Drottning Kristinas betraktelser – en medalj av Giovanni Battista Guglielmada - Ett vackert tekniskt ocirkulerat exemplar med full lyster

Drottning Kristinas betraktelser – en medalj av Giovanni Battista Guglielmada
Ett vackert tennexemplar, tekniskt ocirkulerat exemplar med full lyster, kvalitret god 01, 79g, 62mm, SKM 144c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 94c. Den storslagna medaljen, graverad av Giovanni Battista Guglielmada under senare hälften av 1600-talet, är ett konstnärligt uttryck för drottning Kristinas självbild och ideologiska reflektioner under hennes senare år i Rom. Den utgavs under hennes tid i exil, då hon som katolsk furstinna levde ett liv i praktfull reträtt från den svenska tronen.

På åtsidan visas ett stiliserat högerporträtt av Kristina i romersk dräkt, med lockigt hår uppsatt i knut och blicken framåt. Omskriften lyder: REGINA CHRISTINA, vilket understryker hennes påstående om fortsatt drottningvärdighet även efter abdikationen.

Frånsidan är mer allegorisk och fylld av dramatik: en kraftfull kvinnlig gestalt, som ofta tolkas som Kristina själv i form av en romersk dygdsikon, tyglar tre lejon med en symbolisk knippe liljor. Omskriften lyder: NEC SINIT ESSE FEROS – "Hon tillåter dem inte att vara vilda", ett uttryck för makt, civilisation och behärskning. Nedanför syns initialerna S.D.G. – Soli Deo Gloria – "Äran åt Gud allena", en from fras med stark konnotation till hennes katolska tro. Medaljen är ett monument över Kristinas självuppfattning: upphöjd, civiliserande, andlig och politiskt medveten.

Betraktelse över drottning Kristina – Sveriges abdikerade furstinna och Roms katolska ikon
Drottning Kristina (1626–1689) föddes in i stormaktens centrum som Gustav II Adolfs enda barn. Redan från tidig ålder formades hon till regent – men aldrig till hustru eller moder. Hennes starka intellekt, fritänkande och passion för konst, vetenskap och teologi skiljde henne från samtidens kvinnliga ideal. Hon besteg tronen 1644, när hon blev 18 år och myndig, men kom snart att tröttna på hovlivets formaliteter och rikets bördor.

Redan under 1650-talet började Kristina planera sin abdikation. Hon kände sig främmande för den lutherska ortodoxin och sökte andlig och intellektuell frihet. Den 6 juni 1654 överlät hon kronan till sin kusin Karl X Gustav i ett ceremoniellt laddat ögonblick. Kort därefter konverterade hon i hemlighet till katolicismen, ett beslut som skakade Europa. Året därpå anlände hon till Rom, där hon med påvlig välsignelse togs emot som en furstlig trofé i den katolska kampanjen mot protestantismen.

I Rom blev Kristina en av barockens mest omskrivna personligheter. Hon omgav sig med filosofer, konstnärer och kyrkliga dignitärer – däribland kardinal Decio Azzolino, med vilken hon under lång tid hade ett innerligt och komplext förhållande. Deras relation väckte spekulationer, men vilar i historieskrivningen som en osedvanlig allians mellan makt, tro och intimitet.

Kristina fick aldrig något formellt inflytande i kyrkan, men hennes intellektuella auktoritet och status som omvänd drottning gav henne ett slags symboliskt herravälde över Europas katolska scen. Hon grundade akademier, samlade konst, skrev själv och diskuterade teologi på latin. Hennes hem blev ett centrum för den intellektuella eliten i barockens Rom.

När Kristina dog 1689 sörjdes hon som en andlig furstinna. Hon blev en av mycket få kvinnor – och den enda protestantiska före detta regenten – som begravdes i Peterskyrkan, nära påvarnas gravar. Hennes liktåg genom Rom var storslaget, och porten vid Piazza del Popolo – där hon en gång ridit in i Rom – märktes med inskriptionen Christina Alexandra, Regina Suecorum, till hennes ära.

Drottning Kristina förblev genom hela sitt liv en gränsöverskridare – mellan religioner, könsroller, nationer och epoker. Guglielmadas medalj är en värdig, konstnärlig påminnelse om hennes livsprojekt: att inte underkasta sig normerna utan forma sitt eget öde, styrt av bildning, vilja och gudstro.