Oskar II (1872-1907): S:t Johannislogen Sanct Erik 150 år av Erik Lindberg 1906 - Mycket sällsynt - Ett upplyst brödraskap firar ett och ett halvt sekel

7 500 kr

Oskar II (1872-1907): S:t Johannislogen Sanct Erik 150 år
Stor och mycket sällsynt silvermedalj, 68.84g, 50mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Graverad av Erik Lindberg 1906. Referens: Ulla Ehrensvärd 55.


Åtsida
Motivet domineras av en central, cirkulär medaljong med konung Oscar II:s vänstervända bröstbild. Runt porträttet löper omskriften "OSCAR II SVERIGES KONUNG IX FRI MURARE-PROV • V • S • V •", vilket åsyftar hans ställning inom den nionde frimurareprovinsen. Medaljongen vilar på en fyllig lagerkrans som är omvirad med ett band. På detta band är konungens personliga valspråk som frimurare inpräglat: "ÖFVER DJUPEN MOT HÖJDEN". I det nedre fältet återfinns en inskription på fyra rader: "MINNE AF S:T JOHANNIS- / LOGEN SANCT ERIKS / 150:ÅRIGA VERKSAMHET / 1756 – 1906". Längst ner, i skärningspunkten där lagerkvistarna möts, syns ett klassiskt frimureriskt ordensemblem bestående av en vinkelhake, en passare och en murarhammare.

Frånsida
Fältet visar en storslagen och allegorisk kvinnofigur föreställande den egyptiska gudinnan Isis. Med sin högra hand lyfter hon långsamt och värdigt en slöja från sitt ansikte. Ovanför hennes panna brinner en upplysande låga, och bakom henne breder en djup, stjärnbeströdd himmel ut sig. Vid hennes fötter, delvis dolda bland moln och skuggor, framträder ett sfinxhuvud samt konturerna av de antika egyptiska pyramiderna. Längst ned vid medaljens kant står gravörens signatur "ERIK LINDBERG".



Ett upplyst brödraskap firar ett och ett halvt sekel
I samband med att S:t Johannislogen Sanct Erik i Stockholm firade 150 år av oavbruten verksamhet år 1906, fick den framstående myntgravören Erik Lindberg i uppdrag att skapa denna magnifika jubileumsmedalj. Det var ett uppdrag som krävde stor konstnärlig finess och symbolisk tyngd, särskilt eftersom konung Oscar II:s porträtt skulle pryda åtsidan. Kungen, som var djupt engagerad i Svenska Frimurare Orden, gav personligen sitt medgivande till att hans bild anbringades på medaljen. För porträttet återanvände Lindberg den hyllade modell han hade skapat för frimurarna i Göteborg 1904, vilken i sin tur baserades på ett nytaget, vackert fotografi av fotografen Aron Jonason. Oscar II:s djupsinniga valspråk som frimurare, "Öfver djupen mot höjden", integrerades efter en ändring i oktober 1906 smakfullt på de band som omvirar lagerkransen.

Mysteriernas gudinna träder fram ur mörkret
Medaljens verkliga konstnärliga och filosofiska triumf återfinns dock på dess frånsida. Motivet domineras av den egyptiska gudinnan Isis, som majestätiskt lyfter slöjan från sitt ansikte. Lindberg hade utforskat detta djupt symboliska tema redan under åren 1901–1902, bland annat i sitt skissarbete till Vetenskapsakademiens Nobelprismedalj samt i en gipsstudie kallad "Hoppet" ämnad för August Röhss gravvård. Sceneriet med Isis framför pyramiderna, sfinxen och den stjärnbeströdda himlen fungerar som en oerhört kraftfull frimurerisk allegori för invigning, upplysning och sökandet efter den dolda, eviga sanningen. Ursprungligen hade Lindberg faktiskt planerat att inkludera den förklarande inskriptionen "Ur mörker mot ljuset" på frånsidan. Men Vitterhetsakademien och logen beslutade gemensamt att denna text skulle utgå. Genom att avlägsna orden lät man i stället det starka, antika bildspråket tala helt för sig självt, vilket ytterligare förstärkte känslan av ett tystlåtet och mystikt brödraskap.

En teknisk prövning och "Gåtan"
Produktionen av medaljen inleddes i mitten av november 1906, och prislappen för ett silverexemplar sattes till nio kronor. Den massiva silverpjäsen, med sin enastående djupa relief, ställde dock extrema krav på Myntverkets tillverkningsprocess. Påfrestningarna under präglingen blev till slut så enorma att frånsidans stamp "satte sig" och till sist sprack helt i maj 1907. Detta oväntade tekniska missöde tvingade Erik Lindberg att omarbeta hela motivet under den påföljande sommaren, en reducerad och justerad version som han själv internt kom att kalla för "Gåtan". Detta välbevarade och oförstörda originalexemplar från den allra första, dramatiska präglingsserien står därmed kvar som ett sällsynt och slående vackert vittnesbörd om den svenska medaljkonsten när den befann sig på sin absoluta höjdpunkt under det tidiga 1900-talet.