Edvard Nonnen (1804-1862) av Adolf Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1898 - Såningsmannen vid Vänern

Edvard Nonnen (1804-1862) av Adolf Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1898 - Såningsmannen vid Vänern
Silver, 14.84g, 31mm av Adolf Lindberg, kvalitet 1+, märken

På åtsidan ses Edvard Nonnen i profil, vänd åt höger. Porträttet visar en äldre man med kraftigt skägg och mustasch samt vågigt hår, vilket ger honom ett utseende av en erfaren och handlingskraftig man. Omskriften lyder: "EDUARDUS NONNEN AGRONOMUS", vilket betyder "Edvard Nonnen, agronom". I avskärningen nederst står levnadsåren: "N. 1804 O. 1862" (Född 1804, Död 1862). Signaturen "A. LINDBERG" är placerad vid halsens avskärning.

Frånsidan pryds av en klassisk scen som illustrerar Nonnens livsgärning: en såningsman som med bestämda steg vandrar över en åker och sår utsäde ur sitt förkläde. Ovanför och runt motivet löper den latinska texten: "PATRIAM TERRAM COLENDI VIAM ET ARTEM MONSTRAVIT", som i översättning lyder: "Han visade metoden och konsten att odla fädernejorden". I avskärningen står dedikationen: "SOCIO MERIT. REG. ACAD. SCIENT. SUEC. MDCCCXCVIII", vilket uttyds: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin förtjänte ledamot år 1898".

Såningsmannen vid Vänern
Det finns en stilla rytm i motivet på denna silvermedalj från 1898. En man går över en åker, armen är sträckt bakåt, redo att kasta ut kornen i en vid båge. Det är såningsmannen, en uråldrig symbol för hopp och framtidstro. Men här, på minnesmedaljen över Edvard Nonnen, är det inte bara en generell bild av jordbruk. Det är porträttet av en revolution. För när Edvard Nonnen kom till Sverige 1819 var det svenska jordbruket fortfarande fast i gamla hjulspår. När han dog 1862 hade han lärt en hel nation "metoden och konsten att odla fädernejorden", precis som den latinska inskriptionen förkunnar.

Från London till Degeberg
Vänder vi på medaljen möter vi en man med ett ansikte fårat av väder och vind, inramat av ett kraftigt skägg. Edvard Nonnen föddes i Hamburg men växte upp i London, son till en förmögen handelsman. Det var ingen självklarhet att denne kosmopolit skulle hamna i den svenska myllan. Men Nonnen var en man av sin tid, gripen av vetenskapens löften. Han studerade botanik, zoologi, mineralogi och kemi. Han satt i bänkarna på The Royal Institution och lyssnade till Michael Faradays föreläsningar. Han bar med sig en övertygelse: jordbruk ska inte bedrivas på känn, det ska bedrivas som en vetenskap.

När familjen flyttade till Sverige tog han med sig denna insikt. Efter att ha praktiserat på det skånska godset Engeltofta och studerat vid lantbruksakademien i Möglin nära Potsdam, köpte han 1833 egendomen Degeberg vid Vänern. Det var här, på Västgötaslätten, som han skulle bygga sitt mönsterjordbruk.

En skola i leran
Medaljens såningsman kastar sina frön i jorden, men Nonnens viktigaste utsäde var kunskap. På Degeberg startade han Sveriges första lantbruksinstitut 1834. Det var en djärv satsning. Här skulle blivande inspektorer och förvaltare inte bara lära sig att hålla i en plog, utan att förstå kemin i jorden, nyttan av växelbruk och principerna för avel. Han anlade en stor park med 3 000 träd och buskar – ett arboretum som var både skola och skönhet.

Nonnen var en pionjär för det rationella jordbruket. Han introducerade dränering med dikning, cirkulationsbruk och plöjning med hästar istället för oxar. Han importerade moderna redskap från Skottland och visade att vetenskap lönar sig. Det var ingen lätt kamp; han fick slita hårt för att få ekonomin att gå ihop och för att övertyga skeptiska bönder om nymodigheterna. Men resultaten talade sitt tydliga språk. Degeberg blev ett mecka för svenskt lantbruk, en plats där teorin mötte praktiken i leran.

Arvet som lever
När Vetenskapsakademien, där Nonnen valdes in 1856, lät Adolf Lindberg prägla denna medalj 1898, hade lantbruksinstitutet på Degeberg redan upphört. Efter Nonnens död flyttades den högre utbildningen till Ultuna och Alnarp. Men arvet levde vidare. De tusentals elever som passerat genom Degebergs grindar spred hans metoder över hela landet. De dikade ut sankmarker, växlade grödor och förbättrade boskapen.

Edvard Nonnen var agronomen som såg jorden inte bara som en resurs att bruka, utan som ett laboratorium att förstå. Medaljens bild av såningsmannen är därför dubbelt träffande. Han sådde inte bara råg och vete; han sådde fröet till det moderna svenska jordbruket. Och precis som skörden mognar långt efter sådden, mognade frukterna av hans arbete långt efter att han själv lagts till vila i den jord han älskat och förädlat.