En Kröning i Skuggan av en Stormakt: Adolf Fredriks 2 Mark 1751 - Ett ocirkulerat praktexemplar
En Kröning i Skuggan av en Stormakt: Adolf Fredriks 2 Mark 1751 - Ett ocirkulerat praktexemplar
Detta utsökta kastmynt i silver, utgivet till Adolf Fredriks kröning, är ett tillfälle för finsmakaren av historiskt betydelsefulla mynt. I en ocirkulerad kvalitet med fullt bevarad präglingsglans är det ett förstklassigt minne från en av de mest praktfulla, och politiskt laddade, ceremonierna i svenskt 1700-tal.
Den 26 november 1751 var Stockholm en stad i festyra. Processioner, musik komponerad för tillfället och jublande folkmassor fyllde gatorna när Adolf Fredrik och hans gemål Lovisa Ulrika färdades mot Storkyrkan för att motta Sveriges krona. Från vagnarna kastades mynt som detta ut till allmänheten – en kunglig gåva, ett tecken på generositet och en ny eras början. Hela evenemanget var en uppvisning i nationell enighet och kunglig prakt, noggrant iscensatt för att imponera på både det svenska folket och utländska sändebud.
Men bakom den bländande fasaden och de glänsande silvermynten dolde sig en mer komplicerad sanning; sanningen om varför Adolf Fredrik överhuvudtaget bar Sveriges krona. Hans trontillträde var ingen självklarhet, utan resultatet av en geopolitisk uppgörelse efter det förödande kriget mot Ryssland 1741-1743. Kejsarinnan Elisabet i Sankt Petersburg hade i praktiken dikterat villkoren för freden, och ett av de centrala kraven var att hennes släkting, Adolf Fredrik, skulle väljas till svensk tronföljare.
Kröningen 1751 kan därmed ses som en storslagen politisk teater. Det var en medveten ansträngning från det svenska riksrådet och den ambitiösa drottningen Lovisa Ulrika att projicera en bild av styrka, enighet och oberoende. Varje kanonsalut, varje broderad detalj på kröningsdräkten och varje utkastat mynt var en del i att försöka skyla över det faktum att den nye kungen var en kompromiss, godkänd av stormakten i öst.
Detta 2-marksmynt är därför mer än bara ett vackert minne. Dess enkla och raka budskap på frånsidan – ADOLPH · FRID · SVEC · GOTH · VAND · REX · CORONAT · HOLMIAE · D · 26 · NOVEMBR · 1751 ("Adolf Fredrik, svears, götars och venders konung, krönt i Stockholm den 26 november 1751") – blir i detta sammanhang en del av den officiella berättelsen. Det är ett försök att med metallens beständighet fastslå en legitimitet som i verkligheten var villkorad från första stund. Myntet är ett unikt historiskt vittnesbörd, inte bara om en kröningsfest, utan om en nations försök att med pompa och ståt hävda sin suveränitet i skuggan av en dominerande granne.
Kvalitet 01/0. Ett utsökt exemplar med detaljskärpa och fullt bevarad original präglingsglans. Ett exemplar för finsmakaren. SMB 110a
Detta utsökta kastmynt i silver, utgivet till Adolf Fredriks kröning, är ett tillfälle för finsmakaren av historiskt betydelsefulla mynt. I en ocirkulerad kvalitet med fullt bevarad präglingsglans är det ett förstklassigt minne från en av de mest praktfulla, och politiskt laddade, ceremonierna i svenskt 1700-tal.
Den 26 november 1751 var Stockholm en stad i festyra. Processioner, musik komponerad för tillfället och jublande folkmassor fyllde gatorna när Adolf Fredrik och hans gemål Lovisa Ulrika färdades mot Storkyrkan för att motta Sveriges krona. Från vagnarna kastades mynt som detta ut till allmänheten – en kunglig gåva, ett tecken på generositet och en ny eras början. Hela evenemanget var en uppvisning i nationell enighet och kunglig prakt, noggrant iscensatt för att imponera på både det svenska folket och utländska sändebud.
Men bakom den bländande fasaden och de glänsande silvermynten dolde sig en mer komplicerad sanning; sanningen om varför Adolf Fredrik överhuvudtaget bar Sveriges krona. Hans trontillträde var ingen självklarhet, utan resultatet av en geopolitisk uppgörelse efter det förödande kriget mot Ryssland 1741-1743. Kejsarinnan Elisabet i Sankt Petersburg hade i praktiken dikterat villkoren för freden, och ett av de centrala kraven var att hennes släkting, Adolf Fredrik, skulle väljas till svensk tronföljare.
Kröningen 1751 kan därmed ses som en storslagen politisk teater. Det var en medveten ansträngning från det svenska riksrådet och den ambitiösa drottningen Lovisa Ulrika att projicera en bild av styrka, enighet och oberoende. Varje kanonsalut, varje broderad detalj på kröningsdräkten och varje utkastat mynt var en del i att försöka skyla över det faktum att den nye kungen var en kompromiss, godkänd av stormakten i öst.
Detta 2-marksmynt är därför mer än bara ett vackert minne. Dess enkla och raka budskap på frånsidan – ADOLPH · FRID · SVEC · GOTH · VAND · REX · CORONAT · HOLMIAE · D · 26 · NOVEMBR · 1751 ("Adolf Fredrik, svears, götars och venders konung, krönt i Stockholm den 26 november 1751") – blir i detta sammanhang en del av den officiella berättelsen. Det är ett försök att med metallens beständighet fastslå en legitimitet som i verkligheten var villkorad från första stund. Myntet är ett unikt historiskt vittnesbörd, inte bara om en kröningsfest, utan om en nations försök att med pompa och ståt hävda sin suveränitet i skuggan av en dominerande granne.