska föreningen i Stockholm - Belöningsmedalj i silver tilldelad C. G. Rosenberg 1944
Kvalitet 1+, silver, 46.81g, 45mm, Hyckert II:1. Utdelad av fotografiska föreningen som belöningsmedalj för framstående prestationer. Började att utdelas 1905. På randen: "SILVER 1943". Graverad av Erik Lindberg.
Åtsida
Adelskölds vänstervända bröstbild. Gravörens namn i vänstra fältet: "E.LINDBERG". I omskriften: "CLAES ADOLF ADELSKÖLD"
Frånsida
Längst ned två lagerkvistar. I omskriften: "FOTOGRAFISKA FÖRENINGEN STOCKHOLM". I fältet den belönades namn och årtal inpunsat på två rader: "C. G. ROSENBERG 1944"
Claes Adelsköld: Järnvägspionjär, politiker och fotografisk föregångare
Claes Adelsköld (1824–1907) var en av 1800-talets mest dynamiska och mångfacetterade gestalter i Sverige. Han var en man vars karriär spände över ingenjörskonst, rikspolitik och konstnärliga passioner, och som lämnade ett outplånligt avtryck på det moderna Sveriges framväxt. Från att ha tagit det första spadtaget för landets allra första järnväg till att forma nationell försvarsdebatt, personifierade Adelsköld den tekniska och liberala tidsanda som formade en hel nation.
Sin tveklöst största insats gjorde Adelsköld som järnvägsbyggare. Efter en inledande militär karriär och studier vid Chalmerska slöjdskolan i Göteborg, fann han sitt sanna kall i Värmlands myllrande industriella miljö. Den 5 maj 1849 utförde han det historiska första spadtaget för Frykstabanan, en blygsam men symboliskt viktig järnväg mellan sjön Fryken och Klarälven. Detta blev startskottet för en enastående karriär. Han blev snabbt Värmlands "järnvägskung" och ledde anläggandet av flera lokala banor.
Hans verkliga storverk var dock de större projekten som knöt samman landet. Som chefsingenjör för Gävle-Dala järnväg visade han prov på enastående skicklighet i en tid då erfarna ingenjörer var en bristvara. Under de följande decennierna var Adelskölds namn synonymt med de flesta större enskilda järnvägsprojekten i landet, däribland sträckor som Borås–Herrljunga, Ystad–Eslöv och Uppsala–Gävle. Han var en pionjär inom brokonstruktion och ritade över hundra broar, inklusive den över Göta älv som möjligen var världens första stålbro. Sammanlagt planerade han omkring 4000 kilometer järnväg i Sverige och Finland och ledde personligen bygget av nästan en tredjedel.
Efter att ha lämnat ingenjörsbanan övergick Adelsköld till en politisk karriär som ledamot av riksdagens första kammare. Här gjorde han sig känd som en liberal och frihandelsvänlig röst, ofta i opposition mot kammarens majoritet. Han tvekade inte att driva kontroversiella frågor, mest uppmärksammad blev hans motion om svensk neutralitet 1883. Han var en stark förespråkare för ett moderniserat försvar med tonvikt på flottan och en armé byggd på allmän värnplikt, idéer som ofta gick stick i stäv med regeringens förslag.
Men Adelsköld var mer än bara en ingenjör och politiker. Han var en sann renässansmänniska – en "mångfrestande natur" som ägnade sig åt måleri, musik och författarskap. Denna unika kombination av tekniskt kunnande och konstnärlig känsla fann sitt perfekta utlopp i det nya mediet fotografi. Adelsköld blev en hängiven och skicklig amatörfotograf. Hans framträdande roll i detta nya fält cementerades när han 1888 var med och grundade Fotografiska Föreningen i Stockholm och utsågs till dess allra första ordförande. För honom var kameran inte bara ett verktyg för dokumentation av hans storslagna ingenjörsprojekt, utan också ett konstnärligt medium. Hans ledarskap i föreningen visar hur han stod i frontlinjen inte bara för den industriella revolutionen, utan även för de kulturella och tekniska strömningar som skulle definiera det kommande seklet. Claes Adelsköld var i sanning en av de stora byggarna av det moderna Sverige – med räls och stål, men också med liberala idéer och ett skarpt öga för framtidens konstformer.