Drottning Kristinas Kröningsmedalj 1650 – Ett Maktpolitiskt Mästerverk av Erich Parise

Drottning Kristinas Kröningsmedalj 1650 – Ett Maktpolitiskt Mästerverk

Denna silvermedalj, präglad för att föreviga drottning Kristinas kröning den 20 oktober 1650, är ett förstklassigt konstverk av gravören Erich Parise. Medaljen är mer än ett minnesföremål; den är en nyckel till att förstå den paradox av makt, mystik och politisk teater som utspelade sig i stormaktstidens Stockholm. Präglad i härligt hög relief och med skärpa i alla detaljer och med underbart guldglänsande patina, en del mindre märken men överlag ett attraktivt och tilltalande exemplar. Kvalitet: god 1++. Silver, 21.53 g, 31 mm. SKM 51b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 40

Åtsida

Drottningens vänstervända, kraftfulla porträtt. Under bilden gravörens initialer "EP". Omskrift: "CHRISTINA REGINA" (Drottning Kristina).

Frånsida
Guds hand sträcks ut från ett moln och håller kröningskronan, en symbol för att hennes makt var av gudomligt ursprung. Under motivet återfinns det latinska valspråket "AVITAM ET AVCTAM" (Fäderneärvd och utökad).

Historisk kontext: Teater, Makt och Frihet

I oktober 1650 iscensatte Stockholm en av de mest spektakulära ceremonierna i Sveriges historia. Kröningen var en maktdemonstration riktad till Europa, där den unga stormakten visade upp sin rikedom och kulturella ambition. Festligheterna inleddes med ett intåg så storslaget att processionens slut fortfarande befann sig i Solna när täten nådde stadens portar. Kanonsalvor från fyrtio örlogsfartyg på Strömmen, kameler och en fransk kröningsvagn signalerade att Sverige var en nation att räkna med.

Men bakom den påkostade fasaden dolde sig ett politiskt och personligt drama. För den 24-åriga drottningen var kröningen inte en början, utan en noggrant planerad del av ett slutspel. Den intellektuella och ifrågasättande Kristina, som samlat Europas lärda vid sitt hov, hade redan beslutat sig för att överge både den lutherska tron och den tron hon nu svor att försvara. Hon vägrade gifta sig och säkra en protestantisk tronföljd. Hennes mål var ett annat: Rom.

Medaljens frånsida, med mottot "Fäderneärvd och utökad", får därmed en dubbel betydelse. Officiellt syftade det på riket hon ärvt av sin far Gustav II Adolf och utökat genom Westfaliska freden. Men för Kristina handlade det också om att utöka sin personliga makt för att kunna köpa sig frihet.

Hon manövrerade skickligt i en orolig riksdag, använde de lägre ståndens missnöje med adeln för att få sin kusin Karl Gustav erkänd som tronföljare, och utmanövrerade statsmannen Axel Oxenstierna. Kröningen blev kulmen på hennes politiska mästerverk: en ceremoni som gav henne den oinskränkta makt och de medel som krävdes för att fyra år senare kunna abdikera och lämna scenen som en fri själ.

Denna medalj är därför ett unikt tidsdokument. Den representerar den yttre prakten och den gudomliga legitimiteten, samtidigt som den berättar historien om en drottnings komplexa väg mot personlig frigörelse. Ett välbevarat exemplar som fångar ett avgörande ögonblick i både Sveriges och drottning Kristinas dramatiska historia.