Drottning Josephina 1873, Vacker bronsmedalj av Lea Ahlborn

Drottning Josephina 1873, Vacker bronsmedalj av Lea Ahlborn
Medalj präglad och utgiven med anledning av 50-årsfesten till minne av drottning Josephinas ankomst till Sverige 13 juni 1823. Josephina var Oskar I:s gemål.
Kvalitet 01. Brons, 57.69gram, 51.39mm. SKM 4b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Hildebrand 4. (#166)

 

Åtsidan visar änkedrottning Josephinas profil vänd åt höger. Hon bär änkedok (slöja) som faller tungt över bakhuvudet och axlarna, vilket markerar hennes status som kunglig änka efter Oscar I. På huvudet bär hon ett diadem som skymtar fram under slöjan. Runt halsen hänger tunga pärlband och, mest framträdande, ett patriarkalkors (ett kors med två tvärbalkar) på bröstet – en tydlig markör för hennes katolska tro. Anletsdragen är åldrade men majestätiska, med en mildhet som gravören skickligt fångat. Omskriften lyder: "JOSEPHINA SVECIAE ET NORVEGIAE REGINA VIDUA" (Josephina, Sveriges och Norges änkedrottning). Under bilden står signaturen "LEA AHLBORN FEC." (fecit = har gjort den).

Frånsidan pryds av en allegorisk scen med två kvinnogestalter i antika dräkter. Enligt traditionen symboliserar de "Minnet" och "Hoppet". Den ena figuren sitter och verkar tröstande eller beskyddande lägga armen om den andra. Ovanför dem svävar texten "UTRAMQUE DITAVIT", vilket kan översättas till "Hon berikade båda" (syftande på de två rikena Sverige och Norge, eller bildligt de två dygderna). I avskärningen längst ned läser vi dedikationen: "PIETAS POST X LUSTRA / IMMUTATA / DIE XIII JUNII MDCCCLXXIII". Detta uttyds: "Oemotsagd/Oförändrad fromhet efter tio lustra [50 år] / Dagen den 13 juni 1873".

Ett halvt sekel av plikt: Från Leuchtenbergs sol till Nordens tron
När Josefina av Leuchtenberg landsteg på Manilla på Djurgården den 13 juni 1823, var det som en levande saga. Hon var 16 år gammal, dotterdotter till kejsarinnan Joséphine (Napoleons hustru), och hon förde med sig en fläkt av kontinentens glans till det karga Norden. Medaljen som Lea Ahlborn skapade 50 år senare, 1873, visar oss dock inte den unga bruden, utan matriarken som levt ett halvt sekel i pliktens tjänst. Det mest talande i porträttet på åtsidan är inte kronan, utan korset. Josefina var trogen katolik i ett land där lutherska ortodoxin var lag. Hennes tro var en källa till både personlig styrka och offentlig debatt, men genom sin oemotsagda fromhet – Pietas immutata – vann hon folkets respekt. Korset på medaljen vilar tungt mot bröstet, som en påminnelse om att hennes gärning vilade på en andlig grund.

Frånsidans valspråk, Utramque ditavit ("Hon berikade båda"), är en vacker summering av hennes livsgärning. Hon berikade både Sverige och Norge, inte bara genom unionen utan genom sin enorma välgörenhet och kulturella bildning. Hon var drivande i sociala frågor och grundade institutioner för fattiga och sjuka som lever kvar än idag.

Det finns också en finstämd poesi i att det är just Lea Ahlborn som graverat medaljen. Här möts två kvinnliga pionjärer: drottningen som omdefinierade rollen för kunglig välgörenhet, och konstnären som bröt ny mark i en manlig yrkessfär. När vi betraktar änkedrottningens milda profil ser vi inte bara en historisk figur, utan resultatet av 50 år – tio lustra – av tålamod, tro och en stilla kamp för att förena det sydländska arvet med den nordiska plikten. Hon kom som en främling, men medaljen förkunnar att hon lämnade båda rikena rikare än hon fann dem.

x