Georg Carl von Döbeln (1758-1820, av Lea Ahlborn 1883 för Svenska Akademien - Det svarta bandet och ärans väg
Georg Carl von Döbeln (1758-1820, av Lea Ahlborn 1883 för Svenska Akademien
Silver, 14,39 g, 31 mm. Kvalitet 1+, mindre märken. Gravör: Lea Ahlborn. Referenser: Bo Svensén sid 196, Brita Olsén sid 276, Hyckert II sid 52.
Åtsida
Georg Carl von Döbeln i profil, vänd åt vänster. Han bär uniform med hög krage och ordensstjärna på bröstet. Det mest iögonfallande draget är det breda band han bär över pannan, vilket döljer ärret efter trepaneringen. Håret är vågigt och bakåtstruket. Omskriften lyder: "GEORG CAROL. VON DÖBELN LIB. BARO SVEC." (Georgius Carolus von Döbeln Liber Baro Svecanus). Översättning: Georg Carl von Döbeln, svensk friherre. Under halsavskärningen står gravörens namn: "LEA AHLBORN".
Georg Carl von Döbeln i profil, vänd åt vänster. Han bär uniform med hög krage och ordensstjärna på bröstet. Det mest iögonfallande draget är det breda band han bär över pannan, vilket döljer ärret efter trepaneringen. Håret är vågigt och bakåtstruket. Omskriften lyder: "GEORG CAROL. VON DÖBELN LIB. BARO SVEC." (Georgius Carolus von Döbeln Liber Baro Svecanus). Översättning: Georg Carl von Döbeln, svensk friherre. Under halsavskärningen står gravörens namn: "LEA AHLBORN".
Frånsida
Motivet visar en dramatisk krigsscen. En krigare till häst (Döbeln) med lyft sabel spränger fram mellan två kanoner vid stranden av ett vattendrag. På andra sidan vattnet syns flyende fiender. Omskriften lyder: "INSIGNIS FAMA ET FELICIBUS ARMIS". Översättning: Att hjälten genom lyckliga vapenbragder vunnit ett fräjdadt namn. Citatet är hämtat från Vergilius Aeneiden (7.744–745) där det syftar på hjälten Ufens. I avskärningen står texten: "DEFENSOR STRENUUS / FINLANDIÆ / OB. MDCCCXX." Översättning: Finlands oförtrutne försvarare, död 1820.
Motivet visar en dramatisk krigsscen. En krigare till häst (Döbeln) med lyft sabel spränger fram mellan två kanoner vid stranden av ett vattendrag. På andra sidan vattnet syns flyende fiender. Omskriften lyder: "INSIGNIS FAMA ET FELICIBUS ARMIS". Översättning: Att hjälten genom lyckliga vapenbragder vunnit ett fräjdadt namn. Citatet är hämtat från Vergilius Aeneiden (7.744–745) där det syftar på hjälten Ufens. I avskärningen står texten: "DEFENSOR STRENUUS / FINLANDIÆ / OB. MDCCCXX." Översättning: Finlands oförtrutne försvarare, död 1820.
Det svarta bandet och ärans väg
Det finns få profiler i den svenska historien som är så omedelbart igenkännliga som den på denna silvermedalj. Det är inte uniformen eller ordensstjärnan som drar blicken till sig, utan det breda bandet över pannan. Georg Carl von Döbeln var mannen som bokstavligen bar kriget inristat i sin kropp. När Svenska Akademien 1883 lät Lea Ahlborn gravera denna minnespenning, hedrade de en gestalt som genom Runebergs diktning blivit myt, men som i verkligheten var en komplex, bitter och briljant officer som såg sitt livsverk krossas men sin heder bestå.
Skottet vid Porrassalmi
Vägen till det svarta pannbandet började långt före de finska slagfälten. Döbeln, som i sin ungdom sökt äventyr i både Frankrike och Indien, återvände hem för att strida i Gustav III:s ryska krig. Den 13 juni 1789, vid Porrassalmi, träffades han av en rysk gevärskula i pannan. Kulan krossade pannbenet och fastnade inte, men skadan var livshotande. Den efterföljande operationen – en trepanation där bitar av skallbenet plockades ut – genomfördes medan Döbeln själv övervakade ingreppet i en handspegel. Det svarta sidenbandet, fodrat med sämskskinn, blev hans ständiga följeslagare för att skydda den öppna förbindelsen till pannhålan. Det blev också symbolen för hans "krossade huvud" och hans obevekliga vilja.
Jutas och Björneborgarna
Men det var under Finska kriget 1808–1809 som Döbeln skulle skriva in sig i legenden. Medaljens frånsida visar en ryttare som med lyft sabel jagar fienden på flykten, en scen som för tankarna till slaget vid Jutas den 13 september 1808. Läget var kritiskt. Den svenska armén var på väg att inringas. Döbeln, som var sjuk och sängliggande, beordrades att med sin brigad – de berömda Björneborgarna – hålla vägskälet vid Jutas till varje pris. Trots feber och smärtor reste han sig, tog befälet och genom ren viljestyrka och taktisk skicklighet krossade han det ryska anfallet. Segern räddade armén från total undergång. Hans ledarskap präglades av en sällsynt blandning av hårdhet och faderlig omsorg om soldaterna. Han var en officer som delade deras umbäranden och som kunde "elda och hänföra" som få andra.
Avskedet i Umeå
Inskriptionen på medaljen kallar honom "Finlands oförtrutne försvarare", men försvaret slutade i tragedi. Efter den mästerliga reträtten från Åland över isen 1809, tvingades Sverige ge upp Finland. Döbelns avskedstal till de finska trupperna i Umeå den 8 oktober 1809 tillhör den svenska retorikens höjdpunkter. Med "blodstårar" i ögonen tackade han den "stolta finska nation" som nu slets från moderlandet. Han förutsåg en framtid där banden av vänskap skulle bestå trots politiska gränser, en profetia som ekade långt in i framtiden.
Den ensamme hjälten
Freden blev svår för krigaren Döbeln. Han adlades till friherre (vilket omskriften på åtsidan LIB. BARO anger), men hans relation till den nye kronprinsen Karl Johan (Bernadotte) blev stormig. Under kriget i Tyskland 1813 begick Döbeln det oförlåtliga: han handlade på eget bevåg. För att rädda staden Hamburg skickade han trupper i strid mot order. Han dömdes till döden för orderbrott, en dom som omvandlades till fästning på Vaxholm. Även om han senare benådades, var det ett hårt slag för en man vars motto var "Ära, skyldighet, vilja".
Döbeln dog 1820, märkt av sina skador och besviken på sin samtid. Men eftervärlden, anförd av Runebergs Fänrik Ståls sägner, gav honom upprättelse. Lea Ahlborns medalj fångar essensen av denna upprättelse. På ena sidan ser vi den ärrade veteranen, märkt av livet men med huvudet högt. På den andra sidan ser vi hjälten i aktion, evigt segrande vid Jutas strand. Det är ett minnesmärke över en man som var "alltid originell, alltid intressant" och som, trots att han förlorade sitt landskap, vann en plats i historien som ingen annan.