Erik XIV - 16 Öre 1563 med QR REX - Praktexemplar för typen, väl utpräglad med full lyster
SMB 26, kvalitet 01
Åtsidan domineras av Sveriges stora riksvapen under kunglig krona. Skölden är kvadrerad av det klassiska korset: i första och fjärde fältet syns de tre kronorna (Sverige), och i andra och tredje fältet Folkungalejonet (Göta rike). I mitten vilar hjärtskölden med Vasas kärve, dynastins symbol. Omskriften lyder: "ERICVS • XIIII • D • G • SVE • GOT • VAN • QZ • REX" (Erik XIV, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung). Noterbart är att siffran skrivs "XIIII" på myntet (vilket syns på bilden), en vanlig variant under denna tid, snarare än det modernare "XIV". Korset (+) markerar omskiftens början och indikerar myntorten Stockholm.
Frånsidan uppvisar en för tiden karaktäristisk komposition. I centrum finns en rektangulär sköld eller tavla med kungens valspråk på fyra rader: "CVI / VVLT / DEVS / DAT". Runt denna centrala texttavla löper en dekorativ blomslinga. Kompositionen ramas in av tre krönta vasakärvar – en ovanför och en på vardera sidan – vilket ytterligare understryker Vasaättens närvaro. Årtalet 1563 är uppdelat på ömse sidor om den övre kronan, och längst ned anges valören: "XVI • ORE".
1563: Ödets år och den gudomliga utkorade
År 1563 är ett av de mörkaste och mest dramatiska årtalen i den svenska 1500-talshistorien. Det är året då den nordiska himlen förmörkades av krigsmoln, både vid gränserna och inom den kungliga familjen. Det mynt vi håller i vår hand, präglat just detta år, är inte bara ett betalningsmedel; det är ett politiskt manifest i silver, skapat av en kung som ansåg sig utvald av Gud men som var omringad av fiender.
"Gud giver åt den han vill"
Myntets frånsida bär Erik XIV:s personliga valspråk: Cui vult Deus dat – "Gud giver åt den han vill". För en modern betraktare kan det framstå som en from klyscha, men 1563 var det ett stridsrop. Valspråket var Eriks teologiska och politiska rättfärdigande gentemot sina bröder, hertigarna Johan och Karl. Erik, som var inspirerad av Johannes Magnus göticism och renässansens fursteideal, menade att kronan inte var enbart ett arv, utan en gudomlig gåva. Att Gud hade givit kronan till just honom, och inte till Johan, var ett bevis på Guds vilja.
Just år 1563 sattes denna devis på sin spets. Konflikten mellan Erik och hans bror Johan, hertig av Finland, hade nått kokpunkten. Johan hade gift sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica mot Eriks vilja och förde en självständig utrikespolitik som korsade Eriks expansionsplaner i Estland. Erik såg detta som högförräderi. Den 12 augusti 1563, samma år som detta mynt lämnade myntverket i Stockholm, tvingades Johan kapitulera vid Åbo slott. Han fördes fängslad till Gripsholm. När Erik lät prägla Cui vult Deus dat på sina mynt detta år, var det en direkt påminnelse till folket och adeln: Makten är min, given av Gud, och den som trotsar mig trotsar Gud.
Kriget på två fronter
Men 1563 var inte bara broderfejdens år. Det var också startskottet för det Nordiska sjuårskriget. Erik XIV:s aggressiva expansion i Baltikum hade retat Danmark och Lübeck. Danmark drömde om att återupprätta Kalmarunionen, och Lübeck fruktade för sin handel. Under detta ödesdigra år förklarade Danmark krig. Myntet på 16 öre var en del av den krigsekonomi som nu måste rullas igång. Silvret behövdes för att avlöna knektar och bygga den flotta som Erik, med stor framsynthet, satsade enorma resurser på.
Renässansfurstens fall
Bildkompositionen på myntet, med vasakärvarna som omgärdar valspråket, vittnar om Eriks estetiska sinnelag. Han var en kung som spelade luta, tecknade och talade flera språk – en sann renässansmänniska. Men bakom den eleganta ytan och de latinska sentenserna dolde sig en växande paranoia. 1563 års händelser, med svek från brodern och krig mot grannländerna, lade grunden till den misstänksamhet som senare skulle utmynna i Sturemorden 1567.
Detta 16-öresmynt är således en frusen ögonblicksbild från stormens öga. Det bär på paradoxen av Erik XIV:s regeringstid: den absoluta övertygelsen om sin gudomliga rätt, gestaltad i stolt latin, präglad under ett år då riket slets sönder av inbördes strider och yttre hot. Det är en bit silver som väger tungt av historia.