Oskar II - Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige (1899): Pris- och förtjänstmedalj för skidsport - av Erik Lindberg efter en tecknad förlaga av konstnären Johan Tirén
Oskar II - Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige (1899): Pris- och förtjänstmedalj för skidsport
Silvermedalj, 30.49g, 40mm. Graverad av Erik Lindberg efter en tecknad förlaga av konstnären Johan Tirén. Kvalitet 1+. Detta exemplar är försett med randskriften "SILVER 1918", vilket indikerar utdelningsåret. Referens: Ulla Ehrensvärd 13.
Åtsida
Motivet visar en skidåkande man i traditionell klädsel och pjäxor som rör sig framåt över snön. Över den ena axeln bär han en skidstav och ett fällt jaktbyte. Längs den yttre kanten löper omskriften "FÖRENINGEN FÖR SKIDLÖPNINGENS FRÄMJANDE I SVERIGE". Nedtill i fältet återfinns gravörens initialer "E • L".
Frånsida
Ett vintrigt landskap där ett snötäckt berg reser sig i bakgrunden, brutet av markerade skidspår som leder in i bilden. Vid horisonten syns den övre halvan av en strålande solskiva. Den högra delen av fältet domineras av en fyllig, nedhängande grangren med tydliga kottar. I det fria fältet till vänster står devisen uppställd på tre rader: "MANLIG IDROTT / FÄDRENS / ARF".
Skidsportens organisering och medaljens födelse
Mot slutet av 1800-talet genomgick skidåkningen i Sverige en förvandling från att ha varit ett rent praktiskt transportmedel till att bli en organiserad och hyllad sport. I bräschen för denna utveckling stod Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige. År 1899 fattade föreningen beslut om att låta prägla en stor och värdig medalj. Denna var avsedd att delas ut som pris vid nationella och internationella skidtävlingar i grenar som distanslöpning och backhoppning, men kunde även tilldelas personer som genom nitiskt arbete gagnat skidlöpningens sak. Medaljen, som slogs i guld, silver, brons eller stål, var utformad för att antingen förvaras i ett etui eller bäras stolt på bröstet i ett vitt sidenmoaréband kantat med de svenska nationalfärgerna blått och gult.
Ett konstnärligt samarbete över nationsgränser
Uppdraget att utforma medaljen utvecklades till ett fascinerande samarbete mellan gravören Adolf Lindberg i Stockholm och hans son Erik Lindberg, som vid tidpunkten studerade i Paris. I april 1899 skrev fadern till Erik och undrade om han var villig att åta sig graveringen av den så kallade "Lappmedaljen", baserad på en teckning av den kände konstnären Johan Tirén. Erik antog uppdraget med glädje och meddelade i juni att arbetet med motivet var "riktigt rolig". För att säkerställa högsta kvalitet rådfrågade han till och med de framstående franska gravörerna P. Tasset och F. Vernon angående vissa retuscher under processens gång.
Militär otålighet och stilistiska val
Under sensommaren funderade Erik Lindberg på att förse medaljens frånsida med en särskild kartusch – eventuellt med ett litet nordiskt drakmotiv – för att ge plats åt vinnarens namn. Fadern meddelade dock i september att namnet i stället skulle slås in på medaljens rand, ett beslut som bevarade det snötäckta landskapets rena estetik. Arbetet i Paris drog dock ut på tiden, vilket orsakade stor vånda hemma i Stockholm. I november beklagade sig Adolf Lindberg i ett brev till sonen över att han dagligen fick besök av otåliga majorer, kaptener och löjtnanter som krävde sina medaljer. "Jag har aldrig sett maken," skrev den pressade fadern, och bad sonen att snabba på processen.
Nationalromantik präglad i silver
När de färdiga stamparna, som hade reducerats och punsats i Paris, äntligen anlände till Stockholm i mitten av november 1899 kunde medaljen formellt godkännas av Vitterhetsakademien. Resultatet blev ett utomordentligt vackert uttryck för tidens nationalromantiska anda. Tiréns motiv på åtsidan knyter an till skidlöpningens uråldriga rötter som ett medel för jakt och överlevnad, medan frånsidans storslagna natursceneri och devisen "MANLIG IDROTT FÄDRENS ARF" hyllar sportens stärkande och traditionella kraft. Detta specifika silverexemplar, som enligt sin randskrift tilldelades en idrottare år 1918, utgör en direkt och påtaglig länk till den svenska skidsportens tidigaste guldålder.
Silvermedalj, 30.49g, 40mm. Graverad av Erik Lindberg efter en tecknad förlaga av konstnären Johan Tirén. Kvalitet 1+. Detta exemplar är försett med randskriften "SILVER 1918", vilket indikerar utdelningsåret. Referens: Ulla Ehrensvärd 13.
Åtsida
Motivet visar en skidåkande man i traditionell klädsel och pjäxor som rör sig framåt över snön. Över den ena axeln bär han en skidstav och ett fällt jaktbyte. Längs den yttre kanten löper omskriften "FÖRENINGEN FÖR SKIDLÖPNINGENS FRÄMJANDE I SVERIGE". Nedtill i fältet återfinns gravörens initialer "E • L".
Frånsida
Ett vintrigt landskap där ett snötäckt berg reser sig i bakgrunden, brutet av markerade skidspår som leder in i bilden. Vid horisonten syns den övre halvan av en strålande solskiva. Den högra delen av fältet domineras av en fyllig, nedhängande grangren med tydliga kottar. I det fria fältet till vänster står devisen uppställd på tre rader: "MANLIG IDROTT / FÄDRENS / ARF".
Skidsportens organisering och medaljens födelse
Mot slutet av 1800-talet genomgick skidåkningen i Sverige en förvandling från att ha varit ett rent praktiskt transportmedel till att bli en organiserad och hyllad sport. I bräschen för denna utveckling stod Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige. År 1899 fattade föreningen beslut om att låta prägla en stor och värdig medalj. Denna var avsedd att delas ut som pris vid nationella och internationella skidtävlingar i grenar som distanslöpning och backhoppning, men kunde även tilldelas personer som genom nitiskt arbete gagnat skidlöpningens sak. Medaljen, som slogs i guld, silver, brons eller stål, var utformad för att antingen förvaras i ett etui eller bäras stolt på bröstet i ett vitt sidenmoaréband kantat med de svenska nationalfärgerna blått och gult.
Ett konstnärligt samarbete över nationsgränser
Uppdraget att utforma medaljen utvecklades till ett fascinerande samarbete mellan gravören Adolf Lindberg i Stockholm och hans son Erik Lindberg, som vid tidpunkten studerade i Paris. I april 1899 skrev fadern till Erik och undrade om han var villig att åta sig graveringen av den så kallade "Lappmedaljen", baserad på en teckning av den kände konstnären Johan Tirén. Erik antog uppdraget med glädje och meddelade i juni att arbetet med motivet var "riktigt rolig". För att säkerställa högsta kvalitet rådfrågade han till och med de framstående franska gravörerna P. Tasset och F. Vernon angående vissa retuscher under processens gång.
Militär otålighet och stilistiska val
Under sensommaren funderade Erik Lindberg på att förse medaljens frånsida med en särskild kartusch – eventuellt med ett litet nordiskt drakmotiv – för att ge plats åt vinnarens namn. Fadern meddelade dock i september att namnet i stället skulle slås in på medaljens rand, ett beslut som bevarade det snötäckta landskapets rena estetik. Arbetet i Paris drog dock ut på tiden, vilket orsakade stor vånda hemma i Stockholm. I november beklagade sig Adolf Lindberg i ett brev till sonen över att han dagligen fick besök av otåliga majorer, kaptener och löjtnanter som krävde sina medaljer. "Jag har aldrig sett maken," skrev den pressade fadern, och bad sonen att snabba på processen.
Nationalromantik präglad i silver
När de färdiga stamparna, som hade reducerats och punsats i Paris, äntligen anlände till Stockholm i mitten av november 1899 kunde medaljen formellt godkännas av Vitterhetsakademien. Resultatet blev ett utomordentligt vackert uttryck för tidens nationalromantiska anda. Tiréns motiv på åtsidan knyter an till skidlöpningens uråldriga rötter som ett medel för jakt och överlevnad, medan frånsidans storslagna natursceneri och devisen "MANLIG IDROTT FÄDRENS ARF" hyllar sportens stärkande och traditionella kraft. Detta specifika silverexemplar, som enligt sin randskrift tilldelades en idrottare år 1918, utgör en direkt och påtaglig länk till den svenska skidsportens tidigaste guldålder.