Fredrik Bogislaus von Schwerin (1764-1834) av Mauritz Frumerie 1834 - Silvermyntfotens förkämpe
Ett underbart exemplar i hög relief med frostaktig relief och djupt glänsande fält. Silver 39.41g, 44mm, Hyckert II, sid 91, kvalitet 1+/01++. Denna silvermedalj präglades 1834 av Rikets Ständers bank för att hedra greve Fredrik Bogislaus von Schwerin och hans ihärdiga arbete med att reformera det svenska myntväsendet.
Åtsida
Schwerins högervända bild med den latinska inskriptionen: "FREDER· BOGISL· A· SCHWERIN COMES" (Fredrik Bogislaus von Schwerin, Greve). Nedtill anges datumet: "D· I· OCT· MDCCCXXXIV" (1 oktober 1834), vilket markerar dagen då den nya myntreformen trädde i kraft. Under bilden gravörens namn: "M. FRUMERIE"
Frånsida
Ett ymnighetshorn överfullt med mynt, omgivet av en ekkrans. Motivet ramas in av de latinska deviserna: "JUSTO ET TENACI" (Åt den rättvise och ståndaktige) samt: "COLLEGAE ET AMICI" (Kolleger och vänner), vilket vittnar om att medaljen var en hyllning från hans uppskattande medarbetare.
En man för alla stånd: Greven, prästen och statsmannen Fredrik Bogislaus von Schwerin
I en tid av specialisering framstår greve Fredrik Bogislaus von Schwerin (1764–1834) som en närmast renässansartad gestalt på den svenska historiens scen. Hans livsbana spände över roller som militär, präst, vetenskapsman, skönlitterär författare, musiker, mönsterjordbrukare och – framför allt – en av sin tids mest inflytelserika politiker och finansstrateger. Han var en aristokrat fylld av upplysningens ideal, en konservativ oppositionsledare och en man vars envisa kamp för en sund svensk ekonomi kom att definiera hans sista årtionden.
Född i Svenska Pommern inledde von Schwerin enligt adlig tradition en militär karriär och genomgick krigsakademien i Berlin. Men efter studier vid flera europeiska universitet tog hans liv en oväntad vändning. År 1784 beslöt han sig för att bli präst, ett pragmatiskt val som gjorde det möjligt för honom att gifta sig och snabbt få en tryggad försörjning. Efter blixtsnabba teologiska studier prästvigdes han 1786 och utnämndes 1788 till kyrkoherde i Sala, ett ämbete han formellt skulle behålla livet ut.
I Sala visade sig von Schwerins praktiska och intellektuella drivkrafter. Han förvandlade prästgården till en mönstergård med storskaliga nyodlingar och en imponerande trädgård, och sökte aktivt sprida sina kunskaper om lanthushållning. Samtidigt ägnade han sig åt historiska studier, skrev om pedagogik och kultur, och knöt ovärderliga kontakter med de unga fosforisterna vid Uppsala universitet, för vilka prästgården tidvis blev en intellektuell fristad.
Det var dock på den politiska arenan som von Schwerin skulle göra sitt djupaste avtryck. Från 1812 deltog han som ledamot av Riddarhuset i alla riksdagar. Med sin respektingivande gestalt, kraftfulla stämma och djupa beundran för den engelska parlamentarismen, blev han snabbt ledare för en ny riddarhusopposition. Han argumenterade för en starkare riksdag och större statligt ansvar, men från en agrar och konservativ utgångspunkt, inte en radikal-demokratisk. Hans ekonomiska insikter var oomtvistade, vilket ledde till att han, trots sin oppositionella ställning, utsågs till ledamot i flera tunga finansiella utskott.
Efter 1823 års riksdag drog sig von Schwerin tillbaka från den direkta oppositionspolitiken för att som ordförande för bankofullmäktige ägna nästan all sin kraft åt en enda fråga: myntrealisationen. I decennier hade det svenska myntväsendet präglats av instabilitet. von Schwerin blev den främste förkämpen för en reform som skulle återställa silvermyntfoten och skapa en stabil valuta. Hans arbete kröntes med framgång vid riksdagen 1828–30, då de avgörande lagarna drevs igenom.
Hans engagemang varade bokstavligen till hans sista andetag. I mars 1834, redan dödssjuk, lät han sig bäras upp till Riddarhuset för att med sin sista kraft tala emot ett förslag om att skjuta upp reformens genomförande. En månad senare avled han. Den 1 oktober samma år, kort efter hans död, verkställdes myntrealisationen – ett bestående monument över en av Sveriges mest mångsidiga och ståndaktiga statsmän.