Fredrik I – Osmanska sändebud vid det svenska hovet, ca 1727–1728 Bronserad tennmedalj av Johann Carl Hedlinger på uppdrag av Nils Keder. Extremt sällsynt – enda noterade exemplaret. - Möjlig proveniens: Friherre Bonde på Ericsberg

Fredrik I – Osmanska sändebud vid det svenska hovet, ca 1727–1728
Bronserad tennmedalj av Johann Carl Hedlinger på uppdrag av Nils Keder. Extremt sällsynt – enda noterade exemplaret. Möjlig proveniens: Friherre Bonde på Ericsberg (Ulf Nordlind auktion 2010:6, lot 873–883). 118.12g, 65mm, slät rand. Kvalitet 1+. Referenser: Peter Felder 75 (1978), Mechel (1776), sid 7, plansch 6. Extremt sällsynt.

Proveniens och numismatisk historik
Detta är det enda av mig kända och noterade exemplaret av denna medalj på den privata marknaden. Medaljen såldes senast av MISAB under 2023, då utan specifik proveniensangivelse. Medaljens unika karaktär och dess extrema sällsynthetsgrad gör det dock högst sannolikt att den ursprungligen stammar ur friherre Bondes legendariska samling på Ericsberg. På Ulf Nordlinds auktion 2010:6 (lot 873–883) såldes en stor mängd mycket rara tennmedaljer från just denna samling, varav många ropades ut obeskrivna i ospecificerade lotter. Flera av dessa var extremt sällsynta eller tom unika som Bror Emil Hildebrand tidigare hade använt som referensexemplar i sitt standardverk Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar (1874–1875). Bristen på andra kända exemplar i privat ägo, kombinerat med de faktiska historiska omständigheterna, talar starkt för att detta utbjudna exemplar kommer från just denna skingrade samling.

Åtsida
Motivet utgörs av en uttrycksfull, vänstervänd bröstbild av en gestalt ur det osmanska sändebudets följe. Mannen är avbildad med framhuvud, tinningar och nacke slätrakade. Han bär en markant, lång mustasch och är klädd i en rock med en pälsmantel svept över axlarna. Relieven är kraftfull och naturalistisk, vilket är mycket karaktäristiskt för Johann Carl Hedlingers mästerliga porträttkonst.

Frånsida
Fältet fylls helt av en tioradig latinsk inskrift: "ISTHANC / TVRCICI / AD SVETHICAM AVLAM / ANNO MDCCL LEGATI / ICONEM / AD CEREVM EXEMPLVM / AB HEDLINGERO FORMATVM / EX ARGENTO FVNDENDAM / CVRAVIT / N KEDER HOLMIENS". Detta översätts fritt i sin helhet till: "Nils Keder från Stockholm lät gjuta denna bild i silver av det turkiska sändebudet till det svenska hovet år 1750, formad efter en vaxmodell av Hedlinger".

Diplomati och Karl XII:s skugga
Sverige och Osmanska riket hade haft diplomatiska förbindelser alltjämt sedan mitten av 1500-talet, men under början av 1700-talet hade dessa intensifierats markant. Karl XII hade bott på osmansk jord i staden Bender i fem år efter nederlaget vid Poltava 1709, vilket skapade djupa politiska och ekonomiska band. Vad som framförallt förenade de båda länderna var en gemensam antipati gentemot det uppåtgående Ryssland.

I juni 1727 anlände det osmanska sändebudet Kozbekçi Mustafa Ağa till Stockholm med en stor svit. Hans officiella uppdrag, utsänd av den stormäktiga sultanen Ahmed III, var att återknyta de diplomatiska kontakterna vilka legat nere sedan Karl XII:s död 1718, samt att försöka driva in de enorma skulder som den svenske kungen hade dragit på sig. Resan hade tagit nästan ett år, då Mustafa på vägen upp till Sverige först hade gjort en avstickare in i Ryssland. Väl framme togs han ståndsmässigt emot av kung Fredrik I, regeringen samt stadens borgmästare och råd. Följet hyrde in sig i det numera rivna Bromanska huset vid Södermalmstorg.

Livet i den svenska huvudstaden
Av den svenska regeringen erhöll Mustafa en särskild tolk, Jean Baptiste Savary. Denne var, sitt franskklingande namn till trots, holländare till börden och hade kommit till Sverige via Konstantinopel tillsammans med Karl XII 1714. På regeringens order förde Savary ett detaljerat diarium över sändebudets göranden i riket (originalet förvaras idag på Riksarkivet i Stockholm).

Tack vare denna dagbok vet vi att en stor del av Mustafas tid ägnades åt att träffa andra utländska diplomater och representanter för den svenska statsmakten. Som alla diplomater på 1700-talet utbytte han frikostiga gåvor; standardpresenterna från det osmanska sändebudet bestod av mekkabalsam, tobak, pipor, meloner och dadlar, medan han själv oftast erhöll vapen i vängåvor. Vid några tillfällen fick han audiens hos Fredrik I, och i februari 1728 fick han ynnesten att deltaga i en björnjakt tillsammans med majestätet utanför Uppsala.

Mustafa bevittnade flera av Stockholms sevärdheter under sin period i staden. Han spatserade i Kungsträdgården och åkte på visit till både Ulriksdals och Drottningholms slott. Den 5 augusti var han med då riksdagen hade sitt högtidliga avslutande, och några dagar senare var han på bjudning ute på det österrikiska sändebudet greve Fridags lantgods. Efter middagen lät Mustafa, på orientaliskt manér, sina tjänare "kasta med sablar", vilket storligen roade grevens övriga gäster.

Kulturkrockar och religion
Mustafa Ağa och tjänarna i hans svit var med stor sannolikhet de enda muslimerna i Stockholm vid denna tid. Svensk lagstiftning i början av 1700-talet förbjöd medborgare att ha någon annan religion än den lutherskt kristna, och avfällingar hotades med utvisning. Som utländsk diplomat var Mustafa dock fredad, förutsatt att han inte spridde sina läror bland befolkningen.

Under vistelsen inföll ramadan, den heliga muslimska fastemånaden. Mustafa valde själv att inte fasta "av rädsla för de långa dagarna", och av medlemmarna i beskickningen var det bara fem stycken som genomförde fastan. Som troende muslim förtärde Mustafa inte alkohol – något högst ovanligt i 1700-talets Stockholm – utan drack istället oftast kaffe. Tolken Savary noterar vid ett tillfälle hur Mustafa utfrågades av det hannoveriska sändebudet om hur han, van vid att ha ett harem, klarade att leva i Stockholm utan "fruntimmerssällskap". Mustafa medgav att det var svårt men att han fick anpassa sig. När den hannoveriska diplomaten föreslog att han skulle köpa temporär kärlek från prostituerade, klargjorde Mustafa bestämt att detta stred mot både hans personlighet och hans religion.

Konstnärligt avtryck och numismatiska mysterier
Det exotiska följet väckte ofantlig uppmärksamhet och avporträtterades flitigt av dåtidens konstnärselit. Hovmålaren Georg Engelhard Schröders mästerliga oljemålning från 1727 är ett lysande exempel på detta. I målningens centrum står huvudsändebudet Mustafa Ağa klädd i en grön, pälskantad rock, en vidsträckt vit turban och ett karaktäristiskt mörkt helskägg, gestikulerande mot en yngre gestalt. Särskilt intressanta för den numismatiska historien är dock de två gestalterna i bakgrunden. Dessa män ur följet avbildas med turbander och distinkta, långa mustascher, men saknar det helskägg som deras herre bär. Det är i denna visuella kontext vi finner ursprunget till Hedlingers medaljkonst.

Den framstående schweiziskfödde gravören Johann Carl Hedlinger fascinerades starkt och skulpterade porträtt av gästerna i vax. Den svenske numismatikern Nils Keder (1659–1728) tog sedan initiativet till att låta gjuta dessa för eftervärlden.

Denna specifika medalj belyses bäst genom Chrétien de Mechels katalog "Oeuvre du Chevalier Hedlinger" (1776). Av Mechels kopparstick (sid 7, plansch 6) framgår att Hedlinger skapade minst två modeller. Den ena visar huvudsändebudet Mustafa Ağa med turban och helskägg (korrekt daterad 1727–1728), vilket exakt motsvarar Schröders målning av sändebudet. Den andra modellen visar en slätrakad man med enbart mustasch, vilket visuellt motsvarar männen i målningens bakgrund – samt åtsidan på denna medalj.

I Mechels referensverk beskrivs den mustaschprydde mannen som ett tatariskt sändebud med inskriptionen "TARTARORVM" (tatariska), och anges vara gjuten i brons ("EX AERE"). Detta utbjudna exemplar avviker dock markant; det är präglat med texten "TVRCICI" (turkiska) och "EX ARGENTO" (i silver), trots att det utgörs av bronserat tenn. Gemensamt för både Mechels förlaga och denna medalj är dock det historiskt felaktiga årtalet "MDCCL" (1750), en kronologisk omöjlighet då besöket skedde 1727 och Keder dog 1728. Dessa motsägelser indikerar att denna medalj är en extremt sällsynt hybrid eller korrigerad variant där formar har kombinerats eller förvanskats under gjutningsprocessen.

Avfärd och historiskt arv
I februari och mars 1728 lämnade Mustafa tillfälligt Stockholm för att besöka Dalarna och Västmanland. I september 1728, efter drygt ett år i landet, inleddes slutligen hemresan, denna gång via Polen och Tyskland istället för Ryssland. Den diplomatiska ansträngningen bar frukt; Mustafas vistelse lade grunden för det formella handelsavtal som slutligen upprättades mellan Sverige och det Osmanska riket år 1737.