David von Schulzenheim (1732-1823) av Mauritz Frumerie 1814 - Banbrytande läkare som införde smittkoppsympning i Sverige

David von Schulzenheim (1732-1823) av Mauritz Frumerie 1814
Silver, 25.81g, 39mm, mörk patina, Hyckert II:61, kvalitet 1+/01. Slagen av Vetenskapsakademien 1814, då Schulzenheim var senior bland Akademiens ledamöter. Den sammansatta figuren (figura panthea) jämte övriga symboler på frånsidan betecknar den medicinska klokheten grundad på skarpsinnighet och vaksamhet. Ugglan, som griper med sin fot på ormen, hänsyftar även på Schulzenheims vapen.

Åtsida
Schulzenheims högervända bild, nedanför vid kanten, gravörens namn: "M.FRUMERIE.". I omskriften: "DAV A SCHULZENHEIM PRAES R COLL.SAN. COM ORD VAS".

Frånsida
Minerva Hygiea eller salutifera i harnesk och hjälm, stående, håller med den uppsträckta högra handen en mot marken stödd hasta pura eller uddlös lans och lägger vänstra handen på ett runt altare, omkring vilket en orm slingrar sig upp. Mellan altaret och gudinnans fötter sitter ugglan på ormens stjärt. I omskriften: "ACUMINE ET VIGILANTIA" (Med skarpsinne och vaksamhet). I avskärningen: "CLARO PER LIV ANN SOC. ACAD. R.SC SV. 1814" (Till den lysande [mannen] genom liv och års arbete, från Kungliga Vetenskapsakademien, 1814".

Mer om David von Schulzenheim
Schulz blev student vid Uppsala universitet 1747 och doktor i medicin 1754. Kort därefter reste han till England med statligt stöd för att studera smittkoppsympning, en metod som var okänd i Sverige. Efter sin hemkomst publicerade han 1756 en detaljerad rapport om smittkoppsympning (översatt till tyska och engelska). Samma år blev han ledamot i Collegium medicum och 1759 läkare vid Frimurarebarnhuset. År 1761 utnämndes han till professor och direktör i obstetrik samt 1765 till förste medicus och intendent vid det nyinrättade Koppympningshuset. Redan 1760 blev han ledamot av Vetenskapsakademien.

År 1770 adlades han för att ha ympat smittkoppor på de kungliga barnen, och ständerna bekostade hans introduktion på Riddarhuset under namnet von Schulzenheim. Han spelade en avgörande roll för införandet av smittkoppsympning i Sverige. År 1775 blev han förste läkare vid det nyinrättade Allmänna barnbördshuset i Stockholm, som hade grundats tack vare hans engagemang utan belastning på statsverket.

År 1778 avgick han plötsligt från alla sina befattningar, missnöjd med regeringens alltmer framträdande absolutism, mot vilken "hans frisinniga och medborgerligt fosterländska anda reste sig". Schulzenheim bosatte sig på sitt lantgods och engagerade sig i jordbruk och fårskötsel. Han skrev också omfattande, bland annat Afhandling om får (1794), som översattes till engelska, samt klassiska verk inom svensk ekonomisk historia som Bref om rikets penningeverk och allmänna hushållning (1794–1796) och Bref om Sveriges bank och riksgäldskontor (1796).

Von Schulzenheim deltog aktivt i ridderskapets och adelns förhandlingar från 1789, där han modigt motsatte sig förenings- och säkerhetsakten. Vid riksdagen 1800 tillhörde han vänstern och avsade sig sin plats i hemliga utskottet på grund av en konflikt mellan lantmarskalken och oppositionen. Han var vid olika tillfällen ledamot av bankoutskottet, hemliga utskottet och statsutskottet och valdes flera gånger till revisor i banken, riksdiskonten och Riksgäldskontoret. År 1812 invaldes han i Lantbruksakademien och var ledamot av många vetenskapliga och patriotiska samfund, både inhemska och utländska.

Med regeringsförändringen 1809 återvände von Schulzenheim till statens tjänst som preses i Collegium medicum och kungens förste arkiater. När Collegium medicum omorganiserades 1813 och blev Sundhetskollegium, blev han dess president. År 1822, vid 90 års ålder, tog han avsked från sina befattningar. Förutom de redan nämnda skrifterna utgav han Anmärkningar vid svenska språkets skrifsätt (1807), tragedin Thorkil Knutsson (1812), medicinska uppsatser, grift- och åminnelsetal med mera.