Gustav III - Svenska skärgårdsflottans seger vid Svensksund den 9 och 10 juli 1790 av Carl Gustaf Fehrman - Extremt sällsynt i tenn RR

Svenska skärgårdsflottans seger vid Svensksund den 9 och 10 juli 1790 av Carl Gustaf Fehrman

Ett vackert höglystrigt tennexemplar, präglat i hög relief. 61,06 g, 57 mm, kvalitet 01, obetydliga hanteringsmärken. Gravör: Carl Gustaf Fehrman. Referenser: SKM 114d (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 81. Extremt sällsynt i tenn (RR).

Åtsida
Porträttet visar en bröstbild av Gustav III i profil, vänd åt höger. Kungen bär peruk med nackrosett och lockar vid örat. Halsen är bar, vilket ger ett klassiskt intryck. Under bilden står gravörens namn: "C • G • FEHRMAN •". Omskriften lyder: "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE •" (Gustav III, med Guds nåde, Sveriges Konung).

Frånsida
Motivet är stilrent och klassicistiskt. Det visar en lagerkrans (segerkrans) på vilken sex antika skeppsstävar (rostra) är fästade, en så kallad Corona Navalis. Detta var i antikens Rom en hedersbevisning för sjösegrar. Inuti kransen är fältet tomt, vilket fokuserar blicken på symboliken av erövrade skepp. Omskriften anger datumen för slaget: "IX • X • IULII MDCCXC •" (9 och 10 juli 1790).

Ett eko av segern – Svensksund i samlarens hand

Det finns ögonblick i historien som är så monumentala att de inte stannar vid slagfältet. De sprider sig som ringar på vattnet, från kungens hov ut till borgerskapets salonger och allmogens stugor. Segern vid Svensksund 1790 var ett sådant ögonblick. Det objekt vi här betraktar är ett fascinerande bevis på detta. Detta är inte den medalj som kungen fäste på amiralernas bröst, avsedd att bäras i band. Detta är en hyllningsmedalj avsedd att förvaras i familjens medaljkabinett för stolt uppvisande – en "civil" utgåva skapad för de som ville äga en fysisk skärva av triumfen.

Mellan katastrof och triumf

För att förstå tyngden i denna medalj av tenn måste vi se till det dramatiska läget sommaren 1790. Gustav III:s ryska krig, som inletts 1788 med högtflygande planer, hade fastnat i myteri (Anjalaförbundet) och politiskt moras. I juni 1790 såg allt ut att vara förlorat. Den svenska flottan var innesluten i Viborgska viken. Det desperata utbrytningsförsöket den 3 juli, "Viborgska gatloppet", blev en blodig nödutgång där kungen själv, i en öppen slup mitt i kulregnet, tvingades se skepp och manskap offras för att undgå total förintelse.

Moralen vacklade, men kungen och hans flaggkapten Carl Olof Cronstedt vägrade ge upp. De valde strid. Platsen blev Svensksund, utanför dagens Kotka. Här, i en noga utvald hästskoformation mellan öarna, väntade skärgårdsflottan på den ryska björnen. De fartyg som låg för ankar var frukten av Fredrik Henrik af Chapmans genialitet – hemmema, turuma och de snabba kanonsluparna – hybrider byggda för just dessa grunda, förrädiska vatten.

De avgörande dagarna

Medaljens frånsida bär datumen "IX X IULII" (9–10 juli). Den 9 juli inleddes med att den ryska flottan, under den segervisse prinsen av Nassau-Siegen, gick till anfall i tron om en enkel seger mot en slagen fiende. Han misstog sig grovt. Det som följde var ett inferno av krutrök och dånande bredsidor. Gustav III hade själv tagit överbefälet över skärgårdsflottan i maj 1790 och befann sig mitt i händelsernas centrum.

När de svenska flyglarna, ledda av Jakob Törning och Claes Hjelmstjerna, slöt fällan bröts ryssarnas formeringar sönder. Fartyg som Styrbjörn spred död omkring sig. När stormen bedarrade den 10 juli låg den ryska flottan i spillror; över 50 ryska fartyg hade sänkts eller tagits, och tusentals fångar hade tagits. Det var en seger utan motstycke i svensk historia.

Ett memento för folket

Medan de officiella tapperhetsmedaljerna delades ut till militären, skapades en marknad för minnesföremål som denna medalj. Entusiasmen var nationell. Freden i Värälä undertecknades en månad senare, den 14 augusti 1790. Även om kriget slutade utan landvinningar, hade Sverige genom segern vid Svensksund återvunnit sin heder och säkerställt att Ryssland inte längre kunde diktera villkoren för det svenska styrelsesättet.

Att hålla detta höglystriga tennexemplar i handen är att känna historiens vingslag. Lagerkransen med de sex skeppsstävar som pryder frånsidan är en direkt anspelning på den Corona Navalis som romarna tilldelade sjöhjältar. Det är ett bestående bevis på den sista gången Sverige agerade som en militär stormakt på världshaven, och ett minne av den "uppjagade optimism" och personliga risk kungen tog för att vända ett hotande nederlag till en strålande seger.