Fredrik I - Reseriksdaler 1727 - Präglade inför konungens första planerade resa till Hessen - En politisk seger och en dröm om hembygden
Fredrik I – Reseriksdaler 1727 – Präglad inför konungens första planerade resa till Hessen
Ett tilltalande och skarpt exemplar med viss blå-guldskimrande lyster, litet plantsfel i kanten kl 18. En doldis i numismatiken. Konungen lät prägla mynt med dubbelporträtt i valörerna 2, 1½ respektive 1 riksdaler 1727 inför den planerade resan till Hessen samma år. Dock blev resan inställd pga politiska och ekonomiska orsaker och fick skjutas på framtiden till 1731 efter hans faders död och då ständerna inte kunde neka konungen att resa. Silver, 28.94g, 43mm. Kvalitet 1+. Med den intressanta randskriften: "MANIBUS NE LAEDAR AVARIS" som översatt lyder: "Må inga händer skada mig". Referens: SMB 26 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Motivet utgörs av ett högervänt dubbelporträtt av konung Fredrik I och drottning Ulrika Eleonora. Konungen är placerad i förgrunden, klädd i vid allongperuk, harnesk och en draperad mantel, med drottningens profil framträdande strax bakom. Längs den yttre kanten löper den latinska omskriften "FRIDERIC • ET • ULR • ELEON • D • G • REX • ET • REG • SVEC •", vilket översätts till "Fredrik och Ulrika Eleonora, med Guds nåde, Sveriges konung och drottning".
Frånsida
I fältets centrum vilar det krönta svenska riksvapnet med ätten Hessens hjärtsköld, uppburet av två krönta och tillbakablickande lejon som sköldhållare. Lejonen står på ett utsirat postament av flätverk. Längs den övre kanten löper kungaparets gemensamma valspråk på svenska: "Gud Wårt Hopp •". I en dekorativ kartusch i den nedre avskärningen står årtalet "1727".
En politisk seger och en dröm om hembygden
När denna sällsynta och magnifika reseriksdaler präglades år 1727, befann sig Sverige i slutfasen av en intensiv inrikespolitisk maktkamp. Efter det katastrofala stora nordiska kriget och Karl XII:s död hade den nya regeringsformen kraftigt kringskurit kungamakten. Fredrik I, som genom sin maka Ulrika Eleonoras abdikation 1720 hade vunnit den svenska kronan, var bunden av rådets och ständernas vilja. Riksdagen 1726–1727 blev emellertid en avgörande triumf för kanslipresidenten Arvid Horn. Med kungens stöd och utslagsröst lyckades Horn ansluta Sverige till den hannoverska alliansen och därmed slutgiltigt utmanövrera det ryssvänliga holsteinska partiet, vars inflytande länge hotat stabiliteten i riket.
Med denna utrikespolitiska och inhemska seger i ryggen fann konungen tiden vara mogen för att förverkliga en djupt närd dröm: en resa tillbaka till sitt älskade fädernesland. Fredrik var född arvprins av Hessen-Kassel och hade innan han kom till Sverige levt ett synnerligen dramatiskt och rörligt liv ute i Europa. Som framstående militär och kavallerigeneral hade han under det spanska tronföljdskriget kämpat på frontlinjerna under legendariska fältherrar som Marlborough och prins Eugen av Savojen. Det hessiska arvet var centralt för hans identitet, och han längtade nu intensivt efter att få återse sin åldrande fader, lantgreve Karl, och sina gamla domäner.
Dubbelporträttet och den inställda resan
Inför denna stundande resa lät konungen prägla en serie mycket speciella praktmynt – så kallade reseriksdalrar i valörerna 1, 1 ½ och 2 riksdaler. Det var meningen att dessa skulle fungera som ståtliga gåvor och prestigefull representation under resan ner genom de tyska staterna. Åtsidan pryds av ett utomordentligt vackert dubbelporträtt, vilket var ovanligt i den svenska myntningen vid denna tid. Valet av motiv var sannolikt en diplomatisk och kärleksfull gest för att markera parets samhörighet, samt en påminnelse om att det var genom Ulrika Eleonora som han hade erhållit sin kungliga värdighet.
Goda föresatser och vackra silvermynt räckte dock inte hela vägen. Trots att resan var minutiöst planerad, tvingades Fredrik till slut att ställa in sina planer. De bittra ekonomiska realiteterna i det utblottade Sverige, i kombination med det allmänna politiska läget och ständernas starka ovilja att finansiera en utländsk vistelse för monarken, satte obönhörligt stopp för avresan.
Först fyra år senare, efter att fadern avlidit 1730 och Fredrik själv därmed blivit regerande lantgreve av Hessen-Kassel, blev det politiskt och juridiskt omöjligt för de svenska ständerna att neka honom att resa till sitt eget rike. Reseriksdalrarna från 1727 kom därmed aldrig att användas för sitt ursprungliga ändamål, vilket i dag gör dem till sanna rariteter inom den svenska numismatiken. Tillsammans med den spännande randskriften – en bön om att myntet inte ska skadas av giriga händer – står denna riksdaler kvar som ett fascinerande vittnesbörd om en militärprins brinnande hemlängtan och de snäva gränser som omgav frihetstidens kungamakt.
Ett tilltalande och skarpt exemplar med viss blå-guldskimrande lyster, litet plantsfel i kanten kl 18. En doldis i numismatiken. Konungen lät prägla mynt med dubbelporträtt i valörerna 2, 1½ respektive 1 riksdaler 1727 inför den planerade resan till Hessen samma år. Dock blev resan inställd pga politiska och ekonomiska orsaker och fick skjutas på framtiden till 1731 efter hans faders död och då ständerna inte kunde neka konungen att resa. Silver, 28.94g, 43mm. Kvalitet 1+. Med den intressanta randskriften: "MANIBUS NE LAEDAR AVARIS" som översatt lyder: "Må inga händer skada mig". Referens: SMB 26 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Motivet utgörs av ett högervänt dubbelporträtt av konung Fredrik I och drottning Ulrika Eleonora. Konungen är placerad i förgrunden, klädd i vid allongperuk, harnesk och en draperad mantel, med drottningens profil framträdande strax bakom. Längs den yttre kanten löper den latinska omskriften "FRIDERIC • ET • ULR • ELEON • D • G • REX • ET • REG • SVEC •", vilket översätts till "Fredrik och Ulrika Eleonora, med Guds nåde, Sveriges konung och drottning".
Frånsida
I fältets centrum vilar det krönta svenska riksvapnet med ätten Hessens hjärtsköld, uppburet av två krönta och tillbakablickande lejon som sköldhållare. Lejonen står på ett utsirat postament av flätverk. Längs den övre kanten löper kungaparets gemensamma valspråk på svenska: "Gud Wårt Hopp •". I en dekorativ kartusch i den nedre avskärningen står årtalet "1727".
En politisk seger och en dröm om hembygden
När denna sällsynta och magnifika reseriksdaler präglades år 1727, befann sig Sverige i slutfasen av en intensiv inrikespolitisk maktkamp. Efter det katastrofala stora nordiska kriget och Karl XII:s död hade den nya regeringsformen kraftigt kringskurit kungamakten. Fredrik I, som genom sin maka Ulrika Eleonoras abdikation 1720 hade vunnit den svenska kronan, var bunden av rådets och ständernas vilja. Riksdagen 1726–1727 blev emellertid en avgörande triumf för kanslipresidenten Arvid Horn. Med kungens stöd och utslagsröst lyckades Horn ansluta Sverige till den hannoverska alliansen och därmed slutgiltigt utmanövrera det ryssvänliga holsteinska partiet, vars inflytande länge hotat stabiliteten i riket.
Med denna utrikespolitiska och inhemska seger i ryggen fann konungen tiden vara mogen för att förverkliga en djupt närd dröm: en resa tillbaka till sitt älskade fädernesland. Fredrik var född arvprins av Hessen-Kassel och hade innan han kom till Sverige levt ett synnerligen dramatiskt och rörligt liv ute i Europa. Som framstående militär och kavallerigeneral hade han under det spanska tronföljdskriget kämpat på frontlinjerna under legendariska fältherrar som Marlborough och prins Eugen av Savojen. Det hessiska arvet var centralt för hans identitet, och han längtade nu intensivt efter att få återse sin åldrande fader, lantgreve Karl, och sina gamla domäner.
Dubbelporträttet och den inställda resan
Inför denna stundande resa lät konungen prägla en serie mycket speciella praktmynt – så kallade reseriksdalrar i valörerna 1, 1 ½ och 2 riksdaler. Det var meningen att dessa skulle fungera som ståtliga gåvor och prestigefull representation under resan ner genom de tyska staterna. Åtsidan pryds av ett utomordentligt vackert dubbelporträtt, vilket var ovanligt i den svenska myntningen vid denna tid. Valet av motiv var sannolikt en diplomatisk och kärleksfull gest för att markera parets samhörighet, samt en påminnelse om att det var genom Ulrika Eleonora som han hade erhållit sin kungliga värdighet.
Goda föresatser och vackra silvermynt räckte dock inte hela vägen. Trots att resan var minutiöst planerad, tvingades Fredrik till slut att ställa in sina planer. De bittra ekonomiska realiteterna i det utblottade Sverige, i kombination med det allmänna politiska läget och ständernas starka ovilja att finansiera en utländsk vistelse för monarken, satte obönhörligt stopp för avresan.
Först fyra år senare, efter att fadern avlidit 1730 och Fredrik själv därmed blivit regerande lantgreve av Hessen-Kassel, blev det politiskt och juridiskt omöjligt för de svenska ständerna att neka honom att resa till sitt eget rike. Reseriksdalrarna från 1727 kom därmed aldrig att användas för sitt ursprungliga ändamål, vilket i dag gör dem till sanna rariteter inom den svenska numismatiken. Tillsammans med den spännande randskriften – en bön om att myntet inte ska skadas av giriga händer – står denna riksdaler kvar som ett fascinerande vittnesbörd om en militärprins brinnande hemlängtan och de snäva gränser som omgav frihetstidens kungamakt.