Friskyttarna i Stockholm (1896–1912) – En respons på den imperialistiska omvärlden

Friskyttarna i Stockholm (1896–1912) – En respons på den imperialistiska omvärlden
Silver 17.54g, 34mm, kvalitet 1+/01, sällsynt

Åtsidan visar en detaljerad och tidstypisk scen. En stående man i uniform, en "friskytt", ses i profil vänd åt höger. Han håller ett långt gevär i anläggning och avfyrar ett skott. Rök syns från gevärets mynning. Målet är en skjutvall med fyra fyrkantiga måltavlor med koncentriska ringar. Scenen är inramad av natur, med en tät skogsdunge i bakgrunden och buskage till vänster om skytten.

Frånsidan har omskriften "FRISKYTTARNE STOCKHOLM". Motivets centrum upptas av en klassisk eklövskrans, bunden nedtill med en dekorativ rosett. Ovanför kransen, vid klockan tolv, strålar Polstjärnan – en femuddig stjärna med en utgående strålgloria. Fältet inuti kransen är medvetet lämnat slätt (blankt), avsett för att gravera in namnet på mottagaren, årtal eller den specifika tävlingen.

Medaljen som tidsmaskin: berättelsen om Friskyttarne
En medalj är sällan bara en bit metall. Den är en tidsmaskin i miniatyr – ett koncentrat av de idéer och den anda som rådde när den präglades. Medaljen med inskriften “FRISKYTTARNE STOCKHOLM” är en förstklassig vägvisare till en tid då Sveriges försvar inte enbart var en fråga för armén, utan för hela folket.

Låt oss använda den som vår guide.

En nation i gevär
Motivet på medaljens frånsida visar en man i uniform som avfyrar sitt gevär mot en rad måltavlor. Detaljrikedomen är slående – rökmolnet från skottet, den täta skogen i bakgrunden, och den enskilde skytten i fokus. Det är inte en soldat i tjänst, utan en friskytt. Han representerar den skarpskytterörelse som svepte över Sverige från 1860-talet och framåt. Tiden var orolig, och rörelsen uppstod inte i ett vakuum. I söder hade Preussen, under rikskansler Otto von Bismarck, inlett de krig som 1871 skulle ena Tyskland ”med järn och blod” till ett mäktigt kejsardöme. I öster var hotet från Ryssland ständigt närvarande. Under 1800-talet hade det ryska imperiet expanderat kraftigt, bland annat genom att erövra Finland 1809 och tränga långt in i Kaukasus och Centralasien.

I ljuset av dessa stormaktsgrannar växte en stark folklig nationalism fram i Sverige. Många ansåg att landets försvar var alltför svagt. Lösningen blev en folkrörelse där medborgarna själva, på frivillig basis, övade sig i skytte och vapenhantering – ett uttryck för både patriotism och medborgerlig pliktkänsla.

Symbolerna som sätter tonen
Vänder man på medaljen möter man inskriften “FRISKYTTARNE STOCKHOLM”, krönt av två starka symboler: en eklövskrans och Polstjärnan.
Detta är 1800-talets ideologiska kompass gjuten i silver. Eklöven har sedan antiken symboliserat medborgerlig dygd, styrka och ära. Polstjärnan var vid denna tid en svensk nationalsymbol – en fast punkt i en föränderlig värld, som vägledde både sjöfarare och nationen själv.

Tillsammans bildar de ett program i metall: “Genom medborgerlig styrka och patriotisk dygd säkrar vi vår framtid.” Det blanka fältet i mitten var avsett för gravering av den skytts namn – den som bäst förkroppsligade rörelsens ideal.

Språket som avslöjar åldern
När kan medaljen ha präglats? En språklig detalj ger oss svaret. Inskriptionen lyder “Friskyttarne”, inte “Friskyttarna”. Den äldre pluraländelsen –arne var vanlig under 1800-talet men försvann efter stavningsreformen 1906. Med hjälp av detta språkliga spår kan medaljen dateras till före 1906, eller åtminstone till en tid då man fortfarande höll fast vid äldre språkbruk. Denna ledtråd stärks ytterligare av föreningshistoriken: i Stockholm fanns ett Skyttesällskapet Friskyttarne, grundat 1896. År 1912 gick sällskapet samman med ett annat och bytte namn till Skytteförbundet Friskyttarna – med den moderniserade stavningen.

Slutsats: ett minne i silver
Medaljen placerar sig därmed i ett snävt tidsfönster: mellan 1896 och 1912. Den är inte bara ett föremål från det sena 1800-talet, utan ett konkret vittnesbörd om skarpskytterörelsens sista organiserade fas innan idrottsrörelsen och det allmänna värnpliktsförsvaret tog över. Det är en prisbelöning från en specifik Stockholmsförening, ett föremål som bär både ideologisk och språklig historia. I dess metall speglas den tid då fosterlandskärlek mättes på skjutvallen, och då vanliga medborgare – från kontorister till hantverkare – axlade geväret för att försvara nationen.