Fredrik I:s minne av Carl Enhörning - Krigaren som blev en maktlös monark
Fredrik I:s minne av Carl Enhörning
Ett härligt ocirkulerat exemplar med full lyster. Brons, 4.92g, 24mm, kvalitet 01/0. Graverad av Carl Enhörning. Referenser: SKM 126b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 80 (1874/1875).
Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Fredrik I. Han är avbildad med en fyllig, tidstypisk peruk och en draperad mantel. Precis under axelns avskärning återfinns gravören Carl Enhörning initial "E". I omskriften: "FRIDERICUS· D· G· REX·SVECIAE". Det latinska originalet utläses Fridericus Dei Gratia Rex Sveciae, vilket översätts till: Fredrik, med Guds nåde Sveriges konung.
Frånsida
Frånsidan pryds av en stilren, fyraradig inskription placerad centralt och inramad av en bunden, öppen lagerkrans. Texten lyder: "NATUS / MDCLXXVI· / DENATUS / MDCCLI·". Det latinska originalet utläses Natus 1676. Denatus 1751. På svenska översätts detta till: Född 1676, avliden 1751.
Krigaren som blev en maktlös monark
Från slagfälten till den svenska tronen
När Fredrik av Hessen föddes 1676 i Kassel var hans framtid som tysk lantgreve utstakad. Han visade tidigt en fallenhet för det militära livet och utmärkte sig genom stor personlig tapperhet under det spanska tronföljdskriget, där han stred på de allierades sida mot Frankrike och ådrog sig flera allvarliga krigsskador. Hans ambitioner sträckte sig dock längre än det hessiska grevskapet. Efter att ha blivit änkling friade han till den svenska prinsessan Ulrika Eleonora (syster till Karl XII), och paret vigdes i Stockholm 1715.
När Karl XII stupade vid Fredriksten 1718 (en händelse där rykten felaktigt och envist pekat ut Fredrik som inblandad i lönnmord), agerade Fredrik snabbt och skoningslöst för att säkra sin hustrus trontillträde framför rivalen Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Ulrika Eleonora valdes till drottning, men överlät redan 1720 kronan till sin make, som därmed kröntes till Fredrik I av Sverige.
Frihetstiden och förlusten av kunglig makt
Fredrik I:s regeringstid inleddes i skuggan av det katastrofala nordiska kriget. Freden i Nystad 1721, där Sverige förlorade stora landområden till Ryssland, naggade snabbt den initialt populäre och utåtriktade kungens anseende i kanten. Än värre för kungen var den konstitutionella utvecklingen. Den nya regeringsformen från 1720 innebar att monarken i praktiken berövades all reell makt, vilken i stället flyttades till ständerna (riksdagen). Fredrik I reducerades från att ha varit en kraftfull generalissimus till att bli en marionettfigur – en konstitutionell monark under den framväxande frihetstiden. Han fann sig aldrig helt tillrätta i rollen, lärde sig aldrig tala ren svenska, och förblev något av en främling i sitt eget rike.
Ett hov präglat av mätresser och skandaler
I takt med att Fredriks politiska inflytande trängdes undan, komplicerades hans privatliv av maktlösheten och en tilltagande njutningslystnad. Hans dagar fylldes av jakt, dryckeslag och umgänge med gunstlingar. Allra mest beryktad blev hans öppna relation med den blott sextonåriga hovfröken Hedvig Taube, som han upphöjde till riksgrevinna. Detta var det första officiella exemplet på en "maîtresse en titre" vid det svenska hovet och förbindelsen, som resulterade i fyra barn, väckte en enorm skandal. Relationerna med mätresserna utnyttjades dessutom kallsinnigt av det framväxande Hattpartiet, som genom att hota med offentliga räfster kunde tvinga kungen till politiska eftergifter.
Slutet på en epok
År 1730 ärvde Fredrik I slutligen titeln som lantgreve av Hessen-Kassel, men han överlät styret av sitt tyska hemland till sin bror. I Sverige sjönk kungen allt djupare ner i politisk apati och fysisk skröplighet. Efter flera slaganfall 1748 förlorade han talförmågan, och hans namnteckning fick ofta ersättas av en namnstämpel i regeringsarbetet. När han avled 1751, till följd av kallbrand från ett infekterat sår, slöts det enda kapitlet i svensk historia där furstehuset Brabant (den hessiska grenen) suttit på tronen, eftersom han saknade legitima arvingar med Ulrika Eleonora. Carl Enhörnings stilrena minnesmedalj är en numismatisk slutpunkt över en furste som kom till Sverige som en hyllad krigshjälte, men som lämnade scenen som en maktlös och skandalomsusad skuggregent.
Ett härligt ocirkulerat exemplar med full lyster. Brons, 4.92g, 24mm, kvalitet 01/0. Graverad av Carl Enhörning. Referenser: SKM 126b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 80 (1874/1875).
Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Fredrik I. Han är avbildad med en fyllig, tidstypisk peruk och en draperad mantel. Precis under axelns avskärning återfinns gravören Carl Enhörning initial "E". I omskriften: "FRIDERICUS· D· G· REX·SVECIAE". Det latinska originalet utläses Fridericus Dei Gratia Rex Sveciae, vilket översätts till: Fredrik, med Guds nåde Sveriges konung.
Frånsida
Frånsidan pryds av en stilren, fyraradig inskription placerad centralt och inramad av en bunden, öppen lagerkrans. Texten lyder: "NATUS / MDCLXXVI· / DENATUS / MDCCLI·". Det latinska originalet utläses Natus 1676. Denatus 1751. På svenska översätts detta till: Född 1676, avliden 1751.
Krigaren som blev en maktlös monark
Från slagfälten till den svenska tronen
När Fredrik av Hessen föddes 1676 i Kassel var hans framtid som tysk lantgreve utstakad. Han visade tidigt en fallenhet för det militära livet och utmärkte sig genom stor personlig tapperhet under det spanska tronföljdskriget, där han stred på de allierades sida mot Frankrike och ådrog sig flera allvarliga krigsskador. Hans ambitioner sträckte sig dock längre än det hessiska grevskapet. Efter att ha blivit änkling friade han till den svenska prinsessan Ulrika Eleonora (syster till Karl XII), och paret vigdes i Stockholm 1715.
När Karl XII stupade vid Fredriksten 1718 (en händelse där rykten felaktigt och envist pekat ut Fredrik som inblandad i lönnmord), agerade Fredrik snabbt och skoningslöst för att säkra sin hustrus trontillträde framför rivalen Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Ulrika Eleonora valdes till drottning, men överlät redan 1720 kronan till sin make, som därmed kröntes till Fredrik I av Sverige.
Frihetstiden och förlusten av kunglig makt
Fredrik I:s regeringstid inleddes i skuggan av det katastrofala nordiska kriget. Freden i Nystad 1721, där Sverige förlorade stora landområden till Ryssland, naggade snabbt den initialt populäre och utåtriktade kungens anseende i kanten. Än värre för kungen var den konstitutionella utvecklingen. Den nya regeringsformen från 1720 innebar att monarken i praktiken berövades all reell makt, vilken i stället flyttades till ständerna (riksdagen). Fredrik I reducerades från att ha varit en kraftfull generalissimus till att bli en marionettfigur – en konstitutionell monark under den framväxande frihetstiden. Han fann sig aldrig helt tillrätta i rollen, lärde sig aldrig tala ren svenska, och förblev något av en främling i sitt eget rike.
Ett hov präglat av mätresser och skandaler
I takt med att Fredriks politiska inflytande trängdes undan, komplicerades hans privatliv av maktlösheten och en tilltagande njutningslystnad. Hans dagar fylldes av jakt, dryckeslag och umgänge med gunstlingar. Allra mest beryktad blev hans öppna relation med den blott sextonåriga hovfröken Hedvig Taube, som han upphöjde till riksgrevinna. Detta var det första officiella exemplet på en "maîtresse en titre" vid det svenska hovet och förbindelsen, som resulterade i fyra barn, väckte en enorm skandal. Relationerna med mätresserna utnyttjades dessutom kallsinnigt av det framväxande Hattpartiet, som genom att hota med offentliga räfster kunde tvinga kungen till politiska eftergifter.
Slutet på en epok
År 1730 ärvde Fredrik I slutligen titeln som lantgreve av Hessen-Kassel, men han överlät styret av sitt tyska hemland till sin bror. I Sverige sjönk kungen allt djupare ner i politisk apati och fysisk skröplighet. Efter flera slaganfall 1748 förlorade han talförmågan, och hans namnteckning fick ofta ersättas av en namnstämpel i regeringsarbetet. När han avled 1751, till följd av kallbrand från ett infekterat sår, slöts det enda kapitlet i svensk historia där furstehuset Brabant (den hessiska grenen) suttit på tronen, eftersom han saknade legitima arvingar med Ulrika Eleonora. Carl Enhörnings stilrena minnesmedalj är en numismatisk slutpunkt över en furste som kom till Sverige som en hyllad krigshjälte, men som lämnade scenen som en maktlös och skandalomsusad skuggregent.