Fabian Jacob Wrede (1802–1893) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1918 - Artilleristens precision: Ballistik, mätteknik och fysikalisk kemi
Fabian Jacob Wrede (1802–1893) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1918
Silver, 15.49g, 31mm. Randprägling: "SILVER 1918". Kvalitet 1+/01. Referenser: Ulla Ehrensvärd 170, KVA 179. Upplaga 200 exemplar + 1 referensexemplar till Kungliga myntkabinettet + några exemplar i brons.
Åtsida
Rakt framvänd bröstbild av Fabian Jacob Wrede, elegant skulpterad med ett särpräglat djup i porträttet. Han bär en formell krage och kravatt, och ansiktet domineras av intensiva, djupt liggande ögon, markerade kindben och en distinkt, tidstypisk pipskäggs- och mustaschkombination. Gravörens monogram, ett sammanflätat "EL", återfinns diskret i fältet till höger om bröstbilden. Inramat inom två raka, vertikala fält bredvid porträttet löper titeln. Till vänster: "REI·TORMENTARIAE" och till höger: "PRAEFECTUS·PRIMAR·". I det raka fältet under bröstbilden står texten i två rader: "FABIAN·JAC·WREDE / N·1802·O·1893". Det latinska originalets förkortningar utläses Fabian Jacob Wrede Natus 1802 Obiit 1893. Rei Tormentariae Praefectus Primarius. På svenska översätts texten till: Fabian Jacob Wrede, född 1802, död 1893, chef för artilleriet.
Frånsida
Ett unikt och intrikat vetenskapshistoriskt motiv utgör frånsidans mittpunkt: en av Wrede själv konstruerad precisionsvåg med två tillslutna glasballonger hängande från de kalibrerade armarna. Vågen är exakt och detaljerat återgiven. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "MARTE·TOGAQUE·NITENS·CANDORE·ET·ACUMINE·MENTIS". I det inre fältet, i den nedre rektangulära plinten under vågen, står dedikationen i tre rader: "SOCIO·MERITISSIMO / R·ACAD·SCIENT·SUEC / MCMXVIII". Det latinska originalet utläses Marte togaque nitens candore et acumine mentis. Socio meritissimo Regia Academia Scientiarum Suecana MCMXVIII. På svenska översätts detta till: Lysande, under såväl krig som fred, genom ärlighet och skarpsinnighet. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1918. Den inledande frasen Marte togaque (i krig och i fred/i fält och i råd) är ett klassiskt citat hämtat från Ovidius Metamorfoser (15, 746).
Artilleristens precision: Ballistik, mätteknik och fysikalisk kemi
En fot i försvaret, en i vetenskapen
Fabian Jacob Wrede föddes in i en adelssläkt med djupa och stolta militära traditioner. Det föll sig därför naturligt att han redan som tolvåring inledde sin bana vid krigsskolan Karlberg. Men Wrede var ingen genomsnittlig officer; hans begåvning låg inte enbart i den taktiska exercisen utan framför allt i den teoretiska och tillämpade fysiken. Under 1820-talet fördjupade han sina studier i mekanik, fysik och ingenjörskonst vid det högre artilleriläroverket Marieberg i Stockholm. Det var här han fann sitt dubbla kall. Samtidigt studerade han kemi för självaste Jacob Berzelius – en kontakt som utvecklades till nära vänskap och fruktsamt samarbete. Som medaljens latinska inskription så vackert formulerar det: han verkade Marte togaque, under krigets gudinna såväl som i den civila togan.
Den räfflade kanonens fader
Hans militära bana präglades av banbrytande artilleritekniska innovationer. Redan som trettioåring utarbetade han förslaget till 1831 års fältartillerimateriel, ett förslag som var revolutionerande för sin tid. Bland hans många patent och uppfinningar sticker "modell 63" ut – den allra första räfflade svenska fältkanonen med tillhörande projektiler. Denna framgång var inte slumpartad; Wrede hade utfört rigorösa försök med så kallade elektroballistiska pendlar för att exakt kunna mäta projektilernas utgångshastighet och därmed teoretiskt förutse deras träffsannolikhet. Hans karriär inom armén var lysande och han nådde slutligen rangen som generallöjtnant, chef för adjutantkåren och förste adjutant hos Karl XV.
Instrumentmakaren och metersystemet
Det är dock hans rent vetenskapliga skarpsinnighet som hyllas på medaljens frånsida. Motivet visar den specialkonstruerade våg som Wrede använde på 1840-talet för att bestämma den specifika vikten hos kolsyra, koloxid och syrgas. Genom dessa extremt precisa vägningar av glasballonger kunde han slutgiltigt fastställa kolets atomvikt. Utöver detta konstruerade han avancerade spektroskop och en berömd galvanometer, hyllad av Berzelius. Han författade även en mycket uppmärksammad skrift om ljusets absorption (1834), vilken sedermera belönades med det prestigefyllda Letterstedtska priset.
Wredes passion för exakt mätteknik gjorde honom också till en av de absolut drivande krafterna för införandet av det metriska systemet i Sverige. År 1855 justerade han de två exakta rikslikarna för det svenska längdmåttet, och han deltog aktivt i den internationella meterkommissionen i Paris. Som riksdagsledamot drev han framgångsrikt frågan om decimalsystemets införande, vilket blev verklighet 1863.
Ett liv i harmoni mellan stål och snille
Erik Lindbergs medalj från 1918 belyser en sällsynt och fascinerande syntes av militär pragmatism och akademisk briljans. Åtsidans porträtt utstrålar chefens bestämda pondus, medan frånsidans precisionsvåg påminner om forskarens krav på absolut noggrannhet. Att denna vetenskapsman och artillerichef dessutom hyste en djup kärlek till musik och litteratur – och agerade kritisk granskare åt sin kusin och vän Fredrika Bremer – fullbordar bilden av Fabian Jacob Wrede. Han var en av 1800-talets sanna renässansmän, en man vars skarpsinnighet i lika hög grad formade de svenska kanonernas kulbanor som nationens grundläggande måttsystem.
Silver, 15.49g, 31mm. Randprägling: "SILVER 1918". Kvalitet 1+/01. Referenser: Ulla Ehrensvärd 170, KVA 179. Upplaga 200 exemplar + 1 referensexemplar till Kungliga myntkabinettet + några exemplar i brons.
Åtsida
Rakt framvänd bröstbild av Fabian Jacob Wrede, elegant skulpterad med ett särpräglat djup i porträttet. Han bär en formell krage och kravatt, och ansiktet domineras av intensiva, djupt liggande ögon, markerade kindben och en distinkt, tidstypisk pipskäggs- och mustaschkombination. Gravörens monogram, ett sammanflätat "EL", återfinns diskret i fältet till höger om bröstbilden. Inramat inom två raka, vertikala fält bredvid porträttet löper titeln. Till vänster: "REI·TORMENTARIAE" och till höger: "PRAEFECTUS·PRIMAR·". I det raka fältet under bröstbilden står texten i två rader: "FABIAN·JAC·WREDE / N·1802·O·1893". Det latinska originalets förkortningar utläses Fabian Jacob Wrede Natus 1802 Obiit 1893. Rei Tormentariae Praefectus Primarius. På svenska översätts texten till: Fabian Jacob Wrede, född 1802, död 1893, chef för artilleriet.
Frånsida
Ett unikt och intrikat vetenskapshistoriskt motiv utgör frånsidans mittpunkt: en av Wrede själv konstruerad precisionsvåg med två tillslutna glasballonger hängande från de kalibrerade armarna. Vågen är exakt och detaljerat återgiven. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "MARTE·TOGAQUE·NITENS·CANDORE·ET·ACUMINE·MENTIS". I det inre fältet, i den nedre rektangulära plinten under vågen, står dedikationen i tre rader: "SOCIO·MERITISSIMO / R·ACAD·SCIENT·SUEC / MCMXVIII". Det latinska originalet utläses Marte togaque nitens candore et acumine mentis. Socio meritissimo Regia Academia Scientiarum Suecana MCMXVIII. På svenska översätts detta till: Lysande, under såväl krig som fred, genom ärlighet och skarpsinnighet. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1918. Den inledande frasen Marte togaque (i krig och i fred/i fält och i råd) är ett klassiskt citat hämtat från Ovidius Metamorfoser (15, 746).
Artilleristens precision: Ballistik, mätteknik och fysikalisk kemi
En fot i försvaret, en i vetenskapen
Fabian Jacob Wrede föddes in i en adelssläkt med djupa och stolta militära traditioner. Det föll sig därför naturligt att han redan som tolvåring inledde sin bana vid krigsskolan Karlberg. Men Wrede var ingen genomsnittlig officer; hans begåvning låg inte enbart i den taktiska exercisen utan framför allt i den teoretiska och tillämpade fysiken. Under 1820-talet fördjupade han sina studier i mekanik, fysik och ingenjörskonst vid det högre artilleriläroverket Marieberg i Stockholm. Det var här han fann sitt dubbla kall. Samtidigt studerade han kemi för självaste Jacob Berzelius – en kontakt som utvecklades till nära vänskap och fruktsamt samarbete. Som medaljens latinska inskription så vackert formulerar det: han verkade Marte togaque, under krigets gudinna såväl som i den civila togan.
Den räfflade kanonens fader
Hans militära bana präglades av banbrytande artilleritekniska innovationer. Redan som trettioåring utarbetade han förslaget till 1831 års fältartillerimateriel, ett förslag som var revolutionerande för sin tid. Bland hans många patent och uppfinningar sticker "modell 63" ut – den allra första räfflade svenska fältkanonen med tillhörande projektiler. Denna framgång var inte slumpartad; Wrede hade utfört rigorösa försök med så kallade elektroballistiska pendlar för att exakt kunna mäta projektilernas utgångshastighet och därmed teoretiskt förutse deras träffsannolikhet. Hans karriär inom armén var lysande och han nådde slutligen rangen som generallöjtnant, chef för adjutantkåren och förste adjutant hos Karl XV.
Instrumentmakaren och metersystemet
Det är dock hans rent vetenskapliga skarpsinnighet som hyllas på medaljens frånsida. Motivet visar den specialkonstruerade våg som Wrede använde på 1840-talet för att bestämma den specifika vikten hos kolsyra, koloxid och syrgas. Genom dessa extremt precisa vägningar av glasballonger kunde han slutgiltigt fastställa kolets atomvikt. Utöver detta konstruerade han avancerade spektroskop och en berömd galvanometer, hyllad av Berzelius. Han författade även en mycket uppmärksammad skrift om ljusets absorption (1834), vilken sedermera belönades med det prestigefyllda Letterstedtska priset.
Wredes passion för exakt mätteknik gjorde honom också till en av de absolut drivande krafterna för införandet av det metriska systemet i Sverige. År 1855 justerade han de två exakta rikslikarna för det svenska längdmåttet, och han deltog aktivt i den internationella meterkommissionen i Paris. Som riksdagsledamot drev han framgångsrikt frågan om decimalsystemets införande, vilket blev verklighet 1863.
Ett liv i harmoni mellan stål och snille
Erik Lindbergs medalj från 1918 belyser en sällsynt och fascinerande syntes av militär pragmatism och akademisk briljans. Åtsidans porträtt utstrålar chefens bestämda pondus, medan frånsidans precisionsvåg påminner om forskarens krav på absolut noggrannhet. Att denna vetenskapsman och artillerichef dessutom hyste en djup kärlek till musik och litteratur – och agerade kritisk granskare åt sin kusin och vän Fredrika Bremer – fullbordar bilden av Fabian Jacob Wrede. Han var en av 1800-talets sanna renässansmän, en man vars skarpsinnighet i lika hög grad formade de svenska kanonernas kulbanor som nationens grundläggande måttsystem.