Fredrik I:s död den 25 mars 1751 av Hedlinger och Fehrman - En åldrad monarks sista resa
Fredrik I:s död den 25 mars 1751
En exceptionellt vacker silvermedalj med underbart frånsidemotiv. Åtsida av Johann Carl Hedlinger, frånsida av Daniel Fehrman. 75.54g, 54mm. Referens: SKM 120b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Peter Felder 117. Hildebrand 74. Detta exemplar med randprägling: "SILVER 1938". Kvalitet 01/0. Åtsidan är präglad med skadad stamp, vilket manifesterar sig som små tunna linjer (upphöjda åsar) där den skadade stampens sprickor fyllts med metall i präglingsögonblicket. Denna medalj härstammar från familjen Fehrmans samling som såldes av Myntkompaniet 2023. I denna samling fanns bland annat några nypräglade medaljer från Myntverket. Helt uppenbart har dessa präglingar skett utanför officiella vägar då inga nypräglingar med originalstampar längre prakticerades vid denna tid. Den bakomliggande orsaken är troligtvis goda kontakter och viljan/förmågan hos familjen Fehrman att komplettera sin specialsamling med utgåvor som annars var i det närmaste omöjliga att uppbringa från den öppna marknaden. Effekten av denna specialprägling är att även dessa medaljer är extremt sällsynta, ja troligtvis unika till sin karaktär, både i sitt skick och sin nyprägling med randstämpling. Medaljerna utgör ett ypperligt tillfälle för samlaren av extremt sällsynta utgåvor och extrema kvaliteter.
Åtsida
Konungens högervända bröstbild klädd i harnesk och mantel. Under bilden syns gravörens namn: "I•C•HEDLINGER•F•". Längs kanten löper omskriften: "FRIDERICVS•D•G•REX•SVECIAE•" (Fredrik, med Guds nåde, Sveriges konung).
Frånsida
Ett himmelskt motiv utgörande en del av zodiaken (djurkretsen) där stjärntecknet Lejonet avbildas svävande på ett band mellan två stora molnformationer. I omskriften längs den övre kanten löper texten: "SIDERIBUS RECEPTUS•" (Upptagen bland stjärnorna). I avskärningen nedtill anges kungens dödsdatum på två rader: "D•XXV•MARTII• / MDCCLI•" (Den 25 mars 1751).
En åldrad monarks sista resa
När Fredrik I drog sin sista suck på aftonen den 25 mars 1751, nära sjuttiofem år gammal, avslutades ett av de mest händelserika kapitlen i den svenska monarkins historia. Kungens sista tid hade präglats av kraftigt sviktande hälsa. Efter att ha drabbats av upprepade slaganfall under våren 1748 hade han tidvis varit så försvagad att han inte ens förmådde skriva sin egen namnteckning, utan fick förlita sig på en namnstämpel. Det var slutligen kallbrand som ändade hans liv. Efter bisättningen i april följde en storslagen begravning i Riddarholmskyrkan, där han fann sin sista vila i det Karolinska gravkoret intill Karl XII och sin framlidna maka Ulrika Eleonora.
Krigarlejonet tar plats bland stjärnorna
För att hugfästa minnet av konungens frånfälle skapades denna djupt poetiska minnesmedalj. På frånsidan, mästerligt formgiven av Daniel Fehrman, ser vi lejonets stjärntecken i zodiaken sväva bland molnen. Den latinska inskriften förkunnar stolt att konungen nu är "upptagen bland stjärnorna". Valet av just lejonet är ingen slump; utöver att vara en uråldrig kunglig symbol knyter det vackert an till Fredriks förflutna som orädd krigare. Långt innan han besteg den svenska tronen hade han som arvprins av Hessen-Kassel gjort sig känd för sin utomordentliga personliga bravur på Europas slagfält. Under spanska tronföljdskriget stred han i de allierades led och ledde våldsamma, närmast dödsföraktande kavallerichocker vid bland annat Schellenberg, Speyerbach och Malplaquet. Det är denne ärrade kämpe, lejonet från Hessen, som nu befriad från jordelivets ålderdomsplågor tar sin himmelska plats.
Mellan stormakt och ständervälde
Vägen till den svenska kronan hade varit kantad av dramatik. Efter skottet vid Fredrikshald 1718, som ändade svågern Karl XII:s liv, agerade Fredrik med en anmärkningsvärd politisk kyla och rådighet. Han lät arrestera den mäktige rådgivaren Görtz, utmanövrerade det holsteinska partiet och säkrade inledningsvis makten åt Ulrika Eleonora, för att år 1720 själv väljas till kung. Priset för kronan var dock högt. Frihetstidens nya regeringsform innebar strikta inskränkningar av kungamakten, och riket styrdes i mångt och mycket av rådet och ständerna. Fredrik anpassade sig till slut efter sin reducerade roll. Han lät ofta de inrikespolitiska maktkamperna ha sin gång och ägnade sig istället åt jakt och ett nöjesliv som tidvis skapade moralisk anstöt i det mer karolinskt strama Sverige, inte minst genom den öppna relationen med mätressen Hedvig Taube.
Två mästare och ett unikt numismatiskt arv
Denna dödsmedalj förenar två av 1700-talets allra största myntgravörer. Johann Carl Hedlingers klassiska och majestätiska porträtt pryder åtsidan, medan hans elev Daniel Fehrman bär ansvaret för den allegoriska frånsidan. Att just detta exemplar har en så anmärkningsvärd tillkomsthistoria – slagen 1938 av familjen Fehrmans ättlingar med de historiska originalstamparna – adderar en fantastisk dimension. Det slitna åtsideverktyget, vars djupa sprickor fyllts med silver och bildat distinkta upphöjda åsar över kungens porträtt, fungerar i sig självt som en gripande visuell metafor för den ärrade och brutna monark som våren 1751 slutligen lämnade jordelivet.
En exceptionellt vacker silvermedalj med underbart frånsidemotiv. Åtsida av Johann Carl Hedlinger, frånsida av Daniel Fehrman. 75.54g, 54mm. Referens: SKM 120b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Peter Felder 117. Hildebrand 74. Detta exemplar med randprägling: "SILVER 1938". Kvalitet 01/0. Åtsidan är präglad med skadad stamp, vilket manifesterar sig som små tunna linjer (upphöjda åsar) där den skadade stampens sprickor fyllts med metall i präglingsögonblicket. Denna medalj härstammar från familjen Fehrmans samling som såldes av Myntkompaniet 2023. I denna samling fanns bland annat några nypräglade medaljer från Myntverket. Helt uppenbart har dessa präglingar skett utanför officiella vägar då inga nypräglingar med originalstampar längre prakticerades vid denna tid. Den bakomliggande orsaken är troligtvis goda kontakter och viljan/förmågan hos familjen Fehrman att komplettera sin specialsamling med utgåvor som annars var i det närmaste omöjliga att uppbringa från den öppna marknaden. Effekten av denna specialprägling är att även dessa medaljer är extremt sällsynta, ja troligtvis unika till sin karaktär, både i sitt skick och sin nyprägling med randstämpling. Medaljerna utgör ett ypperligt tillfälle för samlaren av extremt sällsynta utgåvor och extrema kvaliteter.
Åtsida
Konungens högervända bröstbild klädd i harnesk och mantel. Under bilden syns gravörens namn: "I•C•HEDLINGER•F•". Längs kanten löper omskriften: "FRIDERICVS•D•G•REX•SVECIAE•" (Fredrik, med Guds nåde, Sveriges konung).
Frånsida
Ett himmelskt motiv utgörande en del av zodiaken (djurkretsen) där stjärntecknet Lejonet avbildas svävande på ett band mellan två stora molnformationer. I omskriften längs den övre kanten löper texten: "SIDERIBUS RECEPTUS•" (Upptagen bland stjärnorna). I avskärningen nedtill anges kungens dödsdatum på två rader: "D•XXV•MARTII• / MDCCLI•" (Den 25 mars 1751).
En åldrad monarks sista resa
När Fredrik I drog sin sista suck på aftonen den 25 mars 1751, nära sjuttiofem år gammal, avslutades ett av de mest händelserika kapitlen i den svenska monarkins historia. Kungens sista tid hade präglats av kraftigt sviktande hälsa. Efter att ha drabbats av upprepade slaganfall under våren 1748 hade han tidvis varit så försvagad att han inte ens förmådde skriva sin egen namnteckning, utan fick förlita sig på en namnstämpel. Det var slutligen kallbrand som ändade hans liv. Efter bisättningen i april följde en storslagen begravning i Riddarholmskyrkan, där han fann sin sista vila i det Karolinska gravkoret intill Karl XII och sin framlidna maka Ulrika Eleonora.
Krigarlejonet tar plats bland stjärnorna
För att hugfästa minnet av konungens frånfälle skapades denna djupt poetiska minnesmedalj. På frånsidan, mästerligt formgiven av Daniel Fehrman, ser vi lejonets stjärntecken i zodiaken sväva bland molnen. Den latinska inskriften förkunnar stolt att konungen nu är "upptagen bland stjärnorna". Valet av just lejonet är ingen slump; utöver att vara en uråldrig kunglig symbol knyter det vackert an till Fredriks förflutna som orädd krigare. Långt innan han besteg den svenska tronen hade han som arvprins av Hessen-Kassel gjort sig känd för sin utomordentliga personliga bravur på Europas slagfält. Under spanska tronföljdskriget stred han i de allierades led och ledde våldsamma, närmast dödsföraktande kavallerichocker vid bland annat Schellenberg, Speyerbach och Malplaquet. Det är denne ärrade kämpe, lejonet från Hessen, som nu befriad från jordelivets ålderdomsplågor tar sin himmelska plats.
Mellan stormakt och ständervälde
Vägen till den svenska kronan hade varit kantad av dramatik. Efter skottet vid Fredrikshald 1718, som ändade svågern Karl XII:s liv, agerade Fredrik med en anmärkningsvärd politisk kyla och rådighet. Han lät arrestera den mäktige rådgivaren Görtz, utmanövrerade det holsteinska partiet och säkrade inledningsvis makten åt Ulrika Eleonora, för att år 1720 själv väljas till kung. Priset för kronan var dock högt. Frihetstidens nya regeringsform innebar strikta inskränkningar av kungamakten, och riket styrdes i mångt och mycket av rådet och ständerna. Fredrik anpassade sig till slut efter sin reducerade roll. Han lät ofta de inrikespolitiska maktkamperna ha sin gång och ägnade sig istället åt jakt och ett nöjesliv som tidvis skapade moralisk anstöt i det mer karolinskt strama Sverige, inte minst genom den öppna relationen med mätressen Hedvig Taube.
Två mästare och ett unikt numismatiskt arv
Denna dödsmedalj förenar två av 1700-talets allra största myntgravörer. Johann Carl Hedlingers klassiska och majestätiska porträtt pryder åtsidan, medan hans elev Daniel Fehrman bär ansvaret för den allegoriska frånsidan. Att just detta exemplar har en så anmärkningsvärd tillkomsthistoria – slagen 1938 av familjen Fehrmans ättlingar med de historiska originalstamparna – adderar en fantastisk dimension. Det slitna åtsideverktyget, vars djupa sprickor fyllts med silver och bildat distinkta upphöjda åsar över kungens porträtt, fungerar i sig självt som en gripande visuell metafor för den ärrade och brutna monark som våren 1751 slutligen lämnade jordelivet.