Fredrik Gyllenborg (1698–1759) - Härligt rödskimrande bronsmedalj med full utprägling och lyster - Den skicklige partitaktikern bakom hattarnas framgångar
Fredrik Gyllenborg (1698–1759)
Härligt rödskimrande bronsmedalj med full utprägling och lyster. 18,22 g, 34 mm. Slät rand. Graverad av Carl Johan Wikman 1759 med anledning av Gyllenborgs död. Referens: Numismatiska meddelanden VII (Bror Edvard Hyckert) I:2.
Åtsida
Högervänd bröstbild av Fredrik Gyllenborg i samtida klädsel med allongeperuk och mantelveck. Omskriften löper längs kanten: ”FR. GYLLENBORG COM. PR. R. COLL. MED. ET ORD. ST. POL.” Gravörens signatur återfinns nedtill.
Frånsidan består av en ren textkomposition i flera rader, präglad med anledning av dödsfallet. Inskriften lyder:
”EN KIÄR THOGKOMMELSE AF DEN SOM FÖDDES TIL REDELIGAS FÄGNAD D. 12/23. IULII 1698. OCH DOG TIL DERAS SORG D. 25. AUG. 1759.” Texten formulerar en personlig och känslosam minnestext över födelse- och dödsdatum.
När Carl Johan Wikman 1759 graverade denna medalj över Fredrik Gyllenborg sammanfattades ett liv som i hög grad präglat frihetstidens politiska och ekonomiska landskap. Medaljens åtsida visar den mogne mannen i peruk och mantel, medan frånsidan med sin raka och känslosamma text påminner om att han föddes ”till redeligas fägnad” och dog ”till deras sorg”. Bakom den formella minnesinskriften döljer sig en av hattpartiets mest inflytelserika och kontroversiella gestalter.
Från hovpage till politisk aktör
Fredrik Gyllenborg föddes den 12 juli 1698 som yngste son till greve Jacob Gyllenborg och Anna Catharina Thegner. Fadern dog redan när pojken var tre år gammal, och den stora syskonskaran – bland dem de mer kända bröderna Carl och Johan – uppfostrades av modern. Som barn råkade han ut för flera allvarliga olyckor, bland annat skador i ansiktet och ett benbrott. Han började sin bana som page hos änkedrottning Hedvig Eleonora, lämnade tjänsten 1715 och blev året därpå auskultant i Svea hovrätt. 1722 utnämndes han till kammarherre, och 1733 blev han lagman på Gotland, en tjänst han 1737 bytte mot Närkes lagsaga.
Hattpartiets organisatör
Vid 1731 års riksdag anslöt sig Gyllenborg till oppositionen mot Arvid Horn och blev snart en centralgestalt i den krets som utvecklades till hattpartiet. Tillsammans med brodern Carl och Daniel Niklas von Höpken hörde han till de drivande krafterna bakom kulisserna. Han anses ha varit den som införde partiklubbarna i svensk politik och skötte under många år den franska partikassan, vars medel användes för att värva och hålla samman anhängare. Hans förmåga att organisera, planera riksdagsintriger och påverka opinionen var välkänd och fruktad. När läget blev kritiskt sommaren 1742 reste han ut i landet för att samla stöd inför den kommande riksdagen.
Bankman och bergspresident
Som bankofullmäktig från 1741 blev Gyllenborg en av de främsta företrädarna för hattarnas expansiva kreditpolitik. Politiken gynnade näringslivet men bidrog samtidigt till kraftig sedelutgivning och inflation. 1750 utnämndes han till president i Bergskollegium, ett uppdrag som passade honom väl eftersom han själv var en stor bruksägare med anläggningar i Västmanland, bland annat Skinnskattebergs bruk. Han var samtidigt fullmäktig i Jernkontoret. Hans dubbla roller som offentlig ämbetsman och privat näringsidkare gav honom stort inflytande men också kritik för egennytta.
Ett omstritt arv
Gyllenborg gifte sig 1729 med friherrinnan Elisabet Stierncrona, med vilken han fick flera barn. Han var en skicklig partitaktiker och en av frihetstidens mest verksamma politiska aktörer, men hans metoder – särskilt hanteringen av utländska pengar och utnyttjandet av sin ställning i banken – har bedömts hårt av eftervärlden. När han avled den 25 augusti 1759 i Stockholm lämnade han efter sig en betydande förmögenhet och en medalj som, genom Wikmans gravyr, bevarar minnet av en man som föddes till ”redeligas fägnad” men vars politiska gärning lämnade mer blandade spår i svensk historia.
Härligt rödskimrande bronsmedalj med full utprägling och lyster. 18,22 g, 34 mm. Slät rand. Graverad av Carl Johan Wikman 1759 med anledning av Gyllenborgs död. Referens: Numismatiska meddelanden VII (Bror Edvard Hyckert) I:2.
Åtsida
Högervänd bröstbild av Fredrik Gyllenborg i samtida klädsel med allongeperuk och mantelveck. Omskriften löper längs kanten: ”FR. GYLLENBORG COM. PR. R. COLL. MED. ET ORD. ST. POL.” Gravörens signatur återfinns nedtill.
Frånsidan består av en ren textkomposition i flera rader, präglad med anledning av dödsfallet. Inskriften lyder:
”EN KIÄR THOGKOMMELSE AF DEN SOM FÖDDES TIL REDELIGAS FÄGNAD D. 12/23. IULII 1698. OCH DOG TIL DERAS SORG D. 25. AUG. 1759.” Texten formulerar en personlig och känslosam minnestext över födelse- och dödsdatum.
När Carl Johan Wikman 1759 graverade denna medalj över Fredrik Gyllenborg sammanfattades ett liv som i hög grad präglat frihetstidens politiska och ekonomiska landskap. Medaljens åtsida visar den mogne mannen i peruk och mantel, medan frånsidan med sin raka och känslosamma text påminner om att han föddes ”till redeligas fägnad” och dog ”till deras sorg”. Bakom den formella minnesinskriften döljer sig en av hattpartiets mest inflytelserika och kontroversiella gestalter.
Från hovpage till politisk aktör
Fredrik Gyllenborg föddes den 12 juli 1698 som yngste son till greve Jacob Gyllenborg och Anna Catharina Thegner. Fadern dog redan när pojken var tre år gammal, och den stora syskonskaran – bland dem de mer kända bröderna Carl och Johan – uppfostrades av modern. Som barn råkade han ut för flera allvarliga olyckor, bland annat skador i ansiktet och ett benbrott. Han började sin bana som page hos änkedrottning Hedvig Eleonora, lämnade tjänsten 1715 och blev året därpå auskultant i Svea hovrätt. 1722 utnämndes han till kammarherre, och 1733 blev han lagman på Gotland, en tjänst han 1737 bytte mot Närkes lagsaga.
Hattpartiets organisatör
Vid 1731 års riksdag anslöt sig Gyllenborg till oppositionen mot Arvid Horn och blev snart en centralgestalt i den krets som utvecklades till hattpartiet. Tillsammans med brodern Carl och Daniel Niklas von Höpken hörde han till de drivande krafterna bakom kulisserna. Han anses ha varit den som införde partiklubbarna i svensk politik och skötte under många år den franska partikassan, vars medel användes för att värva och hålla samman anhängare. Hans förmåga att organisera, planera riksdagsintriger och påverka opinionen var välkänd och fruktad. När läget blev kritiskt sommaren 1742 reste han ut i landet för att samla stöd inför den kommande riksdagen.
Bankman och bergspresident
Som bankofullmäktig från 1741 blev Gyllenborg en av de främsta företrädarna för hattarnas expansiva kreditpolitik. Politiken gynnade näringslivet men bidrog samtidigt till kraftig sedelutgivning och inflation. 1750 utnämndes han till president i Bergskollegium, ett uppdrag som passade honom väl eftersom han själv var en stor bruksägare med anläggningar i Västmanland, bland annat Skinnskattebergs bruk. Han var samtidigt fullmäktig i Jernkontoret. Hans dubbla roller som offentlig ämbetsman och privat näringsidkare gav honom stort inflytande men också kritik för egennytta.
Ett omstritt arv
Gyllenborg gifte sig 1729 med friherrinnan Elisabet Stierncrona, med vilken han fick flera barn. Han var en skicklig partitaktiker och en av frihetstidens mest verksamma politiska aktörer, men hans metoder – särskilt hanteringen av utländska pengar och utnyttjandet av sin ställning i banken – har bedömts hårt av eftervärlden. När han avled den 25 augusti 1759 i Stockholm lämnade han efter sig en betydande förmögenhet och en medalj som, genom Wikmans gravyr, bevarar minnet av en man som föddes till ”redeligas fägnad” men vars politiska gärning lämnade mer blandade spår i svensk historia.