Fredrik I – Målare- och Bildhuggareakademien stiftad den 10 mars 1735 av Johann Carl Hedlinger - En soldatprins på den svenska tronen
Fredrik I – Målare- och Bildhuggareakademien stiftad den 10 mars 1735
Läcker lystrig silvermedalj med närmast full präglingsglans och delvis bevarad bottenstriering. Silver, 12.16 g, 33 mm. Kvalitet 01. Graverad av Johann Carl Hedlinger. Referenser: SKM 78b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Peter Felder 149 (1978), Hildebrand 51 (1874/1875).
Åtsida
Konungens högervända bröstbild i dräkt och mantel. Under bilden återfinns gravörens initialer: "I•C•H•" (Johann Carl Hedlinger). I omskriften längs medaljens kant löper texten: "FRIDERICVS•D G•REX•SVECIAE•".
Frånsida
Motivet visar ett ungt träd som är bundet vid en rak stör för att växa rakt. I omskriften lyder den latinska devisen: "FORMATVR AD IVSTVM•" (Det formas till det rätta). I avskärningen nedtill finns inskriptionen: "PICTVRAE ET SCVLPT• / ACAD•HOLM•INST• / 1735•" (Målar- och skulpturakademin i Stockholm instiftad 1735).
En soldatprins på den svenska tronen
Fredrik I föddes som hessisk arvprins och fick en uppfostran som i hög grad var inriktad på det militära. Han växte upp till en utpräglad soldatprins som tidigt exercerade rekryter på borggården, men han fick även en världsmannamässig utbildning genom omfattande utlandsresor i Europa under 1690-talet. Under det spanska tronföljdskriget (1701–1714) gjorde han sin egentliga militära karriär och utmärkte sig för våldsamma rytterianfall i strider vid bland annat Liège, Speyerbach och Höchstädt, där han vid flera tillfällen ådrog sig allvarliga skador och var nära att mista livet.
Efter att Karl XII:s armé gått under i Ryssland 1709, inledde Fredrik och det hessiska huset en strategisk plan för att närma sig den svenska tronföljden. Genom giftermålet med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora 1715 och sitt aktiva deltagande i maktkampen efter Karl XII:s död 1718, lyckades Fredrik positionera sig i maktens absoluta centrum. När Ulrika Eleonora nedlade sin krona 1720 valdes han till Sveriges konung, men tvingades i gengäld acceptera de kraftiga inskränkningar i kungamakten som dikterades i 1720 års regeringsform.
Akademins instiftande under frihetstiden
År 1735 är ett märkesår i svensk konsthistoria, då den institution som idag är känd som Konstakademien (då Kungliga Ritarakademien, senare Målare- och Bildhuggareakademien) grundades. Trots att detta formellt skedde under Fredrik I:s regeringstid, var konungen själv ganska främmande för den kulturella strävan som kom att göra den så kallade frihetstiden till en kulturell storhetstid i Sverige. Fredrik ägnade sig hellre åt jakter, nöjen och sitt uppseendeväckande förhållande med hovfröken Hedvig Taube, som han på 1730-talet etablerade i ett intimt litet rokokohov i Stockholm.
Initiativet till akademien kom istället från andra progressiva krafter i samhället, framför allt Carl Gustaf Tessin och arkitekten Carl Hårleman. De insåg det akuta behovet av att utbilda inhemska konstnärer och hantverkare för det massiva pågående slottsbygget i Stockholm. Medaljens frånsida, mästerligt graverad av den schweiziskfödde Johann Carl Hedlinger, fångar denna pedagogiska vision perfekt. Bilden av ett ungt träd som varsamt binds vid en rak stör, ackompanjerat av texten "Det formas till det rätta", symboliserar hur den unga konstnären genom akademins försorg ska ges rätt stöd och teoretisk riktning för att kunna växa och blomstra.
Ett politiskt skifte 1735
Samtidigt som akademien slog upp sina portar 1735 befann sig Sverige i en inrikespolitisk brytningstid. Efter polska tronföljdskrigets slut samma år började förhoppningarna om en revansch mot Ryssland att åter spira i vissa svenska kretsar. Den gruppering som snart skulle formera sig som hattpartiet började ta form och riktade starka angrepp mot den sittande kanslipresidenten Arvid Horns försiktiga fredspolitik. Även om Fredrik I inledningsvis motsatte sig en svensk uppslutning på Frankrikes sida, tvingades han så småningom anpassa sig efter den nya, krigslystna in- och utrikespolitiska situationen när hattarna tog över makten i slutet av decenniet.
Den vackra medaljen från 1735 står därmed som ett bestående monument över en epok av tydliga kontraster: en monark mer lockad av fälttåg och galanta äventyr än av böcker, och ett politiskt landskap i stormig förändring – alltmedan fröet till en av landets viktigaste kulturella institutioner planterades för framtiden.
Läcker lystrig silvermedalj med närmast full präglingsglans och delvis bevarad bottenstriering. Silver, 12.16 g, 33 mm. Kvalitet 01. Graverad av Johann Carl Hedlinger. Referenser: SKM 78b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Peter Felder 149 (1978), Hildebrand 51 (1874/1875).
Åtsida
Konungens högervända bröstbild i dräkt och mantel. Under bilden återfinns gravörens initialer: "I•C•H•" (Johann Carl Hedlinger). I omskriften längs medaljens kant löper texten: "FRIDERICVS•D G•REX•SVECIAE•".
Frånsida
Motivet visar ett ungt träd som är bundet vid en rak stör för att växa rakt. I omskriften lyder den latinska devisen: "FORMATVR AD IVSTVM•" (Det formas till det rätta). I avskärningen nedtill finns inskriptionen: "PICTVRAE ET SCVLPT• / ACAD•HOLM•INST• / 1735•" (Målar- och skulpturakademin i Stockholm instiftad 1735).
En soldatprins på den svenska tronen
Fredrik I föddes som hessisk arvprins och fick en uppfostran som i hög grad var inriktad på det militära. Han växte upp till en utpräglad soldatprins som tidigt exercerade rekryter på borggården, men han fick även en världsmannamässig utbildning genom omfattande utlandsresor i Europa under 1690-talet. Under det spanska tronföljdskriget (1701–1714) gjorde han sin egentliga militära karriär och utmärkte sig för våldsamma rytterianfall i strider vid bland annat Liège, Speyerbach och Höchstädt, där han vid flera tillfällen ådrog sig allvarliga skador och var nära att mista livet.
Efter att Karl XII:s armé gått under i Ryssland 1709, inledde Fredrik och det hessiska huset en strategisk plan för att närma sig den svenska tronföljden. Genom giftermålet med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora 1715 och sitt aktiva deltagande i maktkampen efter Karl XII:s död 1718, lyckades Fredrik positionera sig i maktens absoluta centrum. När Ulrika Eleonora nedlade sin krona 1720 valdes han till Sveriges konung, men tvingades i gengäld acceptera de kraftiga inskränkningar i kungamakten som dikterades i 1720 års regeringsform.
Akademins instiftande under frihetstiden
År 1735 är ett märkesår i svensk konsthistoria, då den institution som idag är känd som Konstakademien (då Kungliga Ritarakademien, senare Målare- och Bildhuggareakademien) grundades. Trots att detta formellt skedde under Fredrik I:s regeringstid, var konungen själv ganska främmande för den kulturella strävan som kom att göra den så kallade frihetstiden till en kulturell storhetstid i Sverige. Fredrik ägnade sig hellre åt jakter, nöjen och sitt uppseendeväckande förhållande med hovfröken Hedvig Taube, som han på 1730-talet etablerade i ett intimt litet rokokohov i Stockholm.
Initiativet till akademien kom istället från andra progressiva krafter i samhället, framför allt Carl Gustaf Tessin och arkitekten Carl Hårleman. De insåg det akuta behovet av att utbilda inhemska konstnärer och hantverkare för det massiva pågående slottsbygget i Stockholm. Medaljens frånsida, mästerligt graverad av den schweiziskfödde Johann Carl Hedlinger, fångar denna pedagogiska vision perfekt. Bilden av ett ungt träd som varsamt binds vid en rak stör, ackompanjerat av texten "Det formas till det rätta", symboliserar hur den unga konstnären genom akademins försorg ska ges rätt stöd och teoretisk riktning för att kunna växa och blomstra.
Ett politiskt skifte 1735
Samtidigt som akademien slog upp sina portar 1735 befann sig Sverige i en inrikespolitisk brytningstid. Efter polska tronföljdskrigets slut samma år började förhoppningarna om en revansch mot Ryssland att åter spira i vissa svenska kretsar. Den gruppering som snart skulle formera sig som hattpartiet började ta form och riktade starka angrepp mot den sittande kanslipresidenten Arvid Horns försiktiga fredspolitik. Även om Fredrik I inledningsvis motsatte sig en svensk uppslutning på Frankrikes sida, tvingades han så småningom anpassa sig efter den nya, krigslystna in- och utrikespolitiska situationen när hattarna tog över makten i slutet av decenniet.
Den vackra medaljen från 1735 står därmed som ett bestående monument över en epok av tydliga kontraster: en monark mer lockad av fälttåg och galanta äventyr än av böcker, och ett politiskt landskap i stormig förändring – alltmedan fröet till en av landets viktigaste kulturella institutioner planterades för framtiden.