Filip och Inge den yngre ur Hedlingers regentlängd av Daniel Fehrman

Filip och Inge den yngre ur Hedlingers regentlängd av Daniel Fehrman
Silver, 14.60g, 33mm, vackert exemplar med fin lyster, kvalitet 01, Hildebrand nr 14

Åtsida
Filip och Inges krönta högervända bröstbilder. Nedanför bilden gravörens initialer: "D•F•". I omskriften: "PHILIPPUS ET INGO IUNIOR REGG•"

Frånsida
Överst ordningsnumret i serien, därefter text på sex rader: "14• / FF•HALSTANI / WERMELANDIA / DEFENSA CONTRA / MAGNUM R•D• / PHILIPPUS M•1118• / INGO M•1129•"

Om Filip och Inge och "ond dryck"
Inge den yngre (Inge Halstensson), var kung av Sverige från 1118 till början av 1120-talet. Han var son till Halsten och tillhörde Stenkilsätten, och var bror till Filip samt brorson till Inge den äldre. Enligt vissa källor ska han ha samregerat med sin bror Filip, men detta är inte bekräftat av svenska källor.

Enligt Västgötalagens kungalängd övertog han tronen när Filip avled år 1118, en händelse som också nämns i Islendingabok. Det sägs att Sverige blomstrade under hans regering, men att han dog av "ond dryck" i Östergötland. Det finns inga exakta uppgifter om hans dödsdatum, men Saxo Grammaticus uppger att götarna valde den danske prinsen Magnus till kung efter en svensk konungs död, och att denne avled år 1134.

Inge den yngre var enligt vissa källor, inklusive Lilla rimkrönikan och en avskrift av Prosakrönikan, gift med Ragnhild, en kvinna känd i Södertäljes historia. Enligt Fagrskinna var han dock gift med Ulvhild, dotter till den norske stormannen Håkon Finnsson från Thjottaätten. Ulvhild var även gift med både den danske kungen Nils och den svenske kungen Sverker.

Det är lite känt om Inge den yngres regeringstid. Under 1120-talet ska den norske kungen Sigurd Jorsalafarare, enligt Snorre Sturlasson, ha dragit på korståg till Kalmartrakten med initiativ från den danske kungen Nils. Inge den yngre hade inga kända barn, och med honom tros den Stenkilska ätten ha dött ut.


Om Hedlingers regentlängd
Hedlingers regentlängd är Sveriges mest omfattande regentlängd och därtill den officiella "Historica Metallica". Totalt graverades och präglades 56 olika medaljer i serien. Motiv och texter efter förslag av Carl Reinhold Berch. Graverade av Johann Carl Hedlinger, Daniel Fehrman, Carl Gustaf Fehrman och Per Henrik Lundgren. Hedlinger påbörjade arbetet år 1734, men hann själv bara gravera titelmedaljen och dedikationsmedaljen (nummer 56) samt nummer 1, 30-55. Hans lärjunge och efterträdare i medaljörssysslan, Daniel Fehrman, graverade nummer 7, 8, 10-29. Sonen Carl Gustaf Fehrman fortsatte på 1780- och 1790-talet med gravering av nummer 2, 3, 5, 6 och frånsidorna till nummer 54a och 55. Nummer 9 graverades 1842 av Per Henrik Lundgren. Endast nummer 4 har inte blivit graverad. Alla medaljerna är av lika storlek (11 linjer = 8:e storleken), stundom något litet varierande till följd av att de inte är präglade i ring. För att förstå inskrifterna på frånsidan behövs ingen annan förklaring än den som ges på titelmedaljen, nämligen att "F." betyder "filius" (son); "F." frater (broder); "N." nepos (barn av broder eller syster eller av deras barn); "E." electus (vald); "C." coronatus (krönt); "M." mors naturalis (naturlig död); "M." mors violenta (våldsam död).