Karl XI, Stockholm, 8 Mark 1693 - Ett härligt lystrigt och välpräglat exemplar

Karl XI, Stockholm, 8 Mark 1693

Silver, 30.63 g, 42 mm. Ett härligt lystrigt och välpräglat exemplar. Kvalitet 1+/01++. Myntet är av den åtsidesvariant som saknar inre kantring. Graverad av Arvid Karlsteen. Referens: SMB 25a (Sveriges myntbok av Delzanno 2022). Randskrift: "MANIBVS NE LAEDAR AVARIS", vilket i översättning betyder: "Må jag icke skadas av giriga händer".

För dig som önskar införliva detta utomordentliga exemplar i din samling, men föredrar att fördela investeringen över tid, erbjuder jag möjlighet till räntefri delbetalning. Vänligen kontakta mig för att i förtroende lägga upp en individuell plan.

Åtsida
Konungens högervända bröstbild i fyllig lockig peruk och en mjukt draperad mantel över harnesket. I omskriften längs kanten löper texten: "CAROLVS·XI· D·G·REX·SVE·" (Karl XI, med Guds nåde Sveriges konung). I slutet av omskriften återfinns gravören Arvid Karlsteens karaktäristiska symbol i form av en liten blomma.

Frånsida
I centrum vilar det krönta lilla riksvapnet med sina tre kronor. På ömse sidor om skölden anges valören "8" och "M" (8 Mark). Därunder syns initialerna "A" och "S", vilka står för myntmästare Anders Strömner (verksam 1684–1699). Längs kanten löper konungens latinska valspråk: "DOMINVS·PROTECTOR·MEVS·1693·" (Herren är min beskyddare 1693).

Om randskrifter:
Det första randskyddet överhuvudtaget på ett svenskt mynt infördes på 8 mark 1670, dock endast på en del av upplagan som utgörs av typ VIIb, se föregående avsnitt. Randskriften på 1670-års mynt lyder "CIRCVMEVNDO SERAT ET ORNAT"  som i översättning från latinet blir "Den bevarar och pryder genom att gå runt omkring". Omskrifterna var alltid fyndiga till sin karaktär vilket framgår av nästa randskrift som endast förekom på 1672-års 8 marksmynt: "QUOD FELIX FAUSTUMQUE SIT" som översatt till svenska blir "Må det vara lyckligt och lyckosamt". Randskriftens text syftar på myntet. Den sista förekommande randskriften är riktigt fyndig och infördes på den sista typen som präglades mellan 1692-1696. Randskriften lyder: "MANIBVS NE LAEDAR AVARIS" som i översättning blir: "Må jag icke skadas av giriga händer".

Enväldets arkitekt och det nya Sverige
När denna massiva 8-mark präglades i Stockholm 1693 befann sig den svenska stormakten på höjden av en total inre omvandling, dirigerad av en djupt pliktkänsande och outtröttlig monark. Karl XI hade ärvt riket som fyraåring, och efter att ha tagit makten som sjuttonåring tvingades han leda landet genom det blodiga och desperata skånska kriget på 1670-talet. Minnet av adelns och förmyndarregeringens misskötsel av statens finanser hade gjort honom ofördragsam mot maktmissbruk. Genom 1680 års riksdag hade han brutit rådets makt, infört det karolinska enväldet och drivit igenom en skoningslös reduktion av adelns gods.

Mannen bakom "Gråkappan"
Bakom enväldets strama fasad fanns dock en sårbar människa. Karl XI led hela livet av grav dyslexi (ordblindhet), vilket gjorde det smärtsamt svårt för honom att läsa och skriva. Han kastade ofta om bokstäver och undvek att läsa dokument offentligt av rädsla för att göra bort sig. Hans lärdom låg inte i böcker, utan i praktisk handling och muntliga föredragningar. Istället för att styra från ett skrivbord blev han känd som den resande monarken – i folkmun kallad "Gråkappan". Han red outtröttligt land och rike runt för att personligen inspektera varje soldat, varje torp och varje ämbetsman. Statsnyttan var hans enda ledstjärna, och han var beryktad för sin totala omutlighet.

Tragedin 1693
Men 1693 var också ett nattsvart år i kungens personliga liv. Karl XI var djupt fästad vid sin intelligenta och empatiska maka, drottning Ulrika Eleonora av Danmark. Under hennes tilltagande sjukdom hade den annars så kärve kungen visat en tafatt men gränslös ömhet. I juli 1693 avled hon, och kungen sörjde henne djupt och uppriktigt. All sin kvarvarande kärlek – om än uttryckt i hårdhänta former – lade han därefter på att förbereda sin son, den blivande Karl XII, för att ta över den väloljade statsmaskin han själv skapat.

Bara fyra år senare skulle Karl XI själv duka under för magcancer vid 41 års ålder. Denna 8-mark från 1693 står därmed som ett monument över det karolinska enväldets sista stabila år; ett tungt och oförstörbart stycke svenskt silver, skapat av en sörjande konung som med järnhand återuppbyggt sitt rike.