Elof Tegnér (1844–1900) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1912 - I farfaderns skugga och ljus
Elof Tegnér (1844–1900) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1912
Silver, 14.97g, 31mm. Kvalitet 1+. Utan randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 108, KVA 173. Medaljen är präglad i en upplaga om 180 exemplar, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling. Dessutom 35 efterbeställda exemplar samt några exemplar i brons.
Åtsida
Högervänd bröstbild av biblioteksmannen och historikern Elof Tegnér. Han är avbildad med en tidstypisk, formell rock, hög panna, mustasch och ett välansat pipskägg. Till vänster i fältet, strax bakom nacken, står gravören Erik Lindbergs namn i två rader. Längs medaljens sidor och övre kant löper omskriften: "ELOF· TEGNÉR· N· MDCCCXLIV· OB· MCM". Det latinska originalets förkortningar utläses Elof Tegnér Natus 1844 Obiit 1900. På svenska översätts detta till: Elof Tegnér, född 1844, död 1900.
Frånsida
Ett poetiskt och djupt symboliskt motiv där förgrunden domineras av en blommande smultronplanta, ur vilken ett detaljerat bi i full färd suger nektar. I bakgrunden syns ryggarna på böcker uppradade på en hylla. Längs ytterkanten löper den latinska omskriften: "UT APES E FLORIBUS SIC EX LIBRIS MELLA DECERPSIT". I den rektangulära avskärningen nedtill står dedikationen: "SOCIO· MERITISSIMO / R· ACAD· SCIENT· SUEC / MCMXII".
Den samlade latinska texten översätts till: Som bin samlar honung ur blommorna, samlade han honung ur böckerna. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1912. Liknelsen med det honungssamlande biet är ett klassiskt motiv inom den antika litteraturen (exempelvis hos Lucretius och Seneca) och utgör en perfekt allegori för en hängiven arkivforskare.
I farfaderns skugga och ljus
Elof Tegnér föddes in i en av Sveriges vid tiden mest berömda kultursläkter; hans farfar var den ofantligt hyllade skalden och biskopen Esaias Tegnér. Denna litterära och historiska arvslott kom att prägla Elofs hela liv. Han inledde sina studier vid Lunds universitet redan innan han fyllt sexton år, och disputerade fem år senare på en avhandling om Sveriges förbund med Ryssland under Karl IX:s regering. Han trädde snart fram som en av landets främsta urkundsutgivare och historiska författare. Under 1870-talet publicerade han sin farfars efterlämnade skrifter och tidigare opublicerade brev, vilket gav den svenska allmänheten en helt ny, djupare och mer nyanserad bild av den store nationalskalden.
Bibliotekens moderna förnyare
Vid sidan av sitt eget författarskap var det som biblioteksman Elof Tegnér gjorde sina mest bestående insatser för den svenska vetenskapen. Efter en sejour vid Kungliga Biblioteket i Stockholm och ordnandet av Linköpings stiftsbibliotek, återvände han 1883 till Lund som chef för universitetsbiblioteket (överbibliotekarie). Under hans dynamiska ledning genomgick biblioteket en radikal modernisering. Lokalerna byggdes ut, nya effektiva katalogsystem upprättades och – kanske viktigast av allt för det svenska biblioteksväsendet – han tog initiativet till den första gemensamma accessionskatalogen för landets offentliga forskningsbibliotek, vilken började utges 1887.
Ett flitigt bi bland arkiven
Elof Tegnérs forskning rörde sig med förkärlek kring den gustavianska tiden och 1600-talets stormaktsepok. Hans idoga arbete i arkiven utmynnade i monumentala verk, däribland den massiva biografin över Gustaf Mauritz Armfelt (utgiven i tre band 1883–1887) som räknas som hans främsta vetenskapliga prestation. Han ägnade också enorm tid åt att katalogisera och tillgängliggöra det enorma De la Gardieska arkivet.
När Vetenskapsakademien 1912 lät prägla denna minnesmedalj över honom, tolv år efter hans död, valde man en sällsynt träffande symbolik. Det lilla biet på medaljens frånsida fångar essensen av Elof Tegnérs livsgärning: en biblioteksman och historiker som med outtröttlig flit sög näring ur de dammiga historiska källorna, och förädlade dem till lättillgänglig och värdefull kunskap för eftervärlden.
Silver, 14.97g, 31mm. Kvalitet 1+. Utan randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 108, KVA 173. Medaljen är präglad i en upplaga om 180 exemplar, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling. Dessutom 35 efterbeställda exemplar samt några exemplar i brons.
Åtsida
Högervänd bröstbild av biblioteksmannen och historikern Elof Tegnér. Han är avbildad med en tidstypisk, formell rock, hög panna, mustasch och ett välansat pipskägg. Till vänster i fältet, strax bakom nacken, står gravören Erik Lindbergs namn i två rader. Längs medaljens sidor och övre kant löper omskriften: "ELOF· TEGNÉR· N· MDCCCXLIV· OB· MCM". Det latinska originalets förkortningar utläses Elof Tegnér Natus 1844 Obiit 1900. På svenska översätts detta till: Elof Tegnér, född 1844, död 1900.
Frånsida
Ett poetiskt och djupt symboliskt motiv där förgrunden domineras av en blommande smultronplanta, ur vilken ett detaljerat bi i full färd suger nektar. I bakgrunden syns ryggarna på böcker uppradade på en hylla. Längs ytterkanten löper den latinska omskriften: "UT APES E FLORIBUS SIC EX LIBRIS MELLA DECERPSIT". I den rektangulära avskärningen nedtill står dedikationen: "SOCIO· MERITISSIMO / R· ACAD· SCIENT· SUEC / MCMXII".
Den samlade latinska texten översätts till: Som bin samlar honung ur blommorna, samlade han honung ur böckerna. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1912. Liknelsen med det honungssamlande biet är ett klassiskt motiv inom den antika litteraturen (exempelvis hos Lucretius och Seneca) och utgör en perfekt allegori för en hängiven arkivforskare.
I farfaderns skugga och ljus
Elof Tegnér föddes in i en av Sveriges vid tiden mest berömda kultursläkter; hans farfar var den ofantligt hyllade skalden och biskopen Esaias Tegnér. Denna litterära och historiska arvslott kom att prägla Elofs hela liv. Han inledde sina studier vid Lunds universitet redan innan han fyllt sexton år, och disputerade fem år senare på en avhandling om Sveriges förbund med Ryssland under Karl IX:s regering. Han trädde snart fram som en av landets främsta urkundsutgivare och historiska författare. Under 1870-talet publicerade han sin farfars efterlämnade skrifter och tidigare opublicerade brev, vilket gav den svenska allmänheten en helt ny, djupare och mer nyanserad bild av den store nationalskalden.
Bibliotekens moderna förnyare
Vid sidan av sitt eget författarskap var det som biblioteksman Elof Tegnér gjorde sina mest bestående insatser för den svenska vetenskapen. Efter en sejour vid Kungliga Biblioteket i Stockholm och ordnandet av Linköpings stiftsbibliotek, återvände han 1883 till Lund som chef för universitetsbiblioteket (överbibliotekarie). Under hans dynamiska ledning genomgick biblioteket en radikal modernisering. Lokalerna byggdes ut, nya effektiva katalogsystem upprättades och – kanske viktigast av allt för det svenska biblioteksväsendet – han tog initiativet till den första gemensamma accessionskatalogen för landets offentliga forskningsbibliotek, vilken började utges 1887.
Ett flitigt bi bland arkiven
Elof Tegnérs forskning rörde sig med förkärlek kring den gustavianska tiden och 1600-talets stormaktsepok. Hans idoga arbete i arkiven utmynnade i monumentala verk, däribland den massiva biografin över Gustaf Mauritz Armfelt (utgiven i tre band 1883–1887) som räknas som hans främsta vetenskapliga prestation. Han ägnade också enorm tid åt att katalogisera och tillgängliggöra det enorma De la Gardieska arkivet.
När Vetenskapsakademien 1912 lät prägla denna minnesmedalj över honom, tolv år efter hans död, valde man en sällsynt träffande symbolik. Det lilla biet på medaljens frånsida fångar essensen av Elof Tegnérs livsgärning: en biblioteksman och historiker som med outtröttlig flit sög näring ur de dammiga historiska källorna, och förädlade dem till lättillgänglig och värdefull kunskap för eftervärlden.