Clas Theodor Odhner (1836–1904) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1919 - Historien i skolbänken och arkivets ljus

Clas Theodor Odhner (1836–1904) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1919
Silver, 15,22 g, 31 mm. Kvalitet 1+, mindre märken. Randstämpling: "SILVER 1919". Referenser: KVA 180, Ulla Ehrensvärd 184. Upplaga: 200 exemplar + 1 referensexemplar.

Åtsida
Porträttet visar en bröstbild av Clas Theodor Odhner i profil, vänd åt höger. Han avbildas med kortklippt hår, polisonger och skägg, samt en hög krage. Porträttet är realistiskt och fångar den åldrade riksarkivariens värdighet. Till vänster i fältet syns konstnärens signatur "E" (Erik Lindberg). Omskriften lyder: "C. T. ODHNER ARCHIVI REGNI PRAEFECTUS." Utläsning: Clas Theodor Odhner Archivi Regni Praefectus. Översättning: Clas Theodor Odhner, Riksarkivarie. Nederst står levnadsåren: "N. 1836 O. 1904."

Frånsida
Motivet är ett stilleben som symboliserar historikerns arbetsfält. I centrum vilar en lagerkrans på en trave böcker och arkivhandlingar. Till höger står ett bläckhorn med en fjäderpenna, verktygen för att nedteckna historien. Ovanför böckerna lyser en antik oljelampa med en klar låga, som sprider ljus över de gamla dokumenten – en symbol för forskningens upplysning av det förflutna. Bakgrunden antyder en hylla eller en nisch. Omskriften lyder: "MEMORIAE RERUM PATRIARUM CUSTOS ET INTERPRES EGREGIUS." Översättning: En framstående bevarare och tolk av fäderneslandets historiska minnen. I avskärningen står dedikationen: "SOCIO MERITISSIMO / R. ACAD. SCIENT. SUEC. / MCMXIX." (Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1919).

Historien i skolbänken och arkivets ljus
På frånsidan av denna silvermedalj brinner en ensam oljelampa över en trave böcker och en lagerkrans. Ljuset faller över gamla papper, skingrar mörkret och gör det förflutna läsbart. Det är en enkel men genialisk symbol för Clas Theodor Odhners livsgärning. Han var mannen som tände ljuset i de svenska arkiven och som, genom sina läroböcker, lärde generationer av svenskar vad det innebar att ha en historia.

Mellan Ranke och romantiken
Clas Theodor Odhners bana började i Uppsala, där han som femtonåring skrevs in vid universitetet. Han formades av två starka krafter: filosofen Christopher Jacob Boströms idealism och historikern Fredrik Ferdinand Carlsons stränga källkritik. Carlson introducerade honom för den tyske giganten Leopold von Rankes metod – att skriva historia "som det egentligen varit", baserat på arkivstudier snarare än sägner.

Men Odhner var också en man av sin tid, färgad av 1800-talets skandinavism och en religiös-etisk världsbild. Hela hans forskarliv blev en balansgång. Å ena sidan krävde vetenskapen objektivitet och kalla fakta. Å andra sidan brann hans hjärta för Nordens enande och fosterlandets ära. När Preussen anföll Danmark 1864, tog hans skandinavism sig tydliga politiska uttryck. Han ville att historien skulle vara sann, men han ville också att den skulle betyda något.

"Odhnern" – en nationell institution
Efter att ha disputerat på en avhandling om de svenska städerna och utnämnts till professor i Lund 1870, tog Odhner sig an en uppgift som skulle göra hans namn känt i varenda svensk stuga. Han skrev läroböcker. Lärobok i Sveriges, Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser (1869), känd som "Stora Odhner", och dess mindre motsvarighet "Lilla Odhner", blev normgivande.

Under decennier var det genom Odhners glasögon som svenska skolbarn betraktade sina förfäder. Han formulerade principen att historieundervisningen skulle vara "fosterländsk och nationell" men att "historisk objektivitet bör iakttagas". Det var en pedagogisk bragd som formade det svenska nationalmedvetandet långt in på 1900-talet. Att hålla i denna medalj är därför att hålla i en bit av den svenska folkskolans själ.

Riksarkivarien och landsarkiven
Men Odhner nöjde sig inte med att sammanfatta andras forskning; han ville gräva djupare själv. Hans stora verk om Sveriges inre historia under drottning Christinas förmyndare (1865) var en milstolpe som byggde på ett enormt arbete med primärkällor.

År 1887 nådde han karriärens krön när han utsågs till riksarkivarie. Titeln på medaljens åtsida, Archivi Regni Praefectus, skvallrar om denna gärning. Under hans ledning professionaliserades det svenska arkivväsendet. Han insåg att historien inte bara fanns i Stockholm och drev igenom inrättandet av landsarkiven, med start i Vadstena 1899. Han såg till att nationens minne bevarades, sorterades och gjordes tillgängligt. Han var, som medaljens inskription säger, en "Custos" – en väktare.

Gustav III och slutet
Mot slutet av sitt liv återvände han till forskningen med verket Sveriges politiska historia under konung Gustaf III:s regering. Det var ett digert arbete som sysselsatte honom fram till döden 1904. Han valdes in i Svenska Akademien 1885 och i Vetenskapsakademien 1888.

När Erik Lindberg graverade denna medalj 1919, var det en hyllning till en man som hade vigd sitt liv åt att förstå och förklara Sverige. Odhner var ingen torr kammarlärd; han var en folkbildare och en institutionsbyggare. Oljelampan på medaljens baksida brinner fortfarande. Den påminner oss om att utan historiker som Odhner, som orkade sitta i arkivens damm och tyda de gamla handskrifterna, skulle vi famla i mörkret gällande vilka vi är och varifrån vi kommer.