Fredrik I:s 5 öre 1722 - En ettårstyp och ett tilltalande exemplar med viss lyster - Soldatprinsen och frihetstidens krona

Fredrik I:s 5 öre 1722 - En ettårstyp och ett tilltalande exemplar med viss lyster
5 Öre 1722 LC. Myntet förekommer endast 1722 med detta utseende och myntmästarens initialer LC (Lorentz Careelberg, verksam 1706-1722) och är som sådant extra attraktivt för samlaren. Silver, 3.58g, 22mm, slät rand. Kvalitet 1+. Referens: SMB 121 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno)

ÅtsidaCentralt placerat ett sirligt utformat och krönt monogram bestående av de sammanflätade bokstäverna "FR", stående för Fridericus Rex (konung Fredrik). Längs myntets ytterkant löper omskriften "IN · DEO · SPES · MEA · 17 22 ·", där årtalet delas av kronan. Omskriften är formulerad på latin och översätts till "I Gud mitt hopp", vilket fungerade som monarkens personliga valspråk. 

Frånsida
Sveriges lilla riksvapen utgjort av tre öppna kronor, placerade med två ovanför en under. På varsin sida om den nedre, centrala kronan anges myntets valör med siffran "5" till vänster och bokstaven "Ö" till höger, formulerat med tydliga interpunktioner: "5 · Ö ·" (5 öre). Direkt under den nedersta kronan återfinns förkortningen "S · M ·", vilket utläses silvermynt. Alldeles ovanför myntets nedre kant framträder myntmästarens initialer "L · C ·", stående för Lorentz Careelberg. 

Soldatprinsen och frihetstidens krona: Fredrik I och det nya Sverige

Från Europas slagfält till det svenska hovet
Fredrik av Hessen-Kassel föddes in i en tysk furstefamilj och skolades tidigt för en militär bana. Hans uppfostran kombinerade bokliga studier med en världsmannamässig skolning, och redan som ung deltog han i pfalziska tronföljdskriget. Det var emellertid under det spanska tronföljdskriget som han på allvar etablerade sig som en kapabel militär. Under befälhavare som Marlborough och prins Eugène av Savoyen gjorde han sig känd för orädda, stundtals våldsamma rytterianfall. Han stred i blodiga drabbningar vid Höchstädt och Malplaquet, och undkom med nöd och näppe döden efter att ha sårats i både huvud och bröst.

När den svenska stormakten började vackla efter slaget vid Poltava 1709, inleddes från hessiskt håll en strategisk dynastisk manöver. Genom ett äktenskap med Karl XII:s syster, Ulrika Eleonora, hoppades Fredrik kunna positionera sig inför en framtida svensk tronföljd. Vigseln ägde rum 1715, och arvprinsen trädde snabbt i svensk tjänst och tog ledningen för försvarsstyrkorna vid den svenska östersjökusten medan Karl XII ännu befann sig i Stralsund.

Ett maktövertagande i stormens öga
Skottet vid Fredrikshald den 30 november 1718, som ändade Karl XII:s liv, utlöste en omedelbar maktkamp. Fredrik handlade snabbt och fördomsfritt. Genom att arrestera den holsteinska fraktionens ledare, baron von Görtz, och säkra kontrollen över krigskassan, manövrerade han ut de konkurrerande anspråken på tronen. Han lyckades förmå armén och rådet att erkänna Ulrika Eleonora som drottning mot löftet att enväldet skulle avskaffas.

Målet för Fredrik var dock den egna kungakronan. Efter intensiva påtryckningar från hovet valde drottningen att abdikera 1720 till förmån för sin make. Fredrik I valdes till Sveriges konung, men priset för värdigheten var högt. Den nya regeringsformen, som kodifierades samma år, innebar en drastisk inskränkning av kungamakten och förflyttade det politiska initiativet till riksrådet och ständerna. Det karolinska enväldet var formellt över, och frihetstiden hade tagit sin början.

Kungamaktens nya gränser och fredens pris
Den regim som Fredrik I trädde i spetsen för stod inför en utmattad nation och ett omedelbart behov av fred. Tillsammans med kanslipresidenten Arvid Horn navigerade kungen i ett snårigt storpolitiskt landskap. Freden i Nystad 1721 var bitter men nödvändig, och den medförde stora territoriella förluster till Ryssland. Kungen hade personligen sökt utnyttja fredsförhandlingarna för att utestänga hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp från den svenska tronföljden, ett agerande som väckte både förbittring och misstro i politiska kretsar.

Fredrik I kom successivt att marginaliseras i den politiska hetluften. Hans försök att utvidga sin egen makt slogs tillbaka av ständerna, och han tvingades i stor utsträckning anpassa sig efter den rådande parlamentariska situationen. Han engagerade sig därefter hellre i jakt och hovliv, där förbindelsen med mätressen Hedvig Taube kom att väcka uppmärksamhet i det karolinskt präglade Sverige. Trots sin pragmatism och tidvisa politiska apati stod kungen dock för en stabiliserande faktor under en period då landet långsamt återhämtade sig från krigens utarmning.

Ett mynt i en brytningstid
Det aktuella femöresmyntet från 1722 utgör ett handfast och tidigt dokument över denna historiska brytningstid. Präglat endast två år efter Fredriks trontillträde, och året efter den tunga freden i Nystad, representerar det ett rike i behov av ekonomisk och institutionell stabilitet. Myntet är en ettårstyp och bär myntmästare Lorentz Careelbergs initialer (LC). Careelberg, som varit verksam under de turbulenta sista åren av det stora nordiska kriget, avslutade sin tjänst just detta år.

Åtsidans valspråk "In Deo spes mea" förmedlar en officiell och formell fromhet som delvis kontrasterar mot den handlingskraftige soldatprinsens mer världsliga leverne. Föremålet knyter samman monarkens person med statens administrativa maktutövning. I det lilla silvermyntet återspeglas därmed övergången från ett autokratiskt krigarsamhälle till en konstitutionell styrelseform där kungens monogram visserligen sanktionerade statens affärer, men där den reella makten hade övergått i ständernas händer.