Drottning Kristinas älskade favorit - Kardinal Decio Azzolino - Mycket sällsynt av Guglielmada och Borner

Decio Azzolino - drottning Kristinas förtrogna och mest intima vän i Rom
De sista tjugo åren tillbringade Kristina i Rom där hon nästan dagligen träffade och umgicks med sin närmaste och käraste vän Decio Azzolino. Att de hyste varma och intima känslor för varandra är klart dokumenterat genom de tusentals brev som finns bevarade på Riksarkivet. Någon fysisk kärlek lär det dock knappast ha handlat om, men vi får i alla fall en inblick i Kristinas känslor för Azzolino i ett brev hon skrev till honom i slutet av 1660-talet, så här skrev hon: 

"Mitt mål är med Guds hjälp att aldrig förtörna Er, ej heller någonsin att ge anledning därtill. Detta beslut skall dock inte hindra mig från att älska Er in i döden. Eftersom gudsfruktan nekar Er att vara min älskare, befriar jag Er från att vara min tjänare ty jag vill leva och dö som Er slav".

1668 när Kristina befann sig I Hamburg efter den synnerligen snöpliga resan till Sverige året innan i ett försöka att förhandla sitt underhåll. I Hamburg ägnade sig hon åt att försöka framlägga sin kanditatur till den Polska kronan och kardinal Decio Azzolino gav hennes kanditatur entusiastiskt stöd och skrev till Polen och beskrev Kristinas krigiska natur, "hennes krigiska sinne var så stort att bara ett tillfälle erbjöds sig skulle hon blända hela världen".

Deras kärlek växte över tiden och hon var hans oumbärliga stöd i den komplicerade kyrkopolitiken i Rom och han var hennes i olika storpolitiska projekt såväl som i mer vardagliga göromål. De jobbade ofta sida vid sida och var så intimt sammanflätade att de uppfattades av alla i Rom som en enhet. Den starka arbetsgemenskapen de funnit i politiken levde kvar om än den mer intima relationen luckrades upp något med tiden. När Azzolino inte kom på besök under en period och urskuldande sig med att han hade dålig hälsa, rasade Kristina i brev till honom med illa dåld svartsjuka med frågor om hans påstådda besvär. Azzolino genomgick någon slags andlig kris i början av 1680-talet där han kände skuld inför både gud och inför Kristina. I ett brev till Kristina skrev Azzolino följande: "Han ensam vill ansvara för att han och drottningen har levat mer för varandra än för gud" så bad han om förlåtelse för "alla de sätt vi genom min synd brustit i gudsfruktan" och böföll också Kristina själv om eftergift för "allt det som jag är skyldig henne och det är mycket".

Det är intressant att konstatera att Azzolino och Kristinas liv var såsammanflätade vilket också avspeglas i deras medaljproduktion. Här har man avsiktligt eller oavsiktligt delat på samma frånsidestamp. Båda avbildade medaljerna har frånsidan stampidentisk (HK 121). Frånsidan avbildar en örn som står med utspända vingar och under den strålande solen. Under örnen texten: "EXPERTVS FIDELEM", som översatt betyder: "Han är beprövad såsom trogen". Devisen lämnar flera tolkningar öppna...

Om medaljen och dess sällsynthet - MYCKET SÄLLSYNT - RR - Ex. Thomas Lautz (3377)
En historiskt synnerligen intressant medalj. I den internationella databasen Coin Archives Pro (där de flesta större auktionsföretagens resultat finns arkiverade) har under de senaste ca 20 åren endast en försäljning noterats av ett monterat exemplar.  Det här utbjudna exemplaret i brons ingick i Thomas Lautz samling som såldes av Ulf Nordlind 1995. Medaljen torde sålunda vara extremt sällsynt. Åtsida graverad Giovanni Battista Guglielmada, frånsida graverad av Peter Paul Borner. Kvalitet 1+/01, RR, brons, 106.5g, 62mm. Hildebrand 121var.

Åtsida
Kardinal Decio Azzolinos högervända bröstbild samt omskriften: "DECIVS*S*R*E*DIAC*CARD*AZZOLINVS"

Frånsida
En örn stående på marken med utspända vingar under strålande solen. I omskriften: "IMPERIVM A SOLE", som översatt betyder: "Makten från solen". Under örnen gravörens initialer "PB"