Daniel Melanderhjelm (1726-1810), Astronom. Av Carl Enhörning för Vetenskapsakademien 1803

Daniel Melanderhjelm (1726-1810), Astronom, matematiker
En härlig silvermedalj med frostaktig relief och djupt spegelglänsande fält. Av Carl Enhörning för Vetenskapsakademien 1803 då Melanderhjelm där nedlade sekreterarebefattningen. Frånsidan med astronomiens beskyddarinna Urania. Silver. 40 mm. 27,08 g. Hyckert II:23:2. Bergström 83. Kvalitet 01. Åtsidan präglad med skadad stamp, vars stampklump bortgraverads skickligt nedtill.

Åtsida
Melanderhjelms vänstervända bröstbild, i enkel väst och rock, med pälsfodrad kappa över högra axeln och nordstjärneorden i ena knapphålet. Under bilden gravörens initialer: "C•E•". I omskriften: "D•MELANDERHJELM EQV•AUR•R•CANC•CONS•PROF•UPS EMER•". Den latinska texten skulle kunna översättas som: ""Daniel Melanderhjelm, Riddare av Nordstjärneorden, Kunglig Kansler, Rådgivare, Professor emeritus vid Uppsala universitet".

Frånsida
Urania stående framvänd. I omskriften: "VETAT MORI•". I avskärningen på fyra rader: "SECRETARIO SUO- DIGNISSABEUNTI ACAD R SC STOCKH 1803" Den här medaljen är alltså tillägnad en sekreterare vid Kungliga Vetenskapsakademien som avslutade sin tjänstgöring år 1803, och omskriften med "VETAT MORI" anspelar på en symbolisk odödlighet eller bevarandet av ett minne. Den latinska texten i avskärningen översätts som: "Till sin högst värdige avgående sekreterare, Kungliga Vetenskapsakademien, Stockholm, 1803."

Mer om Daniel Melanderhjelm
Daniel Melander, adlad Melanderhjelm, född 29 oktober 1726 i Stockholm, död 8 januari 1810 i Stockholm, var en svensk matematiker och astronom, professor och rektor vid Uppsala universitet, kansliråd samt sekreterare vid Vetenskapsakademien. Daniel Melander föddes i en lärd familj. Hans far, Simon Melander, var rektor för skolan i Stockholm och kyrkoherde i Enköping och Gävle, och härstammade från ärkebiskop Olaus Martini. Hans mor, Justina Margaretha Djurberg, kom från en framstående familj. Trots faderns önskan att Daniel skulle bli kyrkoherde som han själv, ändrade Daniel sina planer efter att ha studerat Euklides under Samuel Klingenstierna. Melanderhjelm var gift med sin kusin Margaretha Katarina Frondin, men överlevde både sin hustru och sina barn och slöt själv sin ätt vid sin död 1810. Han ligger begravd i Melanderhjelmska graven i Uppsala domkyrka.

Han påbörjade sina studier vid Uppsala universitet 1740 och blev filosofie magister 1752. Därefter avancerade han snabbt inom akademin och blev docent i matematisk fysik samma år, adjunkt i fysik 1757 och professor i astronomi 1761. År 1778 adlades han med namnet Melanderhjelm. Efter tjänstledighet 1782 kallades han till Stockholm för att hjälpa till med Krigsakademiens organisation och utnämndes 1797 till Vetenskapsakademiens sekreterare, en post han innehade till 1803. År 1801 tilldelades han kansliråds titel. Melanderhjelm var även ledamot av flera akademier, däribland Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala, Vetenskapsakademien, Vitterhetsakademien och Krigsvetenskapsakademien.

Verksamhet som astronom
Som astronom var Melanderhjelm både mångsidig och produktiv. Han gav ut flera betydande verk för akademisk undervisning, bland annat "Conspectus praelectionum academicarum continens fundamenta astronomiae" (1779), som senare utkom på svenska under titeln "Astronomie" (1795). Detta arbete användes som lärobok både i Sverige och internationellt långt in på 1800-talet.

Hans vetenskapliga bidrag handlade främst om himlamekanik, särskilt den allmänna teorin om solsystemet och månens rörelse. Bland hans viktigaste verk finns "De theoria lunae commentarii" (1769), där han använde gravitationsteorin för att beskriva månens rörelser och lösa komplexa problem på nya sätt. Melanderhjelm bidrog också till den gradmätning i Lappland som genomfördes 1802.

Verksamhet som matematiker
Melanderhjelm gjorde även insatser inom den rena matematiken. Han publicerade en ny upplaga av Newtons arbete om kurvors kvadratur, med egna tillägg och anmärkningar. Han behandlade även ämnen som integralkalkyl och teorin om differentialekvationer. Även om hans matematiska arbeten ofta var av specifik natur, bidrog de till den akademiska undervisningen.

Melanderhjelm hade inte bara vetenskaplig, utan även litterär bildning. Hans intellektuella mångsidighet återspeglades i hans skrifter, till exempel i avhandlingen "Om nyttan af ett eget de lärdes språk".