Daniel Georg Lindhagen (1819–1906) av Adolf Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1909 - Stjärnornas observatör och Vetenskapsakademiens ryggrad
Daniel Georg Lindhagen (1819–1906) av Adolf Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1909
Silver, 15.07g, 31mm. Kvalitet 1+. Referenser: KVA 170. Hyckert II, sid 271.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av astronomen och sekreteraren Daniel Georg Lindhagen. Porträttet återger en åldrad man klädd i formell rock med nedvikt krage och kravatt. Hans ansikte är modellerat med djupt skurna drag; han har en kraftfull, skarp näsa och tidstypiska, yviga polisonger. I nederkanten till höger, intill axelns avskärning, återfinns gravören Adolf Lindbergs signatur "A·LINDBERG". Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "DANIEL· GEORGIUS· LINDHAGEN· N· 1819· O· 1906·". Detta utläses Daniel Georgius Lindhagen Natus 1819 Obiit 1906 och översätts till: Daniel Georg Lindhagen, född 1819, död 1906.
Frånsida
En lummig, vackert modellerad lagerkvist sträcker sig dominerande längs medaljens vänstra och nedre del. I det fria fältet till höger står en nioradig, centrerad inskription: "PER / SEPTEM / LUSTRA / SECRETARIO / SOCIO / MERITISSIMO / REG· ACAD· / SCIENT· SVEC· / 1909". Förkortningarna i det latinska originalet utläses Per septem lustra secretario. Socio meritissimo Regia Academia Scientiarum Suecana 1909. Texten översätts till: Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot, som under sju lustrer var Akademiens sekreterare, år 1909. I latinska inskrifter är lustrum en klassisk tidsangivelse som motsvarar en femårsperiod. Formuleringen "sju lustrer" syftar därmed poetiskt och exakt på Lindhagens osannolika 35 år långa tjänstgöring som Akademiens sekreterare.
Stjärnornas observatör och Vetenskapsakademiens ryggrad
Från teologi till teleskop i Pulkova
Georg Lindhagen anlände till Uppsala 1837 med avsikten att studera till präst. Teologin fick dock snart ge vika för hans passionerade fritidsintresse; han övergav religionsstudierna för att fullt ut fördjupa sig i naturvetenskap, specifikt matematik och astronomi. Det var i rollen som amanuens vid Uppsala observatorium som han fann en avgörande mentor i professor Gustaf Svanberg. Efter att Lindhagen disputerat på en matematisk avhandling 1846 begav de sig ut på en omfattande europaresa där de besökte inte mindre än arton observatorier. Resan förde Lindhagen vidare från Paris till St. Petersburg, där Svanberg ordnade en tjänst åt honom vid det prestigefyllda observatoriet i Pulkova. Där utförde Lindhagen avancerade och internationellt uppmärksammade precisionsmätningar av aberrationskonstanten och polstjärnans parallax.
Den stora gradmätningen och återkomsten
I Ryssland anlitades Lindhagen som geodet för den massiva rysk-skandinaviska gradmätningen. Åren 1849 till 1851 ledde han mätningsexpeditioner i de tuffaste nordiska landskapen, från Kristiania upp till Torneå, och utförde sedan det enorma räknearbete som krävdes för att binda samman alla observationer. Trots lysande framtidsutsikter vid Pulkova valde han att återvända till Sverige 1856. Han accepterade initialt en blygsam post som biträde vid Stockholms observatorium. Hans vetenskapliga anseende hann dock snart ifatt honom; han beviljades en statlig pension från riksdagen för sina meriter, erhöll professorstitel 1865 och publicerade uppmärksammade läroböcker samt observationer av solförmörkelser.
Akademiens ständige sekreterare i sju lustrer
Det är dock för sin administrativa och organisatoriska briljans som Lindhagen lämnat sitt största avtryck. År 1866 valdes han till Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, en maktposition från vilken han kom att omforma det moderna svenska samhället. Det var på Lindhagens initiativ och under hans ledning som metersystemet och en gemensam borgerlig tid infördes i Sverige. Han var den starka drivkraften bakom inrättandet av Kristinebergs zoologiska station och meteorologiska centralanstalten i Stockholm. Han hyllades även för sitt diplomatiska och ekonomiska snille på 1860-talet, då han med ett lyckosamt ingripande lyckades rädda den ekonomiskt krisande Bergianska Trädgården kvar i Akademiens ägo.
Ett livsverk hugget i silver
När Lindhagen slutligen lämnade posten som ständig sekreterare år 1901 skedde det ytterst motvilligt, och först sedan Akademien tvingats bevilja honom oavkortad lön i pension. Han hade då styrt institutionen i över ett tredjedels sekel. Adolf Lindbergs minnesmedalj från 1909 är en sublim numismatisk reflektion över detta oöverträffade engagemang. Omskriftens tidsangivelse, de "sju lustrerna", jämte den evigt grönskande lagerkvisten sluter cirkeln kring en man som började med att beräkna stjärnornas banor, men som slutade som själva fixstjärnan i det svenska vetenskapssamhället.
Silver, 15.07g, 31mm. Kvalitet 1+. Referenser: KVA 170. Hyckert II, sid 271.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av astronomen och sekreteraren Daniel Georg Lindhagen. Porträttet återger en åldrad man klädd i formell rock med nedvikt krage och kravatt. Hans ansikte är modellerat med djupt skurna drag; han har en kraftfull, skarp näsa och tidstypiska, yviga polisonger. I nederkanten till höger, intill axelns avskärning, återfinns gravören Adolf Lindbergs signatur "A·LINDBERG". Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "DANIEL· GEORGIUS· LINDHAGEN· N· 1819· O· 1906·". Detta utläses Daniel Georgius Lindhagen Natus 1819 Obiit 1906 och översätts till: Daniel Georg Lindhagen, född 1819, död 1906.
Frånsida
En lummig, vackert modellerad lagerkvist sträcker sig dominerande längs medaljens vänstra och nedre del. I det fria fältet till höger står en nioradig, centrerad inskription: "PER / SEPTEM / LUSTRA / SECRETARIO / SOCIO / MERITISSIMO / REG· ACAD· / SCIENT· SVEC· / 1909". Förkortningarna i det latinska originalet utläses Per septem lustra secretario. Socio meritissimo Regia Academia Scientiarum Suecana 1909. Texten översätts till: Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot, som under sju lustrer var Akademiens sekreterare, år 1909. I latinska inskrifter är lustrum en klassisk tidsangivelse som motsvarar en femårsperiod. Formuleringen "sju lustrer" syftar därmed poetiskt och exakt på Lindhagens osannolika 35 år långa tjänstgöring som Akademiens sekreterare.
Stjärnornas observatör och Vetenskapsakademiens ryggrad
Från teologi till teleskop i Pulkova
Georg Lindhagen anlände till Uppsala 1837 med avsikten att studera till präst. Teologin fick dock snart ge vika för hans passionerade fritidsintresse; han övergav religionsstudierna för att fullt ut fördjupa sig i naturvetenskap, specifikt matematik och astronomi. Det var i rollen som amanuens vid Uppsala observatorium som han fann en avgörande mentor i professor Gustaf Svanberg. Efter att Lindhagen disputerat på en matematisk avhandling 1846 begav de sig ut på en omfattande europaresa där de besökte inte mindre än arton observatorier. Resan förde Lindhagen vidare från Paris till St. Petersburg, där Svanberg ordnade en tjänst åt honom vid det prestigefyllda observatoriet i Pulkova. Där utförde Lindhagen avancerade och internationellt uppmärksammade precisionsmätningar av aberrationskonstanten och polstjärnans parallax.
Den stora gradmätningen och återkomsten
I Ryssland anlitades Lindhagen som geodet för den massiva rysk-skandinaviska gradmätningen. Åren 1849 till 1851 ledde han mätningsexpeditioner i de tuffaste nordiska landskapen, från Kristiania upp till Torneå, och utförde sedan det enorma räknearbete som krävdes för att binda samman alla observationer. Trots lysande framtidsutsikter vid Pulkova valde han att återvända till Sverige 1856. Han accepterade initialt en blygsam post som biträde vid Stockholms observatorium. Hans vetenskapliga anseende hann dock snart ifatt honom; han beviljades en statlig pension från riksdagen för sina meriter, erhöll professorstitel 1865 och publicerade uppmärksammade läroböcker samt observationer av solförmörkelser.
Akademiens ständige sekreterare i sju lustrer
Det är dock för sin administrativa och organisatoriska briljans som Lindhagen lämnat sitt största avtryck. År 1866 valdes han till Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, en maktposition från vilken han kom att omforma det moderna svenska samhället. Det var på Lindhagens initiativ och under hans ledning som metersystemet och en gemensam borgerlig tid infördes i Sverige. Han var den starka drivkraften bakom inrättandet av Kristinebergs zoologiska station och meteorologiska centralanstalten i Stockholm. Han hyllades även för sitt diplomatiska och ekonomiska snille på 1860-talet, då han med ett lyckosamt ingripande lyckades rädda den ekonomiskt krisande Bergianska Trädgården kvar i Akademiens ägo.
Ett livsverk hugget i silver
När Lindhagen slutligen lämnade posten som ständig sekreterare år 1901 skedde det ytterst motvilligt, och först sedan Akademien tvingats bevilja honom oavkortad lön i pension. Han hade då styrt institutionen i över ett tredjedels sekel. Adolf Lindbergs minnesmedalj från 1909 är en sublim numismatisk reflektion över detta oöverträffade engagemang. Omskriftens tidsangivelse, de "sju lustrerna", jämte den evigt grönskande lagerkvisten sluter cirkeln kring en man som började med att beräkna stjärnornas banor, men som slutade som själva fixstjärnan i det svenska vetenskapssamhället.