Eugen Hemberg (1845–1946) - En vacker bronsmedalj slagen till nittioårsdagen av en av Sveriges främsta skogsmän och jägare modellerad av Alfred Ohlson 1935
Eugen Hemberg (1845–1946)
En vacker bronsmedalj slagen till nittioårsdagen av en av Sveriges främsta skogsmän och jägare. Vikt 15,57 g, diameter 33 mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Modellerad av Alfred Ohlson och präglad hos C. C. Sporrong & C:o i Stockholm 1935. Referens: Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt 1937) sid 296.
Åtsida
Åtsidan visar ett uttrycksfullt, vänstervänt profilporträtt av jubilaren Eugen Hemberg i civil dräkt, prydd med sin karaktäristiska mustasch och hakskägg. Runt den övre kanten löper omskriften med hans namn och levnadsdata utformad som "EUGEN HEMBERG • 1845 9/11 1935". Utmed den nedre tredjedelen står den latinska hyllningen "ILLUSTRISSIMO VIRO" (Till en mycket lysande man), vackert avskild från den övre texten med små rosetter. Längst ner, diskret inristad i bröstavskärningen, återfinns gravörens signatur "Alfred O".
Frånsida
Frånsidans motiv är rent och klassiskt uppbyggt, inramat av en upptill öppen lagerkrans som nedtill är omknuten med ett band. Innanför denna natursymboliska krans står en femradig inskription i tydliga versaler som förkunnar medaljens avsändare och syfte: "KRONOBERGS LÄNS NATURVETENSKAPLIGA FÖRENING TILL DESS ORDFÖRANDE PÅ NITTIOÅRSDAGEN".
Vildmarkens lockelse
Eugène Peter Alexander Hemberg föddes i Ystad den 9 november 1845, men det var varken staden eller den bekväma civilisationen som skulle forma hans liv. Hans absolut dominerande intresse var naturen, och han valde helt spontant skogsmannens fria och härdande liv ute i det fria. Det var ingen slump att han sökte sitt allra första förordnande i Arjeplogs revir, ett område som vid denna tid var lika stort som hela Småland, i princip helt väglöst och till största delen bestod av orörd vildmark.
Ryska skogar och historiska romaner
Hembergs yrkesverksamma liv kom till stor del att förläggas utomlands, framför allt till det vidsträckta Ryssland. Där arbetade han med att inspektera och exploatera väldiga, förut helt orörda skogsmarker. Vid sidan av sitt ordinarie och tunga arbete genomförde han djupgående vetenskapliga undersökningar av de skogliga förhållandena och fick bland annat en större uppsats publicerad i det kejserliga ryska domäninstitutets annaler. Hans många resor i österled gav honom dessutom rikligt med inspiration och stoff till ett framgångsrikt skönlitterärt författarskap, vilket resulterade i historiska och arkeologiska spänningsromaner som "Stenåldershorden" och "Varjagerna" under 1920-talet.
Den kunglige jägaren
Vid sidan av skogsbruket var jakten Hembergs allra största passion. Hans kringflackande liv gav honom exklusiva möjligheter att jaga under de mest skiftande förhållanden runt om i världen. Hans rykte som jägare var så pass grundmurat att han redan vid 36 års ålder blev invald i Konungens jaktklubb genom ett direkt och spontant beslut av kung Oskar II, helt utan den omröstning som annars var strikt regelverk vid sådana exklusiva inval. Han var även en hedrad gäst i den kejserliga ryska jaktklubben. För den bredare svenska allmänheten gjorde han ett bestående avtryck när han 1897 gav ut den jaktvetenskapliga handboken "Jagtbara däggdjurs gångarter och spår", ett verk som blev en oumbärlig standardbok och kom att ges ut i flera upplagor.
Ett livslångt engagemang för naturen
När Hemberg återvände för att verka i sitt hemland gjorde han betydande insatser som bland annat flygsandsplanterare, skogsingenjör och länsjägmästare. Han var känd som en ytterst praktisk, framsynt och initiativrik skogsman. I Kronobergs län var han dessutom stiftare av och mångårig ordförande för länets naturvetenskapliga förening. Hemberg välsignades med en synnerligen stark fysik och behöll sin kroppsliga och själsliga vitalitet mycket högt upp i åren. När Kronobergs läns naturvetenskapliga förening år 1935 lät slå denna bronsmedalj för att hylla honom på nittioårsdagen, var jubilaren i högsta grad fortfarande aktiv och passade samma år på att ge ut sina egna memoarer under den passande undertiteln "Vandringar i kulturens och naturens tempelhallar".
En vacker bronsmedalj slagen till nittioårsdagen av en av Sveriges främsta skogsmän och jägare. Vikt 15,57 g, diameter 33 mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Modellerad av Alfred Ohlson och präglad hos C. C. Sporrong & C:o i Stockholm 1935. Referens: Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt 1937) sid 296.
Åtsida
Åtsidan visar ett uttrycksfullt, vänstervänt profilporträtt av jubilaren Eugen Hemberg i civil dräkt, prydd med sin karaktäristiska mustasch och hakskägg. Runt den övre kanten löper omskriften med hans namn och levnadsdata utformad som "EUGEN HEMBERG • 1845 9/11 1935". Utmed den nedre tredjedelen står den latinska hyllningen "ILLUSTRISSIMO VIRO" (Till en mycket lysande man), vackert avskild från den övre texten med små rosetter. Längst ner, diskret inristad i bröstavskärningen, återfinns gravörens signatur "Alfred O".
Frånsida
Frånsidans motiv är rent och klassiskt uppbyggt, inramat av en upptill öppen lagerkrans som nedtill är omknuten med ett band. Innanför denna natursymboliska krans står en femradig inskription i tydliga versaler som förkunnar medaljens avsändare och syfte: "KRONOBERGS LÄNS NATURVETENSKAPLIGA FÖRENING TILL DESS ORDFÖRANDE PÅ NITTIOÅRSDAGEN".
Vildmarkens lockelse
Eugène Peter Alexander Hemberg föddes i Ystad den 9 november 1845, men det var varken staden eller den bekväma civilisationen som skulle forma hans liv. Hans absolut dominerande intresse var naturen, och han valde helt spontant skogsmannens fria och härdande liv ute i det fria. Det var ingen slump att han sökte sitt allra första förordnande i Arjeplogs revir, ett område som vid denna tid var lika stort som hela Småland, i princip helt väglöst och till största delen bestod av orörd vildmark.
Ryska skogar och historiska romaner
Hembergs yrkesverksamma liv kom till stor del att förläggas utomlands, framför allt till det vidsträckta Ryssland. Där arbetade han med att inspektera och exploatera väldiga, förut helt orörda skogsmarker. Vid sidan av sitt ordinarie och tunga arbete genomförde han djupgående vetenskapliga undersökningar av de skogliga förhållandena och fick bland annat en större uppsats publicerad i det kejserliga ryska domäninstitutets annaler. Hans många resor i österled gav honom dessutom rikligt med inspiration och stoff till ett framgångsrikt skönlitterärt författarskap, vilket resulterade i historiska och arkeologiska spänningsromaner som "Stenåldershorden" och "Varjagerna" under 1920-talet.
Den kunglige jägaren
Vid sidan av skogsbruket var jakten Hembergs allra största passion. Hans kringflackande liv gav honom exklusiva möjligheter att jaga under de mest skiftande förhållanden runt om i världen. Hans rykte som jägare var så pass grundmurat att han redan vid 36 års ålder blev invald i Konungens jaktklubb genom ett direkt och spontant beslut av kung Oskar II, helt utan den omröstning som annars var strikt regelverk vid sådana exklusiva inval. Han var även en hedrad gäst i den kejserliga ryska jaktklubben. För den bredare svenska allmänheten gjorde han ett bestående avtryck när han 1897 gav ut den jaktvetenskapliga handboken "Jagtbara däggdjurs gångarter och spår", ett verk som blev en oumbärlig standardbok och kom att ges ut i flera upplagor.
Ett livslångt engagemang för naturen
När Hemberg återvände för att verka i sitt hemland gjorde han betydande insatser som bland annat flygsandsplanterare, skogsingenjör och länsjägmästare. Han var känd som en ytterst praktisk, framsynt och initiativrik skogsman. I Kronobergs län var han dessutom stiftare av och mångårig ordförande för länets naturvetenskapliga förening. Hemberg välsignades med en synnerligen stark fysik och behöll sin kroppsliga och själsliga vitalitet mycket högt upp i åren. När Kronobergs läns naturvetenskapliga förening år 1935 lät slå denna bronsmedalj för att hylla honom på nittioårsdagen, var jubilaren i högsta grad fortfarande aktiv och passade samma år på att ge ut sina egna memoarer under den passande undertiteln "Vandringar i kulturens och naturens tempelhallar".